Grekiska mytologin

Grekiska Mytologi

Det forntida Grekland hade massor av gudar, gudinnor som folket satte sin tillit till. Gudarna är mycket mytomspunna och det finns massor av berättelser och historier om varje gud och gudinna. Den grekiska mytologin är en grundpelare och en del i utvecklingen av greklands kultur. Grekerna var fyndiga och förståndiga, de hade ett utpräglat sinne för klarhet och reda och sökte ivrigt efter alltings ursprung och mening. De var tappra och äventyrslystna, duktiga sjöfarare och handelsmän. De hade en förkärlek för tvist och tävlan, för dispyter och dräpande svar, för det sinnrika och det ironiska. Hur olika de skilda stammarna än var varandra, satte de måttfullhet och självtukt som de bästa kännetecknen på en människa.

Under forntiden var Grekland uppdelat i en mängd små riken, som styrdes av konungar som ofta låg i strid med varandra. Till Grekland hör också de många öarna utanför kusten, styrda av konungar, som från sina kungaborgar försökte behärska sjöfarten och handeln över haven. Dessa förut så mäktiga borgar ligger nu i ruiner, men minnet av konungarnas bedrifter och upptåg lever fortfarande kvar i sagorna och myterna.

Greklands mytologi har mycket gemensamt med den fornnordiska mytologin. Precis som den gamla nordiska mytologin så dyrkas en hel massa gudar och gudinnor, alla med sina speciella ansvarsområden och symboler. Båda religionerna bygger på kampen mellan de goda och de onda. Gudarna och människorna mot de olika groteska monstren som ofta symboliserar den ibland grymma överheten.

När man studerar den grekiska mytologin lite närmare kan man se att släktträden trasslar ihop sig lite med varandra här och där. Detta beror ju på att ingenting egentligen har hänt. Dessutom förekommer det gott med incest och inavel i den grekiska mytologin.

Skapelsen

I begynnelsen rådde Kaos. Världen var formlös och i krig med sig själv. Till sist stoppade Naturen krigen genom att dra isär de krigande elementen: vatten från land och varmt från kallt. Därmed rådde inte Kaoset längre. Ur det dunkla Urmörkret föddes så småningom Natten, och ur natten föddes Dagen. Eros livgivande kraft började genomströmma rymderna. Jorden som kallades Gaia, sänktes till sin plats, och himmelen, Uranos välvde sig över den. Gaia födde tolv jättar och tolv enögda; De tolv titanerna och de tolv cykloperna. Titanerna var väldiga till gestalt och krafter. En av dem, Kronos lyckades tom störta sin far Uranos med hjälp av sin mor Gaia, och ta över makten över världen.

Tiden gick, och så steg människan upp ur jordens stoft. Under Kronos välde rådde guldåldern på jorden. Kronos fru och syster Rehia, födde honom en massa söner, men Kronos fruktade sina söner. Han hade nämligen genom en spådom fått reda på att en av hans söner skulle störta honom från makten. Därför lät han sluka alla sina nyfödda barn. Därför gjorde Rehia så, att när nästa son skulle födas, gömde hon sig bland bergen på ön Kreta och istället för att ge Kronos sin nyfödde son, fick han en utklädd sten att äta upp. Rehia gömde sin son, Zeus bland bergen och han fick växa upp i en grotta. Så småningom besegrade Zeus Titanerna, med god hjälp av cykloperna. Zeus bosatte sig sedan på det höga Olympos i nordligaste Grekland. Men där hamnade han i rasande strider med väldiga jättar, Giganterna, som anföll Olympos. På sin sida hade Zeus främst sin dotter, Pallas Athena. Men också sina återuppkallade bröder Poseidon och Hades. Andra gudar och gudinnor deltog också i striderna, som böljde fram och tillbaka.

I ett sista försök att ta gudaborgen tog Giganterna berget Pelion och staplade det på berget Ossa för att därifrån kasta eldbränder och klippor mot Olympos. Men med allas förenade krafter slogs angreppet tillbaka och Zeus härskade som den obesegrade ledaren över världen. Han blev av alla erkänd som den högste och förnämste av alla gudar och kallades gudars och människors fader.

Gudarna

Zeus är himmelens och vädrens gud. Han var särskilt dyrkad av lantmännen, eftersom det var han som såg till att det blev regn. Zeus såg också till att lag och rätt följdes och han straffade menedare. Den som vågade sticka upp mot i trots och övermod drabbades av hans vredesblixtar. Ingenting kunde undgå Zeus för fåglarna var hans budbärare och framförallt örnen, som var hans heliga symbol.
Hera var Zeus syster och även fru. Hon var den förnämsta gudinnan och kallades Himladrottningen. Hera var äktenskapsgudinnan och vakade över äktenskapens helgd. Husmödrar bad till henne om lycka och trevnad i hemmet. Hon hade många rivaler som hon svartsjukt förföljde. Hon hade många tjänare och väktare, och särskilt en, Argos, som hade 100 ögon och alltid såg sig vakande omkring. När han dödades förvandlade Hera honom till en påfågel. Därför är påfågeln Heras fågel framför andra.
Om någon vågade trotsa hennes makt eller väcka hennes vrede kunde hon precis som Zeus utsätta dom för svåra prövningar.

Poseidon var Heras och Zeus bror. Han va också havets härskare. Djupt därnere i sitt havsrike bodde han i ett palats av guldl. Han åkte i en vagn som drogs av havsväsen, och han följdes av fiskar, delfiner och tritoner (hälften man, hälften fisk). Poseidon hade en treudd som han kunde använda till att röra upp havet till storm, men han kunde också få marken att hävas i vågor. Hans djur var hästen, och inne i landet dyrkades han i hästgestalt. Poseidons fru var Amphitrite, som var havets drottning.

Hades betyder “den osynlige”. Hades var dödsrikets härskare och han fanns nere bland skuggorna i underjorden. Hades var också bror till Zeus. Han var en kraftfull man med ett ganska dystert utseende. Han hade en vagn dragen av fyra kolsvarta hästar. Hans symboler var hans spira, och även den trehövdade hunden Kerberos, som vaktar ingången till dödsriket. Lerberos kan släppa in folk, men han släpper aldrig ut dem igen.. Hades blev oftast dyrkad tillsammans med andra gudar och inte ensam. Förr i tiden var Hades mycket fruktad. Folk fasade t.om att uttala hans namn högt. Istället sa de “den mörke”, eller “jordskakaren”. Med tiden blev han betraktad som en något mildare gud än man ansåg innan. Han rådde över rikedomarna i jordens inre. Därför blev han även kallad “rikedomens gud”. Han dyrkades även som den som ,åter växtligheten spira upp ur jorden.
Hades var gift med sin syster dotter, Persephone, den stränga och sorgsna drottningen av underjorden. Han hade rövat henne från modern, Demeter, åkrarnas gudinna och syster till hades. Ibland fick Persephone återvända till den sörjande Demeter. Då grönskade allt i naturen. men när Hades krävde henne tillbaka, då blev det vinter.

Människorna i antiken trodde på ödet. De var övertygade om att man inte kunde fly från sitt eget öde. De trodde att människornas öden avgjordes av de tre ödesgudinnorna. Deras domslut kunde ingen ändra, inte ens Zeus.

Tidsåldrarna

När århundradet förändrades genom krig och andra olyckor, tänkte grekerna tillbaks med längtan till guldålderns fredliga, rättvisa och lyckliga värld. Efter guldåldern kom silveråldern, och de människorna kunde inte mäta sig med guldålderns. Människor hade många och svåra bekymmer och många skyllde detta på gudarna och vägrade tjäna dem. Snart dog silverålderns människor ut och de blev saliga andar. Zeus skapade nu ett kopparsläkte, som gjorde vapen och verktyg av koppar. Kopparålderns människor var starka och våldsamma, de älskade krigsgudens vilda och häftiga lekar , och deras hjärtan var hårda och kalla. De ständiga striderna tog all deras tid och kraft.

Men då, när även det släktet hade dött ut, skapade Zeus ännu ett släkte, Kroniden, en ädlare art av den förra, av halvgudar och hjältar. Det var sagornas tid, då modiga män som Herakles, som drog ut på farliga jakter för att döda vilddjur, härjade i skogarna och bergen. Hjältarna stred i främmande länder, upplevde många storslagna äventyr, och många dog i strid eller när deras skepp gick under i storm.

Sedan kom den femte tidsåldern, järnåldern. Detta är den sista tidsåldern, den vi lever i idag och hemska krig rasar överallt om jordens rikedomar. Men övertygelsen finns, att jäms med ondskan finns ändå godheten kvar. Det gäller att välja den rätta vägen, lyssna till de rätta och goda råden, och inte ge efter för våldet.

Zeus

Son till Rhea och Kronos
Av alla gudar i den grekiska mytologin, räknas Zeus som den största och mäktigaste. Han var gudarnas konung. Hans roll var att skapa rättvisa och övervaka de eder som svors i hans namn. Olympia var hans mest betydande helgedom och där hade alla grekiska stater rätt att tävla i de spel som vart 4:e år hölls till hans ära.
Zeus betraktades som en allvarlig och värdig ledare, men föll även lätt i gräl p.g.a sitt ostadiga och ganska häftiga humör. Zeus kallades även molnskockaren. han samlade molnen kring bergstopparna och sände därifrån både åskan och sina blixtar. Efter åskvädret föll regnet över den törstande naturen och därför var Zeus särskilt dyrkad av lantbrukaren.

Hera

Hera är storasyster och maka åt Zeus. Hon är gudarnas drottning och ägnar särskilt tid åt att vaka över och beskydda äktenskapet. Därför blir hon också extra arg om någon bryter mot äktenskapets regler. Hera hade barnen Ares, Hebe och Hefaistos tillsammans med Zeus. Enligt några historier födde Hera fram Hefaistos på egen hand. Zeus var ofta otrogen mot Hera och hade en massa barn med andra gudinnor, människokvinnor och nymfer. Hera kunde inte göra något åt detta, men hon tog ofta ut en bitter hämnd mot Zeus älskarinnor och deras barn. Bland annat gjorde hon livet surt för Herakles, en av Zeus mest berömda söner, och såg till att hela hans liv blev en ända lång rad av besvikelser och våldsamma äventyr. Hera kunde också vara sträng mot sina egna barn. Hon var särskilt elak mot Hefaistos, som hon tyckte vare alldeles för ful när han föddes och kastade ut honom från berget Olympen. Senare hämnades Hefaistos genom att för en tid fängsla Hera i en tronstol som hon inte kunde komma loss från.
Poseidon

Poseidon

Havets gud, även kallad Jordskakaren, eftersom han också ansågs orsaka jordbävningar. Poseidon var son till Kronos och Rhea, och var bror till Zeus och Hades. Han var Amfitrites make, och med henne hade han sonen Triton. Han hade ockå barn med sina många älskarinnor, till exempel cykloperna, Pegasus, Theseus och Orion.
Ursprungligen var Poseidon vattnets gud, men han blev senare en havsgud och flodernas och källorna yttersta härskare. Hans tempel låg ofta nära havet, och ruinerna av ett kan ses i Kap Sounion, inte långt ifrån Athen. Han var också Jonernas beskyddare.
I konsten avbildades Poseidon med en treudd och hans djur var delfinen.
Poseidon var också hästarnas gud, och de antika grekerna offrade hästar åt honom och sänkte dem i havet. Han var också associerad med tjurar.