Svartsjuka

Svartsjuka

Innehållsförteckning

• Inledning
• Vad är svartsjuka?
• Hur upplevs svartsjuka? Och hur uppstår den?
• Hur behandlar man svartsjuka?
• Känner lättare svartsjuka
• Var går gränsen för osund svartsjuka?
• Skäms inte för hur du känner
• Nio steg bort från svartsjukan
• Källor

Inledning

De flesta människor är någon gång i sitt liv svartsjuka. Svartsjuka är en stark och obehaglig känsloreaktion. Den består i förtvivlan och ilska över att någon annan blir föremål för intresse, omsorg och kärlek från en person vars huvudintresse man själv vill vara föremål för.

Vad är svartsjuka? Och var kommer den ifrån?

Svartsjuka kan beskrivas som en spontan känsla som är svår att övervinna, inte ens med förnuft. I första hand har den sin grund i en personlig osäkerhet och en dålig självtillit. Men svartsjukan kan ha många orsaker och samband. En svartsjuk människa saknar förtroende, betvivlar den andres trohet och är rädd att mista den hon/han älskar. Den svartsjuke känner sig ofta värdelös och tar på sig skulden när han/hon blivit sviken för en annan.
Psykologer anser att svartsjuka är en följd av för höga äganderättskrav. En mycket svartsjuk människa vill äga den andra helt och hållet och är inte beredd, att först själv skapa förutsättningar för ömsesidigt förtroende.
Svartsjuka grundläggs ofta i barndomen. Om barnet inte får tillräckligt med ömhet, kärlek och trygghet, så kan inte förtroendet till människor utvecklas. Man kan t.ex. redan som barn känna sig förbigången av ett syskon som föräldrarna uppmärksammade mera. Många barn i den situationen lider sen hela livet av mindervärdeskänslor och försöker kompensera sin svartsjuka antingen genom att prestera bra i skolan eller inom någon sport. Men de kan också utvecklas till att bli kriminella eller missbrukare om de inte orkar tävla om föräldrarnas kärlek. När de senare i livet upplever svek i kärlek till en annan människa känner de sig djupt svartsjuka men samtidigt värdelösa.
Män och kvinnor är lika ofta svartsjuka, men deras svartsjuka tar sig olika uttryck. Männens svartsjuka är starkt inriktad på det sexuella beteendet, rädslan att kvinnan har sex med en annan man. Kvinnors svartsjuka är mera inriktad på rädsla för att mannen skall känna mer för en annan kvinna, föra resurser till en annan kvinna och kanske överge sin tidigare partner.
Det kan heller inte uteslutas att allvarlig svartsjuka kan ha en biologisk bidragande orsak. I djurvärlden kan man iaktta hur hannarna bevakar och försvarar sitt revir mot andra hannar. Därav har män sannolikt en större tendens till att utveckla svartsjuka än kvinnor. Evolutionen utvecklar ju sådana egenskaper som bidrar till de egna genernas fortbestånd. Och de egna generna fortlever genom en persons barn. Evolutionen har därför utvecklat tänkande och beteenden som säkerställer att de egna barnen är ens egna. Mäns svartsjuka, och beteenden hos män som hindrar kvinnor att ha kontakter med andra män, är alltså ett beteende för att säkerställa att mannen verkligen är pappa till sina barn och därmed för sina gener vidare. De män som inte är svartsjuka, kanske inte lyckas föra sina egna gener vidare. I vissa kulturer, t.ex. arabvärlden, tvingas kvinnor bära sjal eller burka för att skydda männens "egendom".
Förtroende är grundpelaren och det allra viktigaste i ett förhållande. Den som har förtroende, tvivlar inte. Ett förtroende kan byggas upp genom samtal. Om du upplever svartsjuka själv kan det vara din räddning att försöka tala om det som ditt problem. Det troligaste är att din partner kan förstå dessa känslor hos dig och känna igen dem hos sig själv. Man bör inte sätta detta uppbyggda förtroende på spel genom att t.ex. göra den andra partnern svartsjuk med avsikt, för att sedan kunna lägga beslag på honom/henne ännu mer. Om ni inte kan tala om problemet kommer du förmodligen att försöka kontrollera och dominera din partner och därmed förstöra hans eller hennes möjligheter att respektera och älska dig. Kärleken och vänskapen blir då en maktrelation. Du blir sannolikt antingen övergiven eller får leva med en underkuvad slav såvida inte din partner har en ovanlig styrka och generositet.
Svartsjuka kan gå så långt att det leder till misshandel och psykisk terror. Ofta medverkar alkohol och andra droger till sådana våldsamma reaktioner. Om en människa inte ser någon utväg ur denna fruktansvärda situation måste han/hon söka hjälp!

Hur upplevs svartsjuka?

Svartsjuka är vanligt men tabubelagt

Svartsjuka är något som många personer känner. I dagens samhälle, där alla ska vara starka och självständiga, är det tabubelagt att vara svartsjuk. Expertisen tror att svartsjukan bottnar i dåligt självförtroende. Den svartsjuke individen är osäker huruvida hon/han duger. ”Jag är alldeles för tråkig för honom/henne?” ”Han/hon kommer att lämna mig för en annan.” Denna typ av tankemönster kallas för dysfunktionella tankemönster, och de är vanliga hos svartsjuka individer.

Kontrollbehov

För att stilla osäkerheten försöker svartsjuka personer att skapa kontroll. Strävan efter att skapa kontroll kan gå överstyr och personerna gör saker som de sedan ångrar och skäms för, som t.ex. att läsa partnerns mail eller söka igenom hans/hennes personliga saker. Svartsjuka upplevs som ett svart hål som personen försöker fylla genom att stoppa in en massa saker men hålet går inte att fylla igen. Information som den svartsjuke får fram genom sitt snokande lugnar endast för stunden.

Svartsjuka skadar relationen

Denna sjukliga form av svartsjuka upplevs ofta som störande och problematisk för förhållandet av båda parterna. Svartsjukan tar över helt och blir det centrala i relationen. Kontrollbehovet blir så stort att det inskränker på den andre partnerns integritet. Han/hon känner ofta att friheten minskar successivt till att slutligen försvinna helt, vilket gör att förhållandet sakta men säkert kvävs.

Hur svartsjukeattack utlösesFör att utlösa dessa svartsjukeattacker krävs ingen specifik anledning. För en utomstående verkar det som att de är tagna ur luften. Det kan räcka med att en person pratar med en annan för att det ska väcka svartsjuka. Den svartsjuke individen börjar då att bygga upp egna vanföreställningar i huvudet, tex. om hur partnern kommer att lämna den svartsjuke för den andra personen.
Personer som lider av svartsjuka berättar om en rad fysiska förnimmelser som uppkommer i samband med en svartsjukeattack. De berättar om fjärilar i magen, att hjärtat slår snabbare, att kroppen blir stel, att man tappar talförmågan och att man börja svettas. I mångt och mycket liknar det symptomen som uppkommer vid en ångestattack.

Behandling av svartsjuka?

Om du upplever svartsjuka själv kan det vara din räddning att försöka tala om det som ditt problem, en svårighet inom dig själv. Det troligaste är att din partner kan förstå dessa känslor hos dig och känna igen dem hos sig själv. Om du kan samtala med din partner kan det resultera i ärliga överenskommelser om vilka krav ni kan ställa på varandra och vilken hänsyn var och en är villig att ta. T.ex. har du sagt att du ska komma hem 22.00 så försök att hålla denna tid. Detta bygger upp förtroende, som är grundpelaren och det allra viktigaste i ett förhållande.
Det är viktigt att även lägga märke till och bearbeta sin svartsjuka genom att t.ex. inte låta sig provoceras, undvika droger och alkohol i samband med svartsjuka och att stärka sin självkänsla och självinsikt. Fysisk aktivitet kan hjälpa till att förhindra starka hat- och hämndkänslor.
Med psykisk terror och fysisk misshandel kan svartsjukan ödelägga ett helt liv för både offer och gärningsman/kvinna. Om en människa inte ser någon utväg ur denna fruktansvärda situation, måste hon/han söka hjälp! Den som inte finner hjälp i sin närmaste omgivning, kan få hjälp på den psykiatriska öppenvården. Det är viktigt att veta att det alltid finns en utväg, även ur den mest fruktansvärda situation.
Är du medveten om att du gör andra illa på detta sätt och är beredd att kämpa hårt med dina problem kan du få hjälp av en psykolog/psykoterapeut, då dina tendenser till självömkan och självupptagenhet blir utmanade. Det gäller att hitta en terapeut som både kan förstå din smärta och konfrontera dina ursäkter och hjälpa dig sätta gränser för ditt beteende. Det kan även vara nyttigt att få lätta på det inre trycket genom att berätta om sig själv och sina plågsamma reaktioner för en som lyssnar utan att fördöma.
Om du har problem med tvångsmässiga tankar och beteenden, kan det hända att du skulle kunna få hjälp genom en kombination av SSRI-läkemedel och kognitiv beteendeterapi. SSRI-medicin som Fontex är en effektiv medicin mot sjuklig svartsjuka. Om biverkningar uppkommer försök med någon annan tablett. Medicinen kan påverka sexlusten hos vissa personer, men det finns andra liknande mediciner som inte gör det lika mycket. Diskutera med en läkare.
Svartsjuka kan inte alltid botas helt, men man kan lära sig att hantera den och med en bättre självkänsla och större tolerans mildra den. Det är viktigt att svartsjukan inte får slå rot i själen och vålla smärta i resten av livet. Det finns många som blivit bittra och hämndlystna en stor del av livet på grund av svartsjukt självplågeri.
Det är även viktigt att påpeka att den som verkligen har anledning att vara svartsjuk, måste få vara det.

 

Känner lättare svartsjuka

Vissa personer har lättare än andra att bli svartsjuka. Det kan röra sig om personer som utsatts för otrygga situationer i barndomen eller som råkat ut för otrohet i vuxna livet. Det kan då behövas mindre flisor än för de flesta för att svartsjukan ska bryta ut. Men det är inget man kan skylla på. Du har själv ansvar för din svartsjuka och att jobba bort den. Du kan inte skylla ditt beteende på något du råkade ut för för 10 år sedan.



Var går gränsen för osund svartsjuka?
Det kan handla om att man börjar ställa frågor på fel sätt. ”Vem lunchade du med i dag?” är en helt normal fråga. Men det är däremot inte okej när man inte längre nöjer sig med svaret utan börjar ifrågasätta det. Svartsjuka är inget bevis på stark kärlek, det är något helt annat. Att rätta sig efter sin partners kontrollbehov (som till exempel att skicka sms så fort du är hemifrån för att göra din partner trygg) är lika med att gräva sin egen grav. Det löser inga problem – utan lindar bara kortsiktigt in din svartsjuka partner. Samtidigt bryts du själv sakta men säkert ned.

Skäms inte för hur du känner

Det är dock normalt att känna svartsjuka och du ska inte skämmas. Det blir som att slå på sig själv om du skäms. Försök i stället att lyssna till dig själv och på vad det är du känner. Det finns ofta en förklaring till varför du känner som du gör och att du inte känner dig säker. Men det är viktigt att komma ihåg att tankar är tankar – och inte verklighet. Det kan hjälpa när man ska jobba med sin svartsjuka.

Nio steg bort från svartsjukan

1. Acceptera problemet. Du måste inse att du är svartsjuk och att det är ett hinder i din relation för att kunna göra något åt det.
2. Påminn dig om en situation där du varit svartsjuk.
3. Se det irrationella i situationen. Finn alternativa, bättre handlingar, som att berätta att du känt dig svartsjuk i stället för att förhöra din partner.
4. Identifiera det hot du kände i situationen. Vad fruktade du mest? Antag att det skulle ha inträffat, som att han varit med en annan kvinna.
5. Analysera varifrån hotet kom. Var det ifrån de "bevis" du hade, eller dina egna tankar?
6. Fråga dig själv: Var dina slutsater om din partners beteende logiska och baserade på fakta? Bevisa för dig själv att så inte var fallet.
7. Sätt konsekvenserna av att han/hon eventuellt haft en affär i proportion. Förmodligen hade du blivit sårad, men det hade inte förstört ditt liv.
8. Agera i enlighet med dina realistiska perspektiv. Kontrollera inte din partner - för en dialog i stället.
9. Analysera åter det som du känt dig hotad av. Förmodligen kan du nu se hotet mer objektivt och med realistiska ögon.



Källor:
www.Google.se
www.web4health.info

ADD

Sammanfattning
Jag har valt att skriva om ADD som är en undergrupp till ADHD. Jag tänker ta upp skillnaderna mellan diagnoserna. Syftet är att skapa förståelse för ADD. Allt fler barn diagnostiseras idag med ADHD. Det beror troligtvis på att funktionshindret ADHD på senare år studerats i större omfattning, vilket nu leder till att kunskapen ökat inom sjukvården samt hos föräldrar och lärare.

Innehållsförteckning
1. Inledning
2. Bakgrund
2.1 Faktabeskrivning ADHD
2.2 Skillnaderna mellan ADHD och ADD
3. Syfte
4. Metod
5. Resultat
6. Diskussion/slutsats
7. Mina egna erfarenheter om ADD

Källförteckning

1.Inledning
ADD (Attention Deficit Disorder) är den ouppmärksamma formen, utan hyperaktivitet.
En del har snarare lägre aktivitetsnivå än normalt. I klinisk praxis och vardagslag används därför ibland termen ADD (Attention Deficit Disorder) eller AD(H)D för att karakterisera den grupp som har huvudsakligen uppmärksamhetsproblem enligt ovan men som inte är hyperaktiva/impulsiva. Barn som har mest av den ouppmärksamma formen av ADHD dagdrömmer och har svårt att fokusera, har ofta svårt att organisera sina uppgifter eller aktiviteter, följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på att personen inte förstår uppgifterna) .

2.Bakgrund

2.1 Faktabeskrivning ADHD
Det har funnits många benämningar på barn som har uppmärksamhetsstörningar
och svårigheter med att kontrollera impulser och aktivitetsgrad.
ADHD är den idag mest använda benämningen. Det är den oftast identifierade
diagnosen för beteendeproblem i barndomen. ADHD är en förkortning
av engelskans ” attention deficit hyperactivity disorder” vilket brukar
översättas med ”uppmärksamhetsstörning med överaktivitet”. Ungefär tre till
sex procent av alla barn i skolåldern beräknas ha ADHD. Det är två till tre
gånger vanligare hos pojkar än flickor. Ursprungligen beskrevs ADHD
hos barn. Idag vet man att ADHD också finns hos ungdomar och vuxna.

På senare tid har ett växande intresse riktats mot utformning och
effekter av olika stödåtgärder och behandlingsmetoder. Även kunskapen
om att ADHD inte ”växer bort” är relativt ny. Det gör att det i dagsläget
inte finns lika mycket forskning om verkningsfulla insatser vid ADHD hos
vuxna. Enligt DSM-IV finns det tre olika undergrupper av ADHD:
ADHD med i huvudsak uppmärksamhetsstörning
ADHD med i huvudsak hyperaktivitet/impulsivitet
ADHD med en kombination av båda, dvs. ADHD av kombinerad typ.

2.2 Skillnaderna mellan ADHD och ADD
För diagnosen ADHD med hyperaktivitet/impulsivitet krävs enligt DSMIV
att minst sex av följande kriterier är uppfyllda:
a) har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter eller kan inte sitta
still
b) lämnar ofta sin plats i klassrummet eller i andra situationer där personen
förväntas sitta kvar på sin plats en längre stund
c) springer ofta omkring, klänger eller klättrar mer än vad som anses
lämpligt för situationen (hos ungdomar och vuxna kan det vara begränsat
till en subjektiv känsla av rastlöshet)
d) har ofta svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla
e) verkar ofta vara ”på språng” eller ”gå på högvarv”
f) pratar ofta överdrivet mycket
g) kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren pratat färdigt
h) har ofta svårt att vänta på sin tur

För diagnosen ADD med uppmärksamhetsstörning krävs enligt DSMIV
minst sex av följande symtom:
a) är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbete, yrkesliv
eller andra aktiviteter
b) har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar
c) verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal
d) följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra
skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på
att personen inte förstår instruktionerna)
e) har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter
f) undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver
mental uthållighet (t.ex. skolarbete eller läxor)
g) tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter (t.ex.
leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)
h) är ofta lättdistraherad av yttre stimuli
i) är ofta glömsk i det dagliga livet.
Skillnaderna mellan ADHD och ADD är väldigt tydliga, som natt och dag.

3.Syfte
Syftet med denna rapport är att öka kunskapen om ADD, som är mycket vanligare än vad man förr trodde.

4.MetodJag har sökt efter information på Internet bara, eftersom det inte finns speciellt mycket om bara ADD ännu.

Resultat
Ångest, depression och tvångssymtom
Det är mycket vanligt att barn och ungdomar med ADD är ängsliga, osäkra och saknar tilltro till sin förmåga. En del döljer det genom en tuff framtoning medan andra är tillbakadragna och ledsna. Några har korta perioder av nedstämdhet medan andras sinnestämning nästan ständigt präglas av depressiva känslor. Vissa utvecklar en egentlig depression.

En del barn med ADD upplever stark oro eller till och med ångest inför vissa företeelser, som t.ex. att gå till skolan. Depression hos barn tar sig andra uttryck än hos vuxna vilket gör att deprimerade barn ofta blir missuppfattade. Depression hos barn visar sig ofta som ett ledset och irriterat humör och ointresse för sådant som tidigare varit lockande. Dåligt humör, olust, ilska vid små motgångar och protester kan vara tecken på att barnet är deprimerat.

Det är också möjligt att trots och uppförandeproblem kan vara en del av ADHD-bilden. Oavsett uppkomstmekanismer är det angeläget att vid varje utredning av ett barn med ADHD analysera om barnet också har andra problem. Förekomst av sådana har stor betydelse för behandlingens inriktning.

Troliga orsaker till ADD
Vetenskapliga familje-, adoptions- och tvillingstudier har under de senaste
årtiondena visat att det finns en hög grad av ärftlighet vid ADD. Ärftligheten förmedlas via vissa gener. Generna kontrollerar de signalämnensom överför information mellan hjärnans celler. Brist på vissa av dessa eller nedsatt verkan av dem i vissa delar av hjärnan ger förändringar av psykologiska/kognitiva funktioner som t.ex. kan innebära att barnet inte
kan reglera sitt beteende. Det leder i sin tur till de typiska symtomen på ADD i form av rastlöshet, uppmärksamhetsproblem och impulsivitet.
Men hjärnans utveckling påverkas förstås också av upplevelser och erfarenheter.
Både arv och miljö spelar således roll för hur problemen vid ADD kommer till uttryck. Sedan länge har man känt till att barn som varit med om komplikationer under graviditet, förlossning och nyföddhetstid oftare än andra barn har neurologiska avvikelser, inlärningsproblem och beteendeproblem. Studier av vilka belastningar som barn med ADD haft tidigt i livet visar att det någon enstaka gång handlat om en dramatisk faktor som t.ex. en hjärnblödning.
Oftare handlar det om tecken på bristande syre- eller näringstillförsel till fostrets hjärna, för tidig födsel och låg födelsevikt. Det finns ett samband mellan alkoholmissbruk under graviditeten och uppkomsten av ADHD-liknande symtom hos barn. Mödrar som röker under graviditet får oftare än andra mödrar barn med ADHD men förklaringen till detta är inte klarlagd.

Behandling för barn med ADD
Det finns sedan lång tid erfarenheter av behandling med läkemedel som kan, om inte bota så i varje fall mildra svårigheterna vid ADD. De som visats ha bäst effekt och samtidigt har relativt få biverkningar är de som benämns centralstimulantia (med läkemedelsnamn som Ritalin, Amfetamin). De påverkar signalsubstanser (framför allt dopamin och noradrenalin) i hjärnan. Centralstimulantia förbättrar koncentrationsförmågan och minskar överaktivitet och impulsivitet. Därigenom förbättras barnets sätt att fungera.
Samvaron med andra underlättas och misslyckandena i vardagen blir färre.
Barnet har också lättare att klara skolan. Dessutom tycks medicinen förbättra kognitiva funktioner som att tänka ut lösningar på problem.

Den förbättrar också finmotoriken och minskar humörsvängningar. Effekten av centralstimulantia på barn med i huvudsak uppmärksamhetsproblem är mindre väl dokumenterad. Andra saker man kan göra för att underlätta för personer med ADD är:
• Behov finns av olika hjälpmedel för att organisera/planera vardagen. Tex. påminnare, almanacka och ”kom ihåg tavla”.
• Vissa personer har stort behov av påputtning (starthjälp) för att t ex komma igång med sysslor eller få ett ärende gjort.
• Lägga in täta raster för att kunna bibehålla koncentration vid t ex arbets- och skoluppgifter.
• Hjälpa till att hitta fungerande rutiner. Exempelvis kan det vara ett städschema eller att ha bestämda platser för saker och ting t ex post.
• Vid information: Ge både muntliga och skriftliga instruktioner.
• Ge stöd i att beräkna tid. – Vad är rimligt att hinna med under en halvtimma?
• Stöd personen genom att göra saker tillsammans. Detta hjälper honom/henne att få saker gjorda och skapa rutiner.

6.Diskussion/slutsats
Det finns en omfattande internationell forskning om ADHD. Kunskapen växer snabbt, vilket bidrar till förbättrade metoder för behandling. Personer med ADHD har rätt till vård och behandling i enlighet med den kunskap som finns idag. Det betyder att många olika verksamheter i samhället måste förstå och hantera svårigheter som personer med ADD har.
Bara att känna till hur ett barn med ADD tänker och lär sig kan spela en viktig roll. Det kan vara hela skillnaden mellan att ha en elev som ständigt hamnar på efterkälken och att samma elev i stället tillhör klassens ljus, eller åtminstone klarar sig bra.

7. Mina egna erfarenheter om ADD.

Jag har själv mina erfarenheter om ADD, eftersom jag själv har det. Jag har ända sen jag började skolan haft problem med mina studier, har haft det svårt att ta till mig det läraren t.ex. går igenom på lektionerna, jag förstår vad vi ska göra men när vi sen ska sätta igång så är det som jag blir precis tom i huvudet. Det var sommaren 2010 som jag fick göra min utredning så jag har inte vetat om det så länge än. Jag fick tips från en tjej i min klass att testa mig för att se om jag har någon koncentrationstörning av något slag, hon har själv ADHD så hon kände igen mycket av de svårigheter jag hade. Det känns skönt att fått veta vad mina svårigheter beror på och har börjat min behandling. Mina syntom jag har problem med är att jag ofta känner mig ängslig, osäker och saknar tilltro till min förmåga. Får mig att känna tillbakadragen och ledsen. Har korta perioder av nedstämdhet och sinnestämning nästan ständigt präglas av depressiva känslor. Upplever stark oro eller till och med ångest inför vissa företeelser, som t.ex. att gå till skolan. När jag hamnar i mina depressioner blir jag oftast ledsen och på irriterat humör och blir ointresserad för sådant som tidigare varit lockande. Men det har blivit betydligt bättre sen jag börja med medicinerna, känner att jag mer kan fokusera på mina studier utan svårigheter och att jag mer kan kontrollera mina känslor. Visst går jag inte helt utan att nån gång att hamna i små depressioner då och då, men jag tar mig lättare ur dessa perioder idag än vad jag gjorde förr. Förhoppningsvis kommer jag väl slippa dessa syntom och depressioner en dag, men än så länge har jag bara börjat min behandling, så jag har fortfarande en lång resa kvar att gå tills jag känner så pass stabilitet i mitt liv och kanske slipper medicinerna för gott.

Källförteckning
Källor:www.frkf.wordpress.com
www.adhdforum.se
www.dagoholm.se
www.adhdinfo.se
www.web4health.info
http://www.janssen-cilag.se

Italien

HISTORIA
Italien (italienska: Italia), officiellt Italienska Republiken (Repubblica italiana) grundades och erkändes 17 mars 1861. Italien är en republik i södra Europa bestående av den stövelformade Apenninska halvön, området närmast norr om denna halvö samt öarna Sardinien och Sicilien i Medelhavet. I norra Italien ligger bergskedjan Alperna, där landet gränsar till Frankrike, Schweiz, Österrike och Slovenien och maritimt med Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro och Albanien över Adriatiska havet. De självständiga staterna Vatikanstaten och San Marino är enklaver inom Italiens gränser.
Italien är en av de stater som 1951 grundade Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och 1957 grundade Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), som senare blev Europeiska unionen. Landet är även medlem av militäralliansen Nato sedan den bildades 1949.
Italien grundades och blev en stat 1861 två år efter Slaget vid Solferino då Apenninska halvöns småstater, delar av Kyrkostaten, Toscana och Bägge Sicilierna införlivades med kungariket Sardinien (bestående av Sardinien och Piemonte), under kung Viktor Emanuel II av huset Savojen. Ledarna för de italienska enhetssträvandena – risorgimento – var Sardiniens premiärminister Cavour och frikårsledaren Giuseppe Garibaldi.
Trots segern i första världskriget skakades den parlamentariska demokratin av politiska oroligheter, ekonomiska problem och en tilltagande nationalism som krävde införlivandet av områden som ej tillerkänts landet i Versaillesfördraget. En stark marxistisk rörelse fick mothugg av exsocialisten Benito Mussolinis allt populärare fasciströrelse, som kombinerade sociala krav med en vilja att fullända Italiens enande med besittningar utomlands. I oktober 1922 kunde fascistpartiet i marschen mot Rom gripa makten med kung Viktor Emanuels hjälp. Fascisterna fick egen majoritet i valet 1924, och 1925-28 infördes en totalitär enpartistat. Inledande motsättningar mot den forne fienden Tyskland ersattes efter Abessinienkrisen med ett intimt närmande, vilket kulminerade när Italien under Mussolinis ledning inträdde och besegrades i andra världskriget. Mussolini avsattes 1943 av fascistpartiet, men tyska och Mussolinilojala trupper fortsatte kampen till krigsslutet. År 1946 ersattes monarkin med en republik efter en folkomröstning och två år senare infördes en ny konstitution som befäste landets roll som parlamentarisk demokrati.
Från 1947 till slutet av 1980-talet dominerades det italienska politiska livet av det kristdemokratiska partiet (Democrazia Cristiana, inledningsvis under dess grundare Alcide de Gasperi), genom mittenkoalitioner till 1963 och därefter genom mitten-vänsterkoalitioner med socialistpartiet under bl a Bettino Craxi.
I början av 1990-talet skakades Italien av en omfattande politisk kris och korruptionshärva vilket fick till följd att den första republiken gick i graven och ersattes med en andra, genom omfattande ändringar av 1948 års författning avsedda att skapa stabila majoriteter i parlamentet (1993) och överföra maktbefogenheter till regionerna (2001). Ett modifierat majoritetsvalsystem infördes, men det politiska livet har fortfarande präglats av täta regeringsskiften, senast mellan Romano Prodis (2006-08) och Silvio Berlusconis (2008-) regeringar.
Italien är en av Natos och EU:s (EEC:s) ursprungliga medlemmar.

Geografi

Det italienska statsterritoriet har en yta av 301 328 kvadratkilometer. Italien har i medeltal 197,5 invånare per kvadratkilometer. Befolkningstätheten är mycket varierande beroende på den stora förekomsten av berg.

• Högsta punkt: Monte Bianco (Mont Blanc) , 4 808 meter över havet
  

• Naturtillgångar: kol, kvicksilver, zink, marmor, asbest, naturgas, fisk, odlingsbar mark
• Italiens längsta floder är Po och Adige
• Bergskedjor i Italien: Alperna, Apenninerna
  

Italien är inofficiellt indelat i tre områden:

• Norra Italien (Italia del Nord, Nord Italia eller Alta Italia eller Settentrione på italienska): Den övre delen som sammanhänger med kontinenten och som går från Alpernas ryggraden till den linje som går tvärsöver landet ungefär där halvön börjar (norr om Pisa söder om Ravenna). Regionerna som ligger i norra Italien heter Valle d'Aosta, Piemonte, Lombardiet, Ligurien, Veneto, Trentino-Alto Adige, Friuli-Venezia Giulia, Emilia-Romagna. I Norra Italien bor största delen av landets befolkning.
• Mellersta Italien (Italia Centrale eller Centro Italia): norra och mellersta delen av halvön, till ungefär en linje som går söder om Rom tvärsöver landet. Regioner som ligger i mellersta Italien är Toscana, Umbrien, Marche, Lazio, Abruzzo, Molise. I mellersta Italien ligger huvudstaden Rom.
• Södra Italien (Sud Italia, Italia del Sud, Meridione eller Mezzogiorno): Själva "foten" och de stora öarna. Regionerna är Apulien, Kampanien, Basilicata, Kalabrien, Sicilien och Sardinien.
  

Statsskick och politik

Palazzo Chigi - det italienska regeringskansliet

Italiens regioner

Enligt Italiens författning från 1948, med senare ändringar, delas den offentliga makten mellan de lagstiftande, verkställande och dömande makterna. Statsöverhuvud är Republikens president (Presidente della Repubblica), som väljs på sju år av parlamentet i förenad session med ett litet antal regionala delegater.
Den lagstiftande makten utövas av det nationella parlamentet, de regionala parlamenten, och i Trentino-Alto Adige av provinsparlamenten för Trento och Bolzano. Den verkställande makten utövas av centralregeringen, de regionala regeringarna, provinserna och kommunerna. Den dömande makten utövas av de oberoende domstolarna.
Det nationella parlamentet är ett tvåkammarparlament, som består av deputeradekammaren och senaten. Parlamentet väljs i allmänna och direkta val i en blandning av majoritetsval och proportionella val. Enligt lagen från 1993 tillsätts 75 procent av parlamentsplatserna genom majoritetsval i enmansvalkretsar, och de återstående 25 procent tillsätts på proportionell basis.
Centralregeringen, (Consiglio dei ministri), som leds av premiärministern (Presidente del consiglio dei ministri). Presidenten nominerar premiärministern, som föreslår de andra ministrarna (formellt utnämnda av presidenten). Regeringen måste ha stöd av båda kamrarna i parlamentet.
Det italienska rättssystemet är baserat på romersk rätt som modifierats genom Code Napoléon och senare lagstiftning. Efter andra världskriget fick Italien en författningsdomstol, Corte Costituzionale, som prövar om lagar är förenliga med grundlagen.
Alla italienska medborgare över 18 år har rösträtt till deputeradekammaren och alla från 25 år till senaten.

Politiska partier

I början på 1990-talet skakade en serie skandaler, som gavs öknamnet Tangentopoli (mutstaden), det italienska politiska systemet. Konsekvenserna av den efterföljande stora polisutredningen, Mani pulite (rena händer), ledde inte bara till stora konstitutionella förändringar utom gjorde också om det efterkrigstida partipolitiska systemet. Nya partier och nya koalitioner uppkom. Till höger efterträdde mediamogulen Silvio Berlusconis Forza Italia (Heja Italien!) det kristdemokratiska partiet. Till vänster efterträdde Democratici di Sinistra (vänsterdemokraterna) kommunistpartiet.
År 1994 vann Forza Italia och dess koalitionspartner Lega Nord valet, men regeringen avgick efter några månader då Lega Nord utträdde. En expeditionsministär stödd av vänsterpartier och Lega Nord regerade till Romano Prodis nya center-vänster koalition vann valen 1996. 2001 vann en center-höger koalition valen och en regering ledd av Silvio Berlusconi satt vid makten under hela den femåriga valperioden. Vid valet 2006 vann Prodis samarbetspartier valet. Vid valen 2008 vann åter Silvio Berlusconis centerhögerallians Frihetens folk över Walter Veltronis center-vänsterallians.

Ekonomi

Italien har en diversifierad industriell ekonomi som är något mindre än Frankrike och Storbritannien, både totalt och per capita. Den norra delen av landet är rikt och domineras av privata företag är industriellt välutvecklad, medan södra Italien är fattigt och mer beroende av jordbruk och har en arbetslöshet på omkring 20 procent.[2]
Den största delen av industrins råvarubehov och mer än 75 procent av energin importeras. Över 78 procent av energiproduktionen sker med fossila bränslen och drygt 18 procent av vattenkraft. Utöver detta importeras en stor mängd energi.
Arbetslösheten uppgick i hela landet till 9 % (juni 2010) med stora regionala variationer. Störst var den i södra Italien med 24,9 %, minst i nordöstra Italien med 7,5 %.[3]
Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har Italien fört en ekonomisk åtstramningspolitik för att motsvara kraven för medlemskap i EMU och både inflationen och räntorna har sänkts. Skatteuttaget är 41,8 % av BNP (2004). Italien har en hög statsskuld på omkring 920 miljarder US dollar (2005), ungefär 110 % av BNP.

Sedan sent 1990-tal har Italien haft en låg ekonomisk tillväxt. En betydande svårighet är att en stor del av landets industri är baserad på låg- eller medelavancerad teknologi, vilket leder till hård konkurrens från bland annat Sydöstasien och Östeuropa.

Demografi

Italien hade 2003 57 888 215 invånare. Av dessa var 28 068 608 män och 29 819 637 kvinnor. Det dog 42 105 personer fler än som föddes, men då invandringen var 609 580 personer, ökade befolkningen med 567 175 invånare detta år. 18 procent av befolkningen bor i kommuner med mindre än 5 000 invånare, 30 procent bor i kommuner med 5 000-20 000 invånare och 23   bor i kommuner med mer än 100 000 invånare.

• Befolkningens medelålder: 41,4 år (2004)
• Befolkningens medellivslängd: 79,5 år (2004)
• Fertilitet: 1,27 barn per kvinna (2003)
  

Religion

Befolkningen i Italien är huvudsakligen katoliker, med en minoritet protestanter i en liten del av norra Italien och minoritetsgrupper av judar, muslimer och hinduer. Katolicismen är inte längre statsreligion, men genom konkordatet mellan Italien och Vatikanen 1929 och 1985 meddelas undervisning i den katolska religionen i alla skolor till dem som så önskar, vilket en majoritet gör.
Militären i Italien

Den italienska försvarsmakten ( italienska : Forze Armate dello Stato) är den militära av Italien , är de under befäl av den italienska högsta rådet med försvarsministrarna , som leds av president i Republiken Italien . Det totala antalet aktiva militär personal är 293.202. [1] Italien har den tionde högsta militära utgifter i världen. Den italienska armén (Esercito Italiano) är marken försvar kraft Italien . It has recently become a professional all-volunteer force of active-duty personnel, numbering 104,000 in 2010. [ 1 ] Its best-known combat vehicles are the Dardo infantry fighting vehicle , the Centauro tank destroyer and the Ariete tank , and among its aircraft the Mangusta attack helicopter , recently deployed in UN missions. Det har nyligen blivit en professionell allt-volontär kraft i tjänst personal, numrering 104.000 under 2010. [1] Dess mest kända stridsfordon är Dardo infanteri striderna fordon , det Centauro tanken jagare och Ariete tanken , och bland dess flygplan den Mangusta attackhelikopter , iordningställas nyligen i FN-uppdrag. The headquarters of the Army General Staff are located in Rome , opposite the Presidential Palace . Huvudkontoret för arméns generalstab ligger i Rom , mittemot presidentens slott .

Den italienska armén uppstod som den kungliga armén ( Regio Esercito ) som daterar från utropandet av kungariket Italien efter beslagtagandet av Kyrkostaten och Italiens enande ( Risorgimento ). In 1861, under the leadership of Giuseppe Garibaldi , Victor Emmanuel II of the House of Savoy was invited to take the throne of the newly independent kingdom. År 1861, under ledning av Giuseppe Garibaldi , Victor Emmanuel II av huset Savojen inbjöds att ta tronen i det självständiga kungadömet.

Den italienska maffian

Ordet ’maffia’ gör att tankarna ofta går till Sicilien och filmer som Gudfadern. Men i verklighetens Italien finns dessa kriminella organisationer inte bara på Sicilien, och namnen är annorlunda. Italien är ett land där det sällan är lätt att urskilja var gränserna går. Gråzonen mellan lagligt och olagligt, stat och maffia, är en del av samhället. Här kommer ett kortfattat försök till att förklara Italien, och fenomenet maffia. Vilken roll den har i samhället, och hur du som turist ingår i spelet.

Först av allt kan det vara på sin plats att reda ut olika begrepp. I Sverige använder gemene man ordet maffia, för samtlig organiserad kriminalitet i Italien, och främst tänker man på Sicilien. I Italien är bilden något mer nyanserad, även om man ibland använder sig av ordet maffia för att hänvisa till den mentalitet  och den struktur dessa organisationer bygger på. Det finns således olika maffiaorganisationer i olika delar av Italien. På Sicilien finner man Cosa Nostra, medan man i Neapel med omnejd har Camorra, som fått stort utrymme i internationell media sedan boken Gomorra av Roberto Saviano publicerades. I regionen Kalabrien hittar man 'Ndrangheta och i Puglia finns Sacra Corona Unita. Förklaringen till maffians uppkomst i Italien ligger långt tillbaka i Italiens historia. Långt innan Italien var enat och samlat med ett officiellt språk och flagga med Rom som huvudstad. Många forskare och sociologer hävdar att maffian föds ur de feodala jordbrukssamhällen som karaktäriserade främst Sicilien. Där rika och inflytelserika markägare höll lokalbefolkningen med järnhand och fungerade både som arbetsgivare och beskydd. Under hårda förhållanden förblev dessa ’proprietari terrieri’ en fast punkt, om än deras makt gränsade till utnyttjande av befolkningen. När sedan Italien enades och nationen byggdes var det svårt att komma utifrån och försöka bestämma över dessa samhällen och ibland lämnades de åt sitt öde. Man brukar tala om att Syditalien och  Sicilien aldrig tagit åt sig staten som ett koncept, utan hållit fast vid idén om en ’padrino’ som upprätthållare av ett fungerande samhälle. Det finns sociologer som hävdar att när staten aldrig fått fäste i befolkningens mentalitet men likväl försöker bestämma över hur de ska leva och kräver in skatter, skapas en så kallad anti-stat. En parallell samhällsordning som inte erkänner staten utan anser sig vara den rättmätige utövaren av makten, och som bekämpar staten. Andra hävdar att den italienska staten till stor del är beroende av de kriminella organisationerna och att de fungerar både som en anti-stat och som en del av staten. När industrialiseringen tog fart i Italien, intresserade den främst Norditalien och städerna, Torino, Milano och Genova, då det var dessa som fick statliga bidrag och hade fungerande infrastruktur. Resten av Italien förblev ett ruralt samhälle med migrerande arbetskraft, med majoriteten av befolkningen inom jordbruket. Dessa regioner var geografiskt sett långt från resten av Italien och nu blev det också ekonomiskt på efterkälken. Efter andra världskriget och Mussolinis fall, började uppbyggandet av det Italien vi känner i dag. Stora summor pengar investerades runt om i Italien och för Syditalien och Sicilien skapades en utbetalningsplan som skulle ge befolkningen möjlighet att utbilda sig och komma ikapp Norditalien, la cassa di mezzogiorno. Men den italienska staten insåg att maffian hade ett sådant inflytande att enda möjligheten var att samarbeta, och de flesta pengar hamnade rakt ner i fickorna på de som vid det här laget hunnit bli mafiosi. Här lades grunden för den infekterade relation den italienska politiken har med de olika maffiaorganisationerna än i dag. Stora delar av det italienska samhället har aldrig känt av statens närvaro på ett positivt sätt eller känt sig delaktiga, varvid denna ’maffiamentalitet’ inte faller inom samma ramar som samhällen som accepterat idén om en stat med makt över ett folk. I regioner som tampas med arbetslöshet, kriminalitet och dålig service för skolor och sjukvård, känner man sällan att man tillhör den italienska staten. Italienarna har en infekterad relation till dessa organisationer. Det finns de som föraktar och aktivt jobbar emot den. De som riskerar livet för att inte hamna i deras klor och för att tvätta bort maffiastämpeln från Italien. Sen finns det en stor skala italienare som hävdar att maffian är en del av Italien. Ingenting de är stolta över, men något som inte går att förändra. De vill inte ta itu med problemet för på ett eller annat sätt har de dragit fördel av systemet eller anser att staten stjäl lika mycket som maffiaorganisationerna. Just det, staten. Återigen blir det tydligt att den italienska staten inte alltid ligger högt i kurs bland italienarna och många menar att den har starka band även till sin egen motpol, anti-staten, maffian. Att den italienska politiken har problem med korruption är ingen nyhet och bland folket har politikerna inte mycket till förtroende. En förödande situation som får många italienare att uppgivet låta spelet fortgå. På ena sidan staten och på den andra maffiaorganisationerna och däremellan ett otydligt gränsland. Som turist är det inte alltid så lätt att förstå dessa maffiaorganisationers inflytande, speciellt med tanke på att italienarna själva inte tycker om att prata om ämnet och för att det mesta pågår bakom kulisserna. Det är heller inte att föreslå att försöka ge sig in och prata om ämnet, då många föredrar att vifta bort det eller tar illa vid sig. Inte utan anledning kallas den sicilianska maffian för cosa nostra, vår sak. En stor del av mentaliteten som särpräglar områden med hög maffianärvaro är just att låtsas som ingenting, att inte se och inte veta. En av anledningarna till att den är så svår att bekämpa. Det italienska språket har ett specifikt ord för denna mentalitet, omertà, som översätts, en aning missvisande och förenklat, till förbrytarmentalitet och tyst samförstånd. Att få tillstånd att driva barer eller souvenirbutiker i turisttäta områden, att sälja piratkopior av väskor och dylikt från kända italienska modehus, att ekonomiskt klara av att smälla upp stora turistresidence i exklusiva områden, har ofta att göra med dessa organisationer. Det pratas om att de ligger bakom byggnader, köpcenter och motorvägar. Vissa kommuner har till och med utretts för misstankar om att de styrs direkt av maffian. Man kan lätt tro att det främst handlar om svart arbetskraft och narkotikahandel, men sanningen är att dessa organisationer tagit plats överallt i samhället till den grad att man inte längre lägger märke till det. Utan de svarta pengar som tvättas av de olika maffiaorganisationerna skulle stora delar av den italienska ekonomin inte snurra. Som turist ingår man indirekt i spelet. Som turist i Italien finns ingen egentlig risk att oroa sig för de olika maffiaorganisationerna. På samma sätt som de flesta italienare lever utan problem. Dessa organisationer har utvecklats och moderniserats och inte mycket av hollywoodmyten i gudfader-stil lever kvar. Självklart kan vissa områden, med kraftig maffianärvaro och hög kriminalitet vara farliga, men som turist kommer man sällan i kontakt med dem. Om man är intresserad av att läsa mer om de italienska maffiaorganisationerna, tycker jag att boken Gomorra av Roberto Saviano ger en ganska bra och brutal bild av fenomenet. Samtidigt anser jag att man bör läsa på om två sicilianska domare, Giovanni Falcone och Paolo Borsellino, som tog det som livsuppgift att bekämpa maffian på Sicilien under åttio och nittiotalet, kom en bra bit på väg för att sen kallblodigt mördas. För det finns ett Italien som jobbar mot dessa organisationer, och som förtjänar att inte glömmas bort. (För er som behärskar italienska kan jag rekommendera boken ’Cose di Cosa Nostra’ skriven av just Giovanni Falcone.) Avslutningsvis är det på sin plats att understryka att den här artikeln inte utger sig för att vara en fullständig guide vad beträffar ämnet, men hoppas kunna bidra med lite grundläggande fakta för de som inte känner Italien speciellt väl och är intresserade av detta fenomen.

Italien och droger
Italien har stora problem med droger från bl.a Sydamerika och Asien

Cannabis ( Cannabis sativa ) is the common hemp plant, which provides hallucinogens with some sedative properties, and includes marijuana (pot, Acapulco gold, grass, reefer), tetrahydrocannabinol (THC, Marinol), hashish (hash), and hashish oil (hash oil). Cannabis (Cannabis sativa) är den gemensamma hampa växt, som ger hallucinogener med vissa lugnande egenskaper, och innehåller marijuana (pot, Acapulco guld, gräs, Reefer), tetrahydrocannabinol (THC, Marinol), hasch (hasch) och hasch olja (hash olja).
Kokain är ett stimulerande kommer från bladen av koka busken.
Hasch är det hartsartade sårsekret av cannabis eller hampa växt (Cannabis sativa).
Heroin är ett semisyntetiskt derivat av morfin.
Om flyktingar
Italien får hård kritik för hanteringen av flyktingar. Förhållandena för afrikanska migranter i södra Italien är ”förskräckliga”, enligt Läkare utan Gränser. Många lever i förfallna hus utan vare sig vatten eller elektricitet och med råttor springande på golven.
Det är i ovanligt hårda ordalag som frivilligorganisationen Läkare utan Gränser (MSF) beskriver verkligheten för de många afrikaner som kommit till södra Italien för att söka ett bättre liv. Organisationen kallar gruppen med migranter för en ”osynlig och sårbar armé”.
Många är av dem saknar uppehållstillstånd och lever illegalt i landet. I flertalet fall har de tagit sig över Medelhavet i rangliga båtar med skoningslösa människosmugglare, och söker säsongsjobb som exempelvis fruktplockare eller byggnadsarbetare i regionen Kalabrien. De får uselt betalt: omkring 20 euro, runt 200 kronor, för en tolv timmars arbetsdag, enligt MSF.
De afrikanska migranterna lever under eländiga förhållanden, enligt MSF.
– De bor i förstörda hus, hangarer eller övergivna fabriker utan vare sig rinnande vatten eller elektricitet och värme. Ofta är de omgivna av sophögar som drar till sig råttor och vilda hundar, enligt Antonio Virglio som ansvarar för MSF-kontoret i Kalabrien.
Mest orolig är organisationen över den ”förfärande” bristen på elementär hygien där de afrikanska migranterna bor. Enligt MSF uppfylls inte ens FN:s minimistandard med en toalett per 20 personer.
I försök att förbättra hygienen delar organisationen ut sovsäckar och toalettartiklar till migranterna, samt uppmanar myndigheterna i Kalabrien att ordna toaletter, duschar och dricksvatten till afrikanerna. Den stora faran är att luftvägsinfektioner eller diarré-sjukdomar bryter ut i de ouppvärmda byggnaderna.
Italien är tillsammans med Spanien och Grekland de länder som är under hårdast tryck från illegala invandrare på jakt efter en bättre tillvaro i Europa. Grekland fick nyligen kritik för brutal och även olaglig behandling av migranter och asylsökande flyktingar.

Varför jag valt Italien.

Jag valde Italien för att jag tycker att de är ett land med som har haft en stor betydelse för människans och demokratins historia. Jag tycker Italien är ett mycket vackert land som jag önskar en dag kommer resa till. Vill bl.a åka och skåda den historiska gladiatorarenan Colosseum.

En speciell stad som jag skulle vilja åka till i Italien är Venedig, som är väldigt känd för sin turistiska popularation.