tisdag 1 februari 2011

Italien

HISTORIA
Italien (italienska: Italia), officiellt Italienska Republiken (Repubblica italiana) grundades och erkändes 17 mars 1861. Italien är en republik i södra Europa bestående av den stövelformade Apenninska halvön, området närmast norr om denna halvö samt öarna Sardinien och Sicilien i Medelhavet. I norra Italien ligger bergskedjan Alperna, där landet gränsar till Frankrike, Schweiz, Österrike och Slovenien och maritimt med Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro och Albanien över Adriatiska havet. De självständiga staterna Vatikanstaten och San Marino är enklaver inom Italiens gränser.
Italien är en av de stater som 1951 grundade Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och 1957 grundade Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), som senare blev Europeiska unionen. Landet är även medlem av militäralliansen Nato sedan den bildades 1949.
Italien grundades och blev en stat 1861 två år efter Slaget vid Solferino då Apenninska halvöns småstater, delar av Kyrkostaten, Toscana och Bägge Sicilierna införlivades med kungariket Sardinien (bestående av Sardinien och Piemonte), under kung Viktor Emanuel II av huset Savojen. Ledarna för de italienska enhetssträvandena – risorgimento – var Sardiniens premiärminister Cavour och frikårsledaren Giuseppe Garibaldi.
Trots segern i första världskriget skakades den parlamentariska demokratin av politiska oroligheter, ekonomiska problem och en tilltagande nationalism som krävde införlivandet av områden som ej tillerkänts landet i Versaillesfördraget. En stark marxistisk rörelse fick mothugg av exsocialisten Benito Mussolinis allt populärare fasciströrelse, som kombinerade sociala krav med en vilja att fullända Italiens enande med besittningar utomlands. I oktober 1922 kunde fascistpartiet i marschen mot Rom gripa makten med kung Viktor Emanuels hjälp. Fascisterna fick egen majoritet i valet 1924, och 1925-28 infördes en totalitär enpartistat. Inledande motsättningar mot den forne fienden Tyskland ersattes efter Abessinienkrisen med ett intimt närmande, vilket kulminerade när Italien under Mussolinis ledning inträdde och besegrades i andra världskriget. Mussolini avsattes 1943 av fascistpartiet, men tyska och Mussolinilojala trupper fortsatte kampen till krigsslutet. År 1946 ersattes monarkin med en republik efter en folkomröstning och två år senare infördes en ny konstitution som befäste landets roll som parlamentarisk demokrati.
Från 1947 till slutet av 1980-talet dominerades det italienska politiska livet av det kristdemokratiska partiet (Democrazia Cristiana, inledningsvis under dess grundare Alcide de Gasperi), genom mittenkoalitioner till 1963 och därefter genom mitten-vänsterkoalitioner med socialistpartiet under bl a Bettino Craxi.
I början av 1990-talet skakades Italien av en omfattande politisk kris och korruptionshärva vilket fick till följd att den första republiken gick i graven och ersattes med en andra, genom omfattande ändringar av 1948 års författning avsedda att skapa stabila majoriteter i parlamentet (1993) och överföra maktbefogenheter till regionerna (2001). Ett modifierat majoritetsvalsystem infördes, men det politiska livet har fortfarande präglats av täta regeringsskiften, senast mellan Romano Prodis (2006-08) och Silvio Berlusconis (2008-) regeringar.
Italien är en av Natos och EU:s (EEC:s) ursprungliga medlemmar.

Geografi

Det italienska statsterritoriet har en yta av 301 328 kvadratkilometer. Italien har i medeltal 197,5 invånare per kvadratkilometer. Befolkningstätheten är mycket varierande beroende på den stora förekomsten av berg.
Italien är inofficiellt indelat i tre områden:

Statsskick och politik

Palazzo Chigi - det italienska regeringskansliet
Italiens regioner
Manifestazione studenti Frascati 23 ottobre 2008.JPG

Enligt Italiens författning från 1948, med senare ändringar, delas den offentliga makten mellan de lagstiftande, verkställande och dömande makterna. Statsöverhuvud är Republikens president (Presidente della Repubblica), som väljs på sju år av parlamentet i förenad session med ett litet antal regionala delegater.
Den lagstiftande makten utövas av det nationella parlamentet, de regionala parlamenten, och i Trentino-Alto Adige av provinsparlamenten för Trento och Bolzano. Den verkställande makten utövas av centralregeringen, de regionala regeringarna, provinserna och kommunerna. Den dömande makten utövas av de oberoende domstolarna.
Det nationella parlamentet är ett tvåkammarparlament, som består av deputeradekammaren och senaten. Parlamentet väljs i allmänna och direkta val i en blandning av majoritetsval och proportionella val. Enligt lagen från 1993 tillsätts 75 procent av parlamentsplatserna genom majoritetsval i enmansvalkretsar, och de återstående 25 procent tillsätts på proportionell basis.
Centralregeringen, (Consiglio dei ministri), som leds av premiärministern (Presidente del consiglio dei ministri). Presidenten nominerar premiärministern, som föreslår de andra ministrarna (formellt utnämnda av presidenten). Regeringen måste ha stöd av båda kamrarna i parlamentet.
Det italienska rättssystemet är baserat på romersk rätt som modifierats genom Code Napoléon och senare lagstiftning. Efter andra världskriget fick Italien en författningsdomstol, Corte Costituzionale, som prövar om lagar är förenliga med grundlagen.
Alla italienska medborgare över 18 år har rösträtt till deputeradekammaren och alla från 25 år till senaten.

Politiska partier

I början på 1990-talet skakade en serie skandaler, som gavs öknamnet Tangentopoli (mutstaden), det italienska politiska systemet. Konsekvenserna av den efterföljande stora polisutredningen, Mani pulite (rena händer), ledde inte bara till stora konstitutionella förändringar utom gjorde också om det efterkrigstida partipolitiska systemet. Nya partier och nya koalitioner uppkom. Till höger efterträdde mediamogulen Silvio Berlusconis Forza Italia (Heja Italien!) det kristdemokratiska partiet. Till vänster efterträdde Democratici di Sinistra (vänsterdemokraterna) kommunistpartiet.
År 1994 vann Forza Italia och dess koalitionspartner Lega Nord valet, men regeringen avgick efter några månader då Lega Nord utträdde. En expeditionsministär stödd av vänsterpartier och Lega Nord regerade till Romano Prodis nya center-vänster koalition vann valen 1996. 2001 vann en center-höger koalition valen och en regering ledd av Silvio Berlusconi satt vid makten under hela den femåriga valperioden. Vid valet 2006 vann Prodis samarbetspartier valet. Vid valen 2008 vann åter Silvio Berlusconis centerhögerallians Frihetens folk över Walter Veltronis center-vänsterallians.

Ekonomi

Italien har en diversifierad industriell ekonomi som är något mindre än Frankrike och Storbritannien, både totalt och per capita. Den norra delen av landet är rikt och domineras av privata företag är industriellt välutvecklad, medan södra Italien är fattigt och mer beroende av jordbruk och har en arbetslöshet på omkring 20 procent.[2]
Den största delen av industrins råvarubehov och mer än 75 procent av energin importeras. Över 78 procent av energiproduktionen sker med fossila bränslen och drygt 18 procent av vattenkraft. Utöver detta importeras en stor mängd energi.
Arbetslösheten uppgick i hela landet till 9 % (juni 2010) med stora regionala variationer. Störst var den i södra Italien med 24,9 %, minst i nordöstra Italien med 7,5 %.[3]
Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har Italien fört en ekonomisk åtstramningspolitik för att motsvara kraven för medlemskap i EMU och både inflationen och räntorna har sänkts. Skatteuttaget är 41,8 % av BNP (2004). Italien har en hög statsskuld på omkring 920 miljarder US dollar (2005), ungefär 110 % av BNP.
AutostradaA5.JPG

Sedan sent 1990-tal har Italien haft en låg ekonomisk tillväxt. En betydande svårighet är att en stor del av landets industri är baserad på låg- eller medelavancerad teknologi, vilket leder till hård konkurrens från bland annat Sydöstasien och Östeuropa.

Demografi

Italien hade 2003 57 888 215 invånare. Av dessa var 28 068 608 män och 29 819 637 kvinnor. Det dog 42 105 personer fler än som föddes, men då invandringen var 609 580 personer, ökade befolkningen med 567 175 invånare detta år. 18 procent av befolkningen bor i kommuner med mindre än 5 000 invånare, 30 procent bor i kommuner med 5 000-20 000 invånare och 23   bor i kommuner med mer än 100 000 invånare.
  • Befolkningens medelålder: 41,4 år (2004)
  • Befolkningens medellivslängd: 79,5 år (2004)
  • Fertilitet: 1,27 barn per kvinna (2003)

Religion

Befolkningen i Italien är huvudsakligen katoliker, med en minoritet protestanter i en liten del av norra Italien och minoritetsgrupper av judar, muslimer och hinduer. Katolicismen är inte längre statsreligion, men genom konkordatet mellan Italien och Vatikanen 1929 och 1985 meddelas undervisning i den katolska religionen i alla skolor till dem som så önskar, vilket en majoritet gör.
Militären i Italien
Den italienska försvarsmakten ( italienska : Forze Armate dello Stato) är den militära av Italien , är de under befäl av den italienska högsta rådet med försvarsministrarna , som leds av president i Republiken Italien . Det totala antalet aktiva militär personal är 293.202. [1] Italien har den tionde högsta militära utgifter i världen. Den italienska armén (Esercito Italiano) är marken försvar kraft Italien . It has recently become a professional all-volunteer force of active-duty personnel, numbering 104,000 in 2010. [ 1 ] Its best-known combat vehicles are the Dardo infantry fighting vehicle , the Centauro tank destroyer and the Ariete tank , and among its aircraft the Mangusta attack helicopter , recently deployed in UN missions. Det har nyligen blivit en professionell allt-volontär kraft i tjänst personal, numrering 104.000 under 2010. [1] Dess mest kända stridsfordon är Dardo infanteri striderna fordon , det Centauro tanken jagare och Ariete tanken , och bland dess flygplan den Mangusta attackhelikopter , iordningställas nyligen i FN-uppdrag. The headquarters of the Army General Staff are located in Rome , opposite the Presidential Palace . Huvudkontoret för arméns generalstab ligger i Rom , mittemot presidentens slott .

Den italienska armén uppstod som den kungliga armén ( Regio Esercito ) som daterar från utropandet av kungariket Italien efter beslagtagandet av Kyrkostaten och Italiens enande ( Risorgimento ). In 1861, under the leadership of Giuseppe Garibaldi , Victor Emmanuel II of the House of Savoy was invited to take the throne of the newly independent kingdom. År 1861, under ledning av Giuseppe Garibaldi , Victor Emmanuel II av huset Savojen inbjöds att ta tronen i det självständiga kungadömet.

Den italienska maffian

Ordet ’maffia’ gör att tankarna ofta går till Sicilien och filmer som Gudfadern. Men i verklighetens Italien finns dessa kriminella organisationer inte bara på Sicilien, och namnen är annorlunda. Italien är ett land där det sällan är lätt att urskilja var gränserna går. Gråzonen mellan lagligt och olagligt, stat och maffia, är en del av samhället. Här kommer ett kortfattat försök till att förklara Italien, och fenomenet maffia. Vilken roll den har i samhället, och hur du som turist ingår i spelet.


Först av allt kan det vara på sin plats att reda ut olika begrepp. I Sverige använder gemene man ordet maffia, för samtlig organiserad kriminalitet i Italien, och främst tänker man på Sicilien. I Italien är bilden något mer nyanserad, även om man ibland använder sig av ordet maffia för att hänvisa till den mentalitet  och den struktur dessa organisationer bygger på. Det finns således olika maffiaorganisationer i olika delar av Italien. På Sicilien finner man Cosa Nostra, medan man i Neapel med omnejd har Camorra, som fått stort utrymme i internationell media sedan boken Gomorra av Roberto Saviano publicerades. I regionen Kalabrien hittar man 'Ndrangheta och i Puglia finns Sacra Corona Unita.

Förklaringen till maffians uppkomst i Italien ligger långt tillbaka i Italiens historia. Långt innan Italien var enat och samlat med ett officiellt språk och flagga med Rom som huvudstad. Många forskare och sociologer hävdar att maffian föds ur de feodala jordbrukssamhällen som karaktäriserade främst Sicilien. Där rika och inflytelserika markägare höll lokalbefolkningen med järnhand och fungerade både som arbetsgivare och beskydd. Under hårda förhållanden förblev dessa ’proprietari terrieri’ en fast punkt, om än deras makt gränsade till utnyttjande av befolkningen. När sedan Italien enades och nationen byggdes var det svårt att komma utifrån och försöka bestämma över dessa samhällen och ibland lämnades de åt sitt öde. Man brukar tala om att Syditalien och  Sicilien aldrig tagit åt sig staten som ett koncept, utan hållit fast vid idén om en ’padrino’ som upprätthållare av ett fungerande samhälle. Det finns sociologer som hävdar att när staten aldrig fått fäste i befolkningens mentalitet men likväl försöker bestämma över hur de ska leva och kräver in skatter, skapas en så kallad anti-stat. En parallell samhällsordning som inte erkänner staten utan anser sig vara den rättmätige utövaren av makten, och som bekämpar staten. Andra hävdar att den italienska staten till stor del är beroende av de kriminella organisationerna och att de fungerar både som en anti-stat och som en del av staten.
När industrialiseringen tog fart i Italien, intresserade den främst Norditalien och städerna, Torino, Milano och Genova, då det var dessa som fick statliga bidrag och hade fungerande infrastruktur. Resten av Italien förblev ett ruralt samhälle med migrerande arbetskraft, med majoriteten av befolkningen inom jordbruket. Dessa regioner var geografiskt sett långt från resten av Italien och nu blev det också ekonomiskt på efterkälken. Efter andra världskriget och Mussolinis fall, började uppbyggandet av det Italien vi känner i dag. Stora summor pengar investerades runt om i Italien och för Syditalien och Sicilien skapades en utbetalningsplan som skulle ge befolkningen möjlighet att utbilda sig och komma ikapp Norditalien, la cassa di mezzogiorno. Men den italienska staten insåg att maffian hade ett sådant inflytande att enda möjligheten var att samarbeta, och de flesta pengar hamnade rakt ner i fickorna på de som vid det här laget hunnit bli mafiosi. Här lades grunden för den infekterade relation den italienska politiken har med de olika maffiaorganisationerna än i dag. Stora delar av det italienska samhället har aldrig känt av statens närvaro på ett positivt sätt eller känt sig delaktiga, varvid denna ’maffiamentalitet’ inte faller inom samma ramar som samhällen som accepterat idén om en stat med makt över ett folk. I regioner som tampas med arbetslöshet, kriminalitet och dålig service för skolor och sjukvård, känner man sällan att man tillhör den italienska staten.

Italienarna har en infekterad relation till dessa organisationer. Det finns de som föraktar och aktivt jobbar emot den. De som riskerar livet för att inte hamna i deras klor och för att tvätta bort maffiastämpeln från Italien. Sen finns det en stor skala italienare som hävdar att maffian är en del av Italien. Ingenting de är stolta över, men något som inte går att förändra. De vill inte ta itu med problemet för på ett eller annat sätt har de dragit fördel av systemet eller anser att staten stjäl lika mycket som maffiaorganisationerna. Just det, staten. Återigen blir det tydligt att den italienska staten inte alltid ligger högt i kurs bland italienarna och många menar att den har starka band även till sin egen motpol, anti-staten, maffian. Att den italienska politiken har problem med korruption är ingen nyhet och bland folket har politikerna inte mycket till förtroende. En förödande situation som får många italienare att uppgivet låta spelet fortgå. På ena sidan staten och på den andra maffiaorganisationerna och däremellan ett otydligt gränsland.
Som turist är det inte alltid så lätt att förstå dessa maffiaorganisationers inflytande, speciellt med tanke på att italienarna själva inte tycker om att prata om ämnet och för att det mesta pågår bakom kulisserna. Det är heller inte att föreslå att försöka ge sig in och prata om ämnet, då många föredrar att vifta bort det eller tar illa vid sig. Inte utan anledning kallas den sicilianska maffian för cosa nostra, vår sak. En stor del av mentaliteten som särpräglar områden med hög maffianärvaro är just att låtsas som ingenting, att inte se och inte veta. En av anledningarna till att den är så svår att bekämpa. Det italienska språket har ett specifikt ord för denna mentalitet, omertà, som översätts, en aning missvisande och förenklat, till förbrytarmentalitet och tyst samförstånd. Att få tillstånd att driva barer eller souvenirbutiker i turisttäta områden, att sälja piratkopior av väskor och dylikt från kända italienska modehus, att ekonomiskt klara av att smälla upp stora turistresidence i exklusiva områden, har ofta att göra med dessa organisationer. Det pratas om att de ligger bakom byggnader, köpcenter och motorvägar. Vissa kommuner har till och med utretts för misstankar om att de styrs direkt av maffian. Man kan lätt tro att det främst handlar om svart arbetskraft och narkotikahandel, men sanningen är att dessa organisationer tagit plats överallt i samhället till den grad att man inte längre lägger märke till det. Utan de svarta pengar som tvättas av de olika maffiaorganisationerna skulle stora delar av den italienska ekonomin inte snurra. Som turist ingår man indirekt i spelet.

Som turist i Italien finns ingen egentlig risk att oroa sig för de olika maffiaorganisationerna. På samma sätt som de flesta italienare lever utan problem. Dessa organisationer har utvecklats och moderniserats och inte mycket av hollywoodmyten i gudfader-stil lever kvar. Självklart kan vissa områden, med kraftig maffianärvaro och hög kriminalitet vara farliga, men som turist kommer man sällan i kontakt med dem.
Om man är intresserad av att läsa mer om de italienska maffiaorganisationerna, tycker jag att boken Gomorra av Roberto Saviano ger en ganska bra och brutal bild av fenomenet. Samtidigt anser jag att man bör läsa på om två sicilianska domare, Giovanni Falcone och Paolo Borsellino, som tog det som livsuppgift att bekämpa maffian på Sicilien under åttio och nittiotalet, kom en bra bit på väg för att sen kallblodigt mördas. För det finns ett Italien som jobbar mot dessa organisationer, och som förtjänar att inte glömmas bort. (För er som behärskar italienska kan jag rekommendera boken ’Cose di Cosa Nostra’ skriven av just Giovanni Falcone.)

Avslutningsvis är det på sin plats att understryka att den här artikeln inte utger sig för att vara en fullständig guide vad beträffar ämnet, men hoppas kunna bidra med lite grundläggande fakta för de som inte känner Italien speciellt väl och är intresserade av detta fenomen.



Italien och droger
Italien har stora problem med droger från bl.a Sydamerika och Asien

Cannabis ( Cannabis sativa ) is the common hemp plant, which provides hallucinogens with some sedative properties, and includes marijuana (pot, Acapulco gold, grass, reefer), tetrahydrocannabinol (THC, Marinol), hashish (hash), and hashish oil (hash oil). Cannabis (Cannabis sativa) är den gemensamma hampa växt, som ger hallucinogener med vissa lugnande egenskaper, och innehåller marijuana (pot, Acapulco guld, gräs, Reefer), tetrahydrocannabinol (THC, Marinol), hasch (hasch) och hasch olja (hash olja).
Kokain är ett stimulerande kommer från bladen av koka busken.
Hasch är det hartsartade sårsekret av cannabis eller hampa växt (Cannabis sativa).
Heroin är ett semisyntetiskt derivat av morfin.
Om flyktingar
Italien får hård kritik för hanteringen av flyktingar. Förhållandena för afrikanska migranter i södra Italien är ”förskräckliga”, enligt Läkare utan Gränser. Många lever i förfallna hus utan vare sig vatten eller elektricitet och med råttor springande på golven.
Det är i ovanligt hårda ordalag som frivilligorganisationen Läkare utan Gränser (MSF) beskriver verkligheten för de många afrikaner som kommit till södra Italien för att söka ett bättre liv. Organisationen kallar gruppen med migranter för en ”osynlig och sårbar armé”.
Många är av dem saknar uppehållstillstånd och lever illegalt i landet. I flertalet fall har de tagit sig över Medelhavet i rangliga båtar med skoningslösa människosmugglare, och söker säsongsjobb som exempelvis fruktplockare eller byggnadsarbetare i regionen Kalabrien. De får uselt betalt: omkring 20 euro, runt 200 kronor, för en tolv timmars arbetsdag, enligt MSF.
De afrikanska migranterna lever under eländiga förhållanden, enligt MSF.
– De bor i förstörda hus, hangarer eller övergivna fabriker utan vare sig rinnande vatten eller elektricitet och värme. Ofta är de omgivna av sophögar som drar till sig råttor och vilda hundar, enligt Antonio Virglio som ansvarar för MSF-kontoret i Kalabrien.
Mest orolig är organisationen över den ”förfärande” bristen på elementär hygien där de afrikanska migranterna bor. Enligt MSF uppfylls inte ens FN:s minimistandard med en toalett per 20 personer.
I försök att förbättra hygienen delar organisationen ut sovsäckar och toalettartiklar till migranterna, samt uppmanar myndigheterna i Kalabrien att ordna toaletter, duschar och dricksvatten till afrikanerna. Den stora faran är att luftvägsinfektioner eller diarré-sjukdomar bryter ut i de ouppvärmda byggnaderna.
Italien är tillsammans med Spanien och Grekland de länder som är under hårdast tryck från illegala invandrare på jakt efter en bättre tillvaro i Europa. Grekland fick nyligen kritik för brutal och även olaglig behandling av migranter och asylsökande flyktingar.

Varför jag valt Italien.
Jag valde Italien för att jag tycker att de är ett land med som har haft en stor betydelse för människans och demokratins historia. Jag tycker Italien är ett mycket vackert land som jag önskar en dag kommer resa till. Vill bl.a åka och skåda den historiska gladiatorarenan Colosseum.
En speciell stad som jag skulle vilja åka till i Italien är Venedig, som är väldigt känd för sin turistiska popularation.

2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Väldigt bra och informativt arbete om Italien :) Och det väckte min nyfikenhet kring begreppet maffia. Har du själv läst boken boken Gomorra av Roberto Saviano? Vet man någonting mer kring morden på Giovanni Falcone och Paolo Borsellino?

    SvaraRadera