Nedanstående tio budord kommer från ett urklipp ur tidning från 1970-talet. Håll till godo!
1.Gå barfota så ofta du kan
2.Stanna alltid upp njut när du kommer ur liften på fjället.
3.Krama någon minst gem gånger om dagen.
4.Tala om för dina vänner att du älskar dem.
5.Skrapa ur det sista ur såskoppen med en slickepott.
6.Stå minst fem minuter framför spegeln varje dag tyck om dig själv.
7.Ta en annan väg till jobbet ibland.
8.Umgås mer med din mormor.
9.Sitt tyst för dig själv tjugo minuter om dagen.
10. Bada naken på sommaren.
fredag 15 april 2011
Studenten
En entusiastisk student kom en dag och frågade sin lärare in för en kurs.
-Jag vill verkligen lära mig så mycket som möjligt under den här kursen. Tror du att det räcker om jag går igenom kursboken fem gånger?
-Jag tror inte det viktiga är hur många gånger du går igenom boken, svarade läraren, utan hur många gånger boken går igenom dig.
-Jag vill verkligen lära mig så mycket som möjligt under den här kursen. Tror du att det räcker om jag går igenom kursboken fem gånger?
-Jag tror inte det viktiga är hur många gånger du går igenom boken, svarade läraren, utan hur många gånger boken går igenom dig.
Livets Hemlighet
En gång för länge sen, strax innan människan skulle skapas, samlades gudarna till rådsmöte. De skulle bestämma var Livets hemlighet skulle gömmas.
Man föreslog att Livets hemlighet skulle gömmas längst in i det högsta berg, under den djupaste dal eller långt ner under en sjöbotten. Förslagen röstades ner, då alla innebar att Livets hemlighet ganska enkelt kunde hittas, skulle den säkert säljas till högstbjudande.
-Nej, sa en av gudarna, Livets hemlighet måste gömmas väl, så att den är svår att hitta, samtidigt som den ska vara tillgänglig för alla och jag vet precis sådant ställe.
Så kom det sig att gudarna gömde Livets hemlighet inuti människan.
Man föreslog att Livets hemlighet skulle gömmas längst in i det högsta berg, under den djupaste dal eller långt ner under en sjöbotten. Förslagen röstades ner, då alla innebar att Livets hemlighet ganska enkelt kunde hittas, skulle den säkert säljas till högstbjudande.
-Nej, sa en av gudarna, Livets hemlighet måste gömmas väl, så att den är svår att hitta, samtidigt som den ska vara tillgänglig för alla och jag vet precis sådant ställe.
Så kom det sig att gudarna gömde Livets hemlighet inuti människan.
torsdag 14 april 2011
Ett barn
Ett barn som kritiseras
lär sig att fördöma.
Ett barn som får stryk
lär sig slåss
Ett barn som hånas
lär sig blyghet.
Ett barn som utsätts för ironi
får dåligt samvete.
Ett barn som får uppmuntran
lär sig förtroende.
Ett barn som möts med tolerans
lär sig tålamod.
ett barn som får beröm
lär sig att uppskatta.
Ett barn som får känna vänskap
lär sig vänlighet.
Ett barn som får uppleva trygghet
lär sig tilltro.
Ett barn som blir omtyckt och kramat
lär sig att känna kärlek i världen.
lär sig att fördöma.
Ett barn som får stryk
lär sig slåss
Ett barn som hånas
lär sig blyghet.
Ett barn som utsätts för ironi
får dåligt samvete.
Ett barn som får uppmuntran
lär sig förtroende.
Ett barn som möts med tolerans
lär sig tålamod.
ett barn som får beröm
lär sig att uppskatta.
Ett barn som får känna vänskap
lär sig vänlighet.
Ett barn som får uppleva trygghet
lär sig tilltro.
Ett barn som blir omtyckt och kramat
lär sig att känna kärlek i världen.
Valpar till salu
En djuraffär hade fått in fem nya valpar. En pojke kom in genom dörren för att titta på dem.
-Hur mycket kostar en valp? frågade han.
-Mellan femhundra och åttahundra kronor, blev svaret.
-Jag har bara åttio kronor, men kan jag få titta på dem ändå.
-Javisst! svarade affärsinnehavaren.
Pojken kelade med valparna och längtade efter att kunna köpa en av dem. Han noterade att en av valparna var blygare än de andra och verkade gömma sig i ett hörn.
-Vad är det för fel på den hunden? frågade han.
-Den är halt, sa affärsinnehavaren. Veterinären, som var här igår, sa att det är kroniskt och att den kommer att förbli halt.
Pojken sken upp och sa att han ville köpa den valpen och frågade hur mycket den kostade.
-Den där valpen kan du få om du vill, helt gratis, men vad ska du med den till? frågade innehavaren.
Pojken blev upprörd och stirrade rakt in i ögonen på innehavaren och fräste:
-Den valpen är precis lika värd som de andra valparna och jag tänker betala fullt pris. Du får åttio kronor nu och resten betalar jag av en gång i månaden tills skulden är betald.
Innehavaren såg förundrat på pojken och frågade igen:
-Varför vill du ha en valp som inte kan skutta ock leka som de andra.
Pojken böjde sig då fram och kavlade upp sitt högra byxben för att blotta sin benprotest. Sedan sa han:
-Den valpen behöver någon som förstår.
-Hur mycket kostar en valp? frågade han.
-Mellan femhundra och åttahundra kronor, blev svaret.
-Jag har bara åttio kronor, men kan jag få titta på dem ändå.
-Javisst! svarade affärsinnehavaren.
Pojken kelade med valparna och längtade efter att kunna köpa en av dem. Han noterade att en av valparna var blygare än de andra och verkade gömma sig i ett hörn.
-Vad är det för fel på den hunden? frågade han.
-Den är halt, sa affärsinnehavaren. Veterinären, som var här igår, sa att det är kroniskt och att den kommer att förbli halt.
Pojken sken upp och sa att han ville köpa den valpen och frågade hur mycket den kostade.
-Den där valpen kan du få om du vill, helt gratis, men vad ska du med den till? frågade innehavaren.
Pojken blev upprörd och stirrade rakt in i ögonen på innehavaren och fräste:
-Den valpen är precis lika värd som de andra valparna och jag tänker betala fullt pris. Du får åttio kronor nu och resten betalar jag av en gång i månaden tills skulden är betald.
Innehavaren såg förundrat på pojken och frågade igen:
-Varför vill du ha en valp som inte kan skutta ock leka som de andra.
Pojken böjde sig då fram och kavlade upp sitt högra byxben för att blotta sin benprotest. Sedan sa han:
-Den valpen behöver någon som förstår.
En enkel handling
Janne var på väg hem från skolan en dag när en kille längre fram på trottoaren snubblade och tappade alla sina saker. Det låg böcker och pennor spridda över trottoaren och Janne skyndade att hjälpa till med att plocka upp dem. De två pojkarna skulle åt samma håll så Janne hjälpte till att bära en del av sakerna hem till den andra killen.
När de gick på vägen hem berättade pojken att han hette Peter och att han var mycket tacksam för att hjälpen att bära. Janne stannade en stund och käkade mellanmål och kollade på TV. De snackade en stund om ingenting och skrattade åt Peters lilla hund.
Därefter umgicks de då och då efter skolan och käkade lunch ihop ibland. De gick båda ur högstadiet och hamnade på samma gymnasium. Under åren som följde umgicks de inte särskilt mycket, utan sågs bara sporadiskt.
-När bara tre veckor återstod av gymnasiet bad Peter att få prata med Janne. Han påminde honom om dagen de först träffades.
-Har du aldrig funderat på varför jag bar på så mycket grejer den där dagen? frågade Peter. Du förstår, jag hade rensat mitt skåp för att inte ställa till det för någon annan. Jag var på väg hem för att begå självmord, men när vi hade pratat ett tag den där eftermiddagen insåg jag att jag skulle sakna livet och att det faktiskt finns människor med gott hjärta. Jag vill bara att du ska veta att när du plockade upp mina böcker den där dagen så räddade du mitt liv.
När de gick på vägen hem berättade pojken att han hette Peter och att han var mycket tacksam för att hjälpen att bära. Janne stannade en stund och käkade mellanmål och kollade på TV. De snackade en stund om ingenting och skrattade åt Peters lilla hund.
Därefter umgicks de då och då efter skolan och käkade lunch ihop ibland. De gick båda ur högstadiet och hamnade på samma gymnasium. Under åren som följde umgicks de inte särskilt mycket, utan sågs bara sporadiskt.
-När bara tre veckor återstod av gymnasiet bad Peter att få prata med Janne. Han påminde honom om dagen de först träffades.
-Har du aldrig funderat på varför jag bar på så mycket grejer den där dagen? frågade Peter. Du förstår, jag hade rensat mitt skåp för att inte ställa till det för någon annan. Jag var på väg hem för att begå självmord, men när vi hade pratat ett tag den där eftermiddagen insåg jag att jag skulle sakna livet och att det faktiskt finns människor med gott hjärta. Jag vill bara att du ska veta att när du plockade upp mina böcker den där dagen så räddade du mitt liv.
Sjöstjärnor
En turist kom gående på en övergiven strand i Mexico och han kunde snart skönja en annan man på avstånd. När han gått en stund kunde han se att det var en av byborna från en by i närheten. Denne höll på att kasta saker i vattnet i jämn takt.
Turisten trodde att mannen kastade små flata stenar för att studsa på vattnet, men när han kom närmare såg han att det var sjöstjärnor som kastades ut. Hela stranden var full av hundratals sjöstjärnor som spolats upp av vågorna.
Mannen förklarade för turisten att om han inte kastade tillbaka sjöstjärnorna skulle de dö av brist på syre. Turisten blev förbluffad av mannens ambitioner och frågade om det inte kändes hopplöst.
-Det måste ju finnas tusentals sjöstjärnor bara på den här stranden, för att inte tala om alla andra stränder, sa han. Vad tror du att det har för betydelse att du står och kastar tillbaka några av dem?
Mannen log och plockade upp ytterligare en sjöstjärna och sade sedan:
-Det har betydelse för den här
Turisten trodde att mannen kastade små flata stenar för att studsa på vattnet, men när han kom närmare såg han att det var sjöstjärnor som kastades ut. Hela stranden var full av hundratals sjöstjärnor som spolats upp av vågorna.
Mannen förklarade för turisten att om han inte kastade tillbaka sjöstjärnorna skulle de dö av brist på syre. Turisten blev förbluffad av mannens ambitioner och frågade om det inte kändes hopplöst.
-Det måste ju finnas tusentals sjöstjärnor bara på den här stranden, för att inte tala om alla andra stränder, sa han. Vad tror du att det har för betydelse att du står och kastar tillbaka några av dem?
Mannen log och plockade upp ytterligare en sjöstjärna och sade sedan:
-Det har betydelse för den här
Den nöjda fiskaren
En fiskare hade avslutat sitt arbete för dagen och satt intill sin båt på stranden. En rik affärsman passerade och upprördes över att se fiskaren lata sig på stranden och titta på solnedgången.
-Varför är du inte ute och fiskar? frågade affärsmannen.
-Därför att jag fångat tillräckligt med fisk för idag. Nu sitter jag här och tar det lugnt och njuter av eftermiddagssolen, svarade fiskaren.
-Vad skulle jag göra med den fisken? undrade fiskaren.
-Du kan sälja den och tjäna mer pengar, blev svaret. Med pengarna kan du köpa en motor till din båt. Sen kan du åka längre ut på havet och fiska på djupare vatten, fånga mer fisk och köpa nylonnät. Det kan ge dig ännu mer fisk och ännu mer pengar. Snart kommer du att ha tillräckligt med pengar för att köpa en båt till. Sen kan du bygga upp en hel fiskeflotta, sälja den och tjäna massor med pengar
-Vad ska jag göra sen? frågade fiskaren.
-Sen kan du varva ner, ta det lugnt och njuta av livet, sa affärsmannen.
-Det är ju precis vad jag gör.
-Varför är du inte ute och fiskar? frågade affärsmannen.
-Därför att jag fångat tillräckligt med fisk för idag. Nu sitter jag här och tar det lugnt och njuter av eftermiddagssolen, svarade fiskaren.
-Vad skulle jag göra med den fisken? undrade fiskaren.
-Du kan sälja den och tjäna mer pengar, blev svaret. Med pengarna kan du köpa en motor till din båt. Sen kan du åka längre ut på havet och fiska på djupare vatten, fånga mer fisk och köpa nylonnät. Det kan ge dig ännu mer fisk och ännu mer pengar. Snart kommer du att ha tillräckligt med pengar för att köpa en båt till. Sen kan du bygga upp en hel fiskeflotta, sälja den och tjäna massor med pengar
-Vad ska jag göra sen? frågade fiskaren.
-Sen kan du varva ner, ta det lugnt och njuta av livet, sa affärsmannen.
-Det är ju precis vad jag gör.
torsdag 7 april 2011
Sea Shepherd Conservation Society
Sea Shepherd Conservation Society är en icke vinstdrivande miljöorganisation baserad i Friday Harbor i delstaten Washington i USA samt i Melbourne, Australien, varifrån de övervakar sina operationer på det södra halvklotet.
Organisationen grundades 1977 som en icke vinstdrivande organisation för att fungera som en miljöorganisation som framförallt skyddar världens marina djurliv. Grundare var kanadensaren Paul Watson, en tidig medlem i miljöorganisationen Greenpeace, som uteslöts ur organisationen efter en dispyt med organisationen angående dess brist på rent handgripligt agerande.
Peter Hammarstedt, förste styrman på M/Y Steve Irwin som tillhör miljöorganisationen Sea Shepherd Conservation Society. Sedan han var 18 år gammal har han riskerat mitt liv för att rädda valar.
Sea Shepherd Conservation Society har som mål att upprätthålla internationella överenskommelser när det gäller havet och dess invånare. Sedan 1997 har organisationen sänkt tio illegala valfångstfartyg och rammat ytterligare sju stycken till havs. Detta utan att någon människa kommit till skada och utan att dömas för något brott. Dom mäter sin framgång efter hur många levande havsdjur och varelser dom räddar och hur många kriminella verksamheter vi sätter stopp för. Dom skiljer sig från organisationer som Greenpeace, som nöjer sig med att observera och dokumentera. Vi menar att det inte räcker - för att förhindra att valar dödas måste man handgripligen stoppa valjakten.
Organisationen grundades 1977 som en icke vinstdrivande organisation för att fungera som en miljöorganisation som framförallt skyddar världens marina djurliv. Grundare var kanadensaren Paul Watson, en tidig medlem i miljöorganisationen Greenpeace, som uteslöts ur organisationen efter en dispyt med organisationen angående dess brist på rent handgripligt agerande.
För bara några månader sedan befann Peter i Södra Ishavet där Japan årligen dödar nästan ett tusen valar. Detta i ett område där valar är skyddade mot jakt enligt internationella lagar och trots ett generellt internationellt förbjud för all kommersiell valfångst.
Var går gränsen mellan våld och icke-våld? För Peter går gränsen vid skada mot egendom som används för att begå en kriminell handling. Det finns ingen skillnad mellan en japansk valfångare och tjuvskytte av elefanter med avsikt att komma åt elfenben i Afrika förutom storleken på den förras plånbok. Sedan den Internationella valfångstkommittén förbjöd den kommersiella valfångsten 1986 är det olagligt att bedriva valfångst. Tyvärr ser ingen till att lagen efterföljs och i över två decennier har Japan, Norge och Island tillsammans slaktat mer an 25 000 valar.
Lagarna som behövs för att skydda haven och dess levande invånare finns redan. Det som saknas är några som upprätthåller lagen. När länder och dess myndigheter saknar antingen den politiska viljan eller den ekonomiska möjligheten att skydda havet och dess invånare så ser Peter ingen annan lösning än att individer tar på sig det ansvaret. Därmed ser han ingen skillnad mellan att ramma ett valfångstfartyg ute till havs och när ett polisfordon tvingas köra in i en flyktbil på väg från ett bankrån. Om existerande lagar inte efterföljs och ingen ingriper har medborgarna inget annat val än att ingripa själva och se till att lagarna efterlevs.
Organisationen och jag drar oss inte for att förstöra de verktyg som används for att begå illegal jakt på valar. Ett valfångstfartyg har inte förmåga att känna smärta, men det har valen. Peter har sett en val sakta drunkna i sitt eget blod efter att ha harpunerats sju gånger. Det tog nästan en halvtimme innan hon dog. Hennes skrik av smärta och ångest kunde höras på långt avstånd och lät som en människas skrik.
När japanska valfångare dödar utrotningshotade valar i ett valskyddsområde trots ett internationellt förbud, förväntas Peter då bara sitta stilla och titta på dödandet? Eller har han en skyldighet att använda alla till buds stående medel, så länge varken djur eller människa kommer till skada, för att stoppa den olagliga slakten? Den japanska valfångstflottan som precis återvänt till Japan gick miste om 305 valar på grund av vårt agerande.
Genom historien har människor riskerat sina liv för något större än sig själv. Folk går i krig, och till och med dödar andra människor, för mindre hederlig uppdrag som att försvara någon annans ojlefält. Är det då märkligt att en person riskerar sitt liv, eller till och med krigar, för att rädda en levande varelse från utrotning?
torsdag 31 mars 2011
Sagan om Herakles
En av Zevs' många gemåler var Alkmene, sondotter av Persevs. Med henne hade Zevs en son, som fick namnet Herakles (Herkules), och aldrig hade ett skönare och kraftigare barn kommit till världen. Zevs var själv så stolt över denne sin son, att han till och med inför Olympens gudomligheter skröt över hans fägring och frodighet samt förutsade, att han i framtiden skulle bliva en underbar hjälte.
Då Zevs' majestätiska gemål Hera fick veta detta, blev hon avundsjuk på Alkmene för hennes lycka att äga ett sådant barn och fattade också från den stunden ett bittert hat till Herakles. Alkmene fruktade till och med, att Hera ämnade taga hans liv, och detta ville hon framför allt förhindra.
För att dölja sin son för den hämndlystna gudadrottningen utsatte Alkmene honom långt borta på ett stort fält och bad till gudarna, att de där måtte skydda hans liv.
Följande dag hände det, att Hera och Pallas Atena lustvandrade tillsammans i en av Greklands blomstrande ängder. Pallas föreslog då Hera, att de skulle utsträcka sin vandring till det stora fältet, där Pallas visste att Herakles var gömd. Hera tyckte om att ströva omkring på jorden och följde gärna Pallas Atena.
Då de båda gudinnorna kommo till fältet, fingo de strax se det späda barnet, som låg där ensamt och övergivet, skrikande av hunger.
Hera, som ej anade vems barnet var, kände medlidande med dess nöd och lade det till sitt bröst för att stilla dess hunger. Men då barnet bet henne, under det att hon närde det, kastade hon det åter på marken och skyndade upp till Olympen. Herakles hade emellertid hunnit att insupa gudomlig kraft och odödlighet av den himmelska modersmjölken.
Pallas Atena tog nu det späda barnet i sina armar och bar det till dess moder, som med glädje åter tryckte det till sitt hjärta.
Strax därefter fick Hera veta, vilket barn det var, som hon hade närt vid sitt bröst. Utom sig av vrede beslöt hon, att det skulle dö.
En natt, då Alkmene sov, sände Hera tvenne giftiga ormar in i hennes rum för att döda det späda barnet, som låg i vaggan bredvid sin moders bädd. Ormarna ringlade sig upp i vaggan och snodde sig hårt kring barnets hals. Men redan nu var Herakles färdig att visa sin gudomliga kraft. Med vardera handen fattade han en orm om nacken och kvävde dem båda med en enda tryckning.
När modern vaknade, låg barnet med ett glatt leende på sina läppar och betraktade med uppmärksamhet de ihjälkramade ormarna.
Uppretad av sin lärjunges håglöhet gav Linos honom en dag ett slag på kinden. Men detta var en skymf, som den stolte Herakles ej kunde underkasta sig utan att hämnas. I vredesmod fattade han lyran och kastade den med sådan kraft i lärarens panna, att Linos föll död ned på golvet.
Till straff för detta dåd blev Herakles bortskickad från konungens palats och måste ända till sitt adertonde år finna sig uti att i en avlägsen landsbygd vakta konungens boskapshjordar.
Försänkt i djupa tankar satt han en dag vid en skiljeväg, då han fick se tvenne kvinnor nalkas från skilda håll. De voro mycket olika. Den ena var högväxt, hade rena, ädla anletsdrag samt en klar och öppen blick. Hon bar en enkel vit dräkt och förde sig med stilla värdighet.
Den andra däremot hade djärva, blixtrande ögon, ett av smink vanställt ansikte samt en pråligt grann klädnad. Hon kunde ej lugnt se någon i ögonen utan kastade oroliga blickar omkring sig och betraktade dessemellan sig själv med stort välbehag.
Den sistnämnda av dessa båda kvinnor kom först fram till Herakles och började strax att tala till honom.
"Jag ser, unge man", sade hon, "att du är oviss om vilken väg du bör gå för att vinna lyckan i livet. Följ mig, och du skall ej längre behöva undra, var lyckan finns. Allt vad man kallar njutning har jag att bjuda. De eldigaste viner vill jag iskänka åt dig, de kräsligaste rätter vill jag jag duka fram; på ditt mjuka läger skall du smaka en ostörd vila och sedan stå upp för att endast njuta, njuta, njuta med ögon, öron och alla sinnen. Du själv skall ej behöva arbeta, andra skola skaffa dig allt för intet."
Då Herakles hörde detta tal, frågade han med häpnad: "Vem är du, underliga kvinna, som har så mycket att bjuda?"
Kvinnan svarade: "Mina vänner kalla mig Njutningen, och mina fiender kalla mig Vällusten. Men bry dig ej om mitt namn! Följ mig blott!"
Nu framträdde den andra kvinnan och talade milt och bevekande till Herakles: "Lyssna ej längre, unge man, till Vällustens lockande språk! Mitt namn är Dygden. Hör vad jag har att säga, och jag är viss, att du sedan vill följa mig. -
Först av allt måste du dock veta, att ingen, som vill följa mig, kan utan möda och arbete vinna något, som är värt att eftersträva.
Vill du, att dina vänner skola älska dig, så måste du vara dem nyttig. Vill du, att ditt land skall hedra och berömma dig, så måste du bliva ditt lands välgörare. Vill du skörda, så måste du så. Vill du segra, så måste du strida, och vill du, att din kropp skall vara din tjänare och icke din herre, så måste du härda den genom arbete."
Vällusten försökt väl att överrösta Dygden genom hån och smädelser, men Dygden talade fortfarande så skönt om den ära och den lycka, som endast kan vinnas på hennes stig, att Herakles fast beslöt sig att följa henne på den väg hon bjöd honom att gå.
Vanligen var det en kvinna, som meddelade vad man ville veta. Denna hade förut genom svavelångor, som uppstego ur jorden, blivit till hälften bedövad, så att hon blott otydligt kunde svara på de frågor, som gåvos. Dessa svar ansågos dock komma från gudarna och kallades orakelsvar.
Till ett sådant orakel gick nu Herakles efter sitt samtal med Dygden och frågade, vad gudarna först fordrade av honom, då han nu hade beslutat att vandra på Dygdens väg.
Oraklet svarade, att Herakles skulle övervinna sitt högmod och ödmjukt tjäna en man, som i allt var ringare än han.
Denne man var Eurystevs, konung i Mycene.
Zevs' vilja hade varit, att Herakles själv skulle bliva konung i Mycene, men då Hera fått veta detta, hade hon strax ställt så till, att hans släkting Eurystevs i stället blev konung.
Den stolte Herakles hade då föresatt sig att aldrig tjäna denna Eurystevs, vilken i allt var honom underlägsen. Men nu, då han ville vandra på Dygdens väg, måste han ju i allt underkasta sig gudarnas vilja. Och just denna Eurystevs var det, vilken gudarna nu befallde honom att lyda. Om Herakles utan lön åt honom förrättade tio stora arbeten, så skulle Zevs själv belöna honom genom att taga honom upp till Olympen och låta honom bo där bland odödliga gudar.
Snart kom bud från Eurystevs, att Herakles skulle infinna sig hos honom för att mottaga hans befallningar.
Den harm, vrede och förödmjukelse Herakles kände vid mottagandet av detta budskap voro så mäktiga, att de nästan förde honom till vanvettets gräns. Men tanken på Dygdens fordran och på den lön, som väntade honom i Olympens salar, hjälpte honom att vinna denna den största av sima många segrar - segern över sig själv.
Utan vidare knot begav han sig till konung Eurystevs och mottog av honom befallning att utföra de verk, som han förelade honom.
Detta odjur skulle Herakles döda, så lydde den första befallning han mottog av Eurystevs.
När Herakles begav sig in i skogen för att börja striden med lejonet, var han utrustad endast med sin pilbåge och sin klubba.
Rytande kom lejonet emot Herakles, färdigt att riva ihjäl honom, såsom det hade rivit ihjäl så många andra. Herakles siktade då på dess hjärta och sköt av sin skarpaste pil, men denna studsade tillbaka, liksom hade den träffat den kala klippan. Herakles gick då emot lejonet med sin klubba, bedövade det med ett enda slag och strypte det sedan med sina händer. Därefter lade han det på sina skuldror och bar det till Mycene.
Dristigt steg han in i konungens sal med beviset på sin styrka och tapperhet. Men då Eurystevs såg det väldiga djuret framför sig, greps han av en sådan skräck, att han blev både blek och röd och började skälva i hela kroppen.
"Bort ur min åsyn med det förfärliga odjuret!" utropade han till Herakles samt befallde honom sedan att därefter alltid stanna utanför palatsets port med de segertecken han ville uppvisa.
Från den stunden bar Herakles aldrig sköld eller pansar utan endast det väldiga lejonets hud som skydd mot alla faror. Och aldrig mera skildes han från sin klubba.
zzz
Herakles tog med sig sin brorson Iolanus och gick att på Eurystevs' befallning fånga denna hydra.
Sedan han efter mycken möda äntligen lyckats att få ut hydran ur dess håla, fattade han den med den ena handen och höll den, under det att han med den andra handen högg av det ena efter det andra av dess många huvud. Men snart märkte han, att tvenne nya huvud växte fram för vart och ett av dem han avhögg. För att hindra detta lät han sin brorson med en eldbrand vidröra den genomhuggna halsen, vilket hade till följd, att intet nytt huvud uppkom. Alla hydrans huvud blevo nu avhuggna utom ett, som var odödligt. Detta grävde Herakles ned i jorden och vältrade en klippa däröver.
Herakles fullgjorde även detta uppdrag. Men först fångade han vildsvinet och bar det levande med sig på sina axlar till Mycene.
Av en händelse mötte Eurystevs Herakles med vildsvinet utanför porten till sitt slott, och Eurystevs blev därvid så förfärad, att han genast hoppade med uti ett djupt kar, som stod vid vägen, och gömde sig där.
Denna hind ville Eurystevs äga, han befallde därför Herakles att fånga den och föra den levande till konungens slott.
Den snabba hinden var ej lätt att fånga. Herakles jagde den förgäves ett helt år. Men slutligen lyckades han få den fatt, och nu lade han den på sina skuldror och gick framåt på vägen till Mycene.
På en skogsstig mötte Herakles en skön kvinna, som stannade och med hotfulla blickar betraktade honom och den hind han bar.
Herakles förstod strax, att det var Artemis han hade framför sig. Han bugade sig därför djupt ned till jorden.
Artemis fattade därvid tag i hinden och sporde Herakles med vredgad stämma, hur han hade vågat vidröra denna hind, som tillhörde henne, samt vart han nu ämnade föra den.
Herakles svarade: "Höga gudinna, det är ej övermod som förlett mig att fånga det heliga djur, som tillhör dig. Enligt Dygdens bud har jag blott efterkommit min konungs befallning; och till min konung måste jag nu föra hinden."
Artemis blidkades av detta tal och tillät Herakles att utan vidare hinder bära djuret till Eurystevs.
Dessa stall hade aldrig varit rengjorda, men nu skulle de bliva det, menade Augias' grannkonung Eurystevs, som nu tyckte sig hava funnit på ett sätt att grundligt förödmjuka Herakles. "Gå till konung Augias i Elis", sade han till honom, "och rengör hans stall på en enda dag."
Herakles åtog sin även detta utan knot och begav sig genast åstad till Elis.
Men då Herakles framträdde inför Augias och erbjöd sig att på en enda dag rengöra hans stall, betraktade konungen honom med misstänksamma blickar och sade: "Icke kan du, en ädel krigare och en tapper hjälte, vilja åtaga dig detta nesliga trälarbete."
Herakles svarade blott, att Dygden bjöd honom lyda sin konung.
Augias log och sade: "Omöjligt synes det mig i alla fall, till och med för dig, väldige Herakles, att på en dag utföra detta verk. Men skulle du mot min förmodan hinna det, så lovar jag att som belöning giva dig tiondelen av alla mina hjordar."
Herakles gick nu ned till floden Alfeus, som flöt ej långt därifrån, tilldämde dess vanliga utflöde och ledde den i stället tvärs igenom Augias' stall. Och inom några ögonblick hade floden bortfört all orenlighet, som fanns efter de tre tusen nötkreaturen.
Men icke heller för detta arbete fick Herakles någon belöning. "Det är floden och icke du, som har rensat mina stall", sade Augias och drev i vredesmod bort Herakles ur sitt rike, då denne påminde honom om det löfte han fått.
Poseidon ville sätta Minos' ordhållighet på prov och lät därför en sällsynt präktig tjur uppstiga ur havet i stället för ett vanligt sjödjur.
Minos bestod ej detta prov. Då han fick se den ståtliga tjuren, ångrade han sitt löfte och beslöt att själv behålla den. Han lät genast föra den ut på betesmarkerna till sina hjordar och utvalde bland dessa ett gammalt magert djur, som han i stället för tjuren offrade åt Poseidon.
Men hårt blev Minos straffad för denna bedrägliga gärning.
När tjuren kom in bland de främmande djuren, började han spruta eld av raseri, stångade hjäl Minos' boskap och anställde stor förödelse över hela ön.
Minos beklagade sig då för Eurystevs över denna stora olycka, och Eurystevs befallde Herakles att befria ön från den eldsprutande tjuren.
För Herakles var det en lätt sak att fånga tjuren. När detta hade skett, gjorde han honom tam som ett lamm. Därefter satte han sig upp på tjurens rygg och lät honom bära sig ända fram till Eurystevs' palats.
För första gången prisade nu Eurystevs Herakles' hjältemod. Men sedan han en stund på avstånd med stort välbehag betraktat den underbara tjuren, befallde han Herakles släppa den lös igen.
Då tjuren ej längre stod under Herakles välde, började han åter spruta eld och rasa lika vilt här som på Kreta.
Vi skola i en annan berättelse få se, vilken hjälte det var, som nästa gång fångade den kretiska tjuren.
Dessa sina fålar fodrade Diomedes med människokött. Så snart en främling visade sig i landet, fördes han av konungens tjänare till det kungliga stallet och kastades för Diomedes' hästar, vilka med glupskhet strax förtärde den olycklige.
Men även dessa vilddjur kunde Herakles besegra.
Sedan Herakles först hade övervunnit den här av kungliga tjänare, som kom för att handla med honom på samma sätt som med andra främlingar, grep han den grymme konungen själv och kastade honom framför hans egna hästar.
Efter att med vanlig glupskhet hava förtärt även sin herre blevo fålarna så tama, att de utan motstånd läto sig av Herakles föras till Eurystevs. Men för att reta Herakles lössläppte Eurystevs dem åter, och de ystra fålarna blevo omsider ihjälrivna av vilda djur på de Arkadiska bergen.
Krigsguden Ares var amasonernas särskilde beskyddare. Han hade därför åt deras drottning, Hippolyte, givit en dyrbar gördel, vilken hade den underbara egenskapen att göra den, som bar den, mångdubbelt starkare än alla andra.
Denna gördel ville Eurystevs hava för att giva åt sin dotter. Han befallde därför Herakles att hämta den.
En skarpare strid än den, som Herakles nu utkämpade med de tappra och sluga amasonerna, hade han ej varit med om. Men slutligen besegrade han även amasonerna och tvingade Hippolyte att giva honom gördeln, vilken han segerstolt hemförde till konungens dotter, den sköna Admete.
Geyron ägde på ön, där han bodde, en stor hjord av granna rödbruna nötkreatur. Och dessa fick den obetvinglige Herakles befallning att föra till Eurystevs.
Icke heller denna gång vägrade Herakles att lyda, men ej brådskade han med utförandet av detta svåra uppdrag.
På ön Kreta samlade Herakles en stor skara tappra krigare och drog först med dessa till Lybiens öken, vilken han helt och hållet rensade från alla farliga djur, som där hade sitt tillhåll.
Efter långa och mödosamma vandringar kom han till Atlantiska havet. Där uppreste han vid sundet mellan Spanien och Afrika de så kallade Herakles' stoder, varefter han drog vidare, och snart uppnådde han den ö, på vilken Geryon bodde med alla sina hjordar.
Hjordarna vaktades av en jätteherde samt av en hund med tvenne huvud.
Så snart hunden märkte den kommande, rusade han emot honom under vilt skällande. Men Herakles mötte honom med klubban och dödade honom med ett enda slag. Sedan band han jätteherden med en järnkedja, så att han ej skulle kunna försvara sin hjord.
Därefter lockade Herakles till sig nötkreaturen, vilka alla villigt följde honom, och begynte sitt återtåg till Eurystevs. Men under vägen upphanns han av Geryon, och nu uppstod en förfärlig strid.
Denna gång var Herakles nära att duka under, ty hans fiende, gudinnan Hera själv, uppträdde på stridsplatsen för att bistå Geryon, men då Herakles märkte detta, sköt han den hämndgiriga gudinnan med en pil i bröstet, så att hon blödande ur ett djupt sår måste draga sig undan.
Därefter var det lätt för Herakles att föra nötkreaturen till Eurystevs, och mycket gladdes han vid tanken på att detta storverk var det sista av dem han hade åtagit sig att utföra åt denne.
Men då Eurystevs mottog nötkreaturen, sade han till Herakles: "Du tror måhända nu, att du fullgjort alla skyldigheter mot mig och mot ditt land. Men däruti misstager du dig. Ej må du tro, att jag räknar det som ett storverk av dig, att den lerneiska hydran blev besegrad, ty därvid hade du din brorson Iolaus till hjälp. Och inte heller var det du utan floden, som utförde det storverket att rensa Augias' stall. Alltså återstå dig ännu tvenne arbeten att utföra, ifall du vill lyda gudarnas befallning." Den fege Eurystevs fruktade alltjämt, att Herakles skulle taga makten ifrån honom. Han sökte därför ständigt att utsätta honom för de största faror, i hopp att han en dag möjligen skulle duka under.
Men gudarna beskyddade den självuppoffrande hjälten. Intet ont kunde vederfaras honom, så länge han, lydig mot dem, ödmjukt vandrade på dygdens stig.
Herakles mottog nu konungens befallning att döda denna orm samt taga de gyllene frukterna och bära dem till Eurystevs.
Även detta uppdrag beslöt Herakles att tåligt utföra. Men hur skulle han väl få veta vägen till Hesperidernas trädgård?
Efter långt sökande och många strider till lands och till sjöss kom han äntligen till samma nymfer, som en gång hade förvarat de gåvor, vilka gudarna hade bestämt åt Persevs. Dessa nymfer gåvo honom det rådet att tvinga havsguden Nerevs att visa honom vägen till Hesperiderna. Havsguden Nerevs var en välvillig gammal man, som hade sin boning i havet jämte sina ungdomliga döttrar Nereiderna, vilka tumlade om bland vågorna eller sutto på klipporna, vridande havsvattnet ur sitt långa hår.
Herakles visste, att Nerevs var en vis man, han lydde därför nymfernas råd, sänkte sig ned till honom och förmåde honom att säga, var Hesperidernas trädgård var belägen.
På vägen till denna trädgård kom Herakles till Kaukasus, där den av Zevs så hårt straffade Prometevs hängde, fastsmidd vid klippan.
Herakles såg, hur gamen satt på Prometevs' knä och gnagde sig in i den olyckliges lever. Och han greps härvid av ett så djupt medlidande med den arme titanen, att han beslöt att rädda honom. Han spände genast sin båge och sköt på gamen, vilken ögonblickligen nedföll död till marken, och därefter löste han Prometevs fjättrar.
Prometevs bad nu att få följa Herakles till jätten Atlas, som bar himlavalvet på sina skuldror. Och Herakles var glad åt hans sällskap.
När de kommo till Atlas, sade denne till Herakles: "Jag vet, att du är stadd på väg till Hesperidernas trädgård för att hämta de gyllene frukterna. Men detta är ett farligt företag. Vill du hålla himlavalvet en stund, så skall jag uträtta detta ärende åt dig, ty härifrån är det ej långt till Hesperidernas trädgård." Herakles gick in på detta byte och satte med lätthet sina jätteskuldror under himlavalvets pelare.
Atlas, som enligt sitt löfte gick till Hesperiderna, kom snart åter och hade de gyllene äpplena med sig. Men nu hade han smakat friheten och kände ingen lust att åter taga himlabördan på sina skuldror. Han föreslog därför Herakles att hålla himmeln ännu en liten tid och låta honom gå till Mycene med de gyllena äpplena.
Herakles förstod väl, att Atlas på detta sätt tänkte att för alltid bliva fri från sin syssla. Men Herakles låtsade, som om han ville gå in på hans förslag, och sade, att om blott Atlas en liten stund ville hålla himmeln, medan han finge lägga en dyna över skuldrorna, på vilka himlapelaren för hårt tryckte, så skulle han sedan återtaga bördan.
Atlas trodde Herakles' ord och satte sina axlar än en gång under himlavalvet.
Men så snart Herakles vart fri, sade han Atlas farväl och bar själv de gyllene äpplena till Eurystevs. Och Atlas fick stå, där han stod, med himlavarvet vilande på sina skuldror.
Cerberus hade tre huvud med gräsliga svalg, ur vilka giftigt etter droppade ned på jorden, samt väsande huggormar i stället för hår på sin kropp.
Till och med Herakles ryste, då han fick befallning att nalkas detta odjur. Han ropade till gudarna om hjälp, och Hermes hörde hans bönerop och kom till hans bistånd. Av honom fördes nu Herakles till underjorden och fick av dess härskare, Hades, tillåtelse att bortföra hunden Cerberus men med det villkor, att han ej därvid finge bruka något av de vapen han bar.
Modigt gick nu Herakles fram till den vilt skällande Cerberus och grep denne om hans tre halsar med ett så kraftigt tag, att han utan försök att göra motstånd fogligt lät Herakles föra sig till Eurystevs.
Men då Eurystevs på avstånd fick se den rysliga hunden, blev han så förfärad, att han blek och darrande ropade åt Herakles, att han genast skulle föra den åter till underjorden, vilket Herakles också gjorde.
Om en bland dessa berättas följande: En konung i Tessalien vid namn Admetus var Appollons synnerlige gunstling. Apollon hade därför av ödets gudinna utverkat den tillåtelsen, att Admetus ej skulle behöva dö, ifall någon funnes, som av kärlek till honom ville dö i hans ställe. Men svårt var det att finna en så god vän. Icke ens hans mycket gamla föräldrar hade lust att bringa honom detta offer.
Blott en fanns, som ville giva allt för honom, till och med sitt liv, och det var hans unga, älskande maka Alcestis.
Knappt hade Alcestis fattat det beslutet att i stället för sin make nedstiga i Hades' rike, förrän hon såg döden nalkas.
Alcestis gjorde sig strax färdig till skilsmässan. Hon badade och klädde sig i prydliga kläder samt nedföll sedan vid husaltaret och bad till gudarna, att de måtte trösta och hjälpa hennes make och barn. Därefter utandades Alcestis sin sista suck, under det att Admetus och barnen snyftade och gräto av sorg.
Medan Alcestis ännu låg på bår, hände det, att Herakles kom på besök till den sörjande konungen.
När Herakles märkte, att alla sågo dystra ut, frågade han Admetus om orsaken härtill. Admetus gav då ett undvikande svar och bemödade sig att dölja sin sorg för att ej störa glädjen och trevnaden för sin gäst.
Dyrbara rätter och viner framdukades. Herakles lät sig det allt väl smaka och var efter måltiden mer glad och upprymd än någonsin.
När kvällen kom, tillsades en tjänare att föra Herakles till hans sovkammare. Men tjänaren hade ej lika stor förmåga som hans herre att behärska sorgen efter den älskade Alcestis. Med tårfyllda ögon betraktade han den muntre Herakles och visade tydligt, att hans skämt förvånade honom,
Detta tjänarens uppförande misshagade Herakles. "Illa passar det dig", sade han till honom, "att visa din herres gäst ett så surmulet anlete. Bort med rynkorna i din panna, och se glad ut som jag!"
Tjänaren svarade: "Vet du då icke, främling, vilken stor sorg som har drabbat min herre och hela hans hus?"
"Nej", svarade Herkules. "Låt mig strax veta vad som hänt!"
Tjänaren berättade honom nu allt, som rörde Alcestis' död, och Herakles utropade med största förvåning: "Är det väl möjligt! Sin unga härliga hustru skulle Admetus hava förlorat! Och oaktat denna sin sorg har han i dag sökt att bereda mig så mycken glädje och trevnad! För en främlings skull har han således lagt band på sin egen smärta. En så ädel självövervinnelse är i sanning värd en rik belöning. Visa mig vägen till hans makas vilorum!"
Åtföljd av en beslöjad ung kvinna inträdde Herakles en stund därefter till den sörjande Admetus och sade: "Då du är en så ädelmodig man, att du döljer din egen smärta för att ej störa en främlings trevnad, så vågar jag förvisso bedja dig om ännu ett bevis på din gästvänlighet. Du ser här en ung kvinna, som är mig mycket dyrbar. Vill du behålla henne i ditt hus, tills jag nästa gång blir din gäst?"
Men i det Admetus med djup rörelse betraktade den beslöjade kvinnan, svarade han: "Gärna skulle jag vilja tjäna dig, ädle Herakles, men bed mig ej behålla denna kvinna i mitt hus. Hela hennes gestalt påminner mig så mycket om min oförgätliga maka, att jag ej skulle kunna se henne, utan att saknadens tårar strömmade ur mina ögon. För henne strax bort ur min åsyn!"
"Men du måste först förvissa dig om att hon verkligen påminner om din maka", sade Herakles och drog härvid slöjan från kvinnans anlete. Och se, där stod nu Alcestis livslevanade inför dem! Utom sig av fröjd och förvåning slöt Admetus henne i sina armar, i det han utropade: "Vilken Gud är det väl, som givit mig min älskade Alcestis tillbaka? prisad och ärad vare han!"
Men Herakles sade: "Tag mot henne som en belöning för din självförsakande gästvänlighet! Jag har för att visa dig min tacksamhet brottats med själva döden och ryckt din ädla maka ur hans armar."
Herakles, som häröver kände de svåraste förebråelser i sitt samvete, gick då till oraklet i Delfi och frågade, hur han skulle kunna försona detta brott. Oraklet svarade, att han skulle låta sälja sig till slav på tre år samt lämna de pennningar, som betalades för honom, till den mördade vännens hustru och barn.
Herakles lydde oraklets råd och lät sälja sig som slav till Omfale, drottningen i Lydien.
I början av sin slavtid visade sig Herakles även här som en tapper hjälte och fortfor att på dygdens väg utföra stora bedrifter. Men då Omfale, som fann behag i den hjältemodige slaven, snart återgav honom hans frihet samt gjorde honom till sin gunstling, vek Herakles av från dygdens väg och följde för en tid vällustens lockelser. Han blev inom kort så veklig, att alla föraktade honom, till och med Omfale. För att håna honom iklädde hon sig själv hans lejonhud och påsatte honom i stället sina kvinnokläder.
Så utstyrd satt Herakles en tid vid Omfales fötter tillsammans med drottningens tärnor och spann ull, under det att han darrade av fruktan att på något sätt misshaga sin härskarinna.
Men då de tre åren i Omfales tjänst voro tilländalupna, upphörde äntligen Herakles med detta nesliga levnadssätt. Med avsky skakade han av sig kvinnokläderna, sade Omfale farväl, fick tillbaka sin lejonhud och sitt hjältesinne och vart likasom förr den oövervinnelige segraren i alla strider.
Herakles övervann flodguden och tog själv Deianira till maka.
Deianira älskade högt sin hjältemodige make och följde honom gärna på hans krigiska färder.
En dag kommo Herakles och Deianira till en flod, varest de påträffade en centaur vid namn Nessus.
Centauaren, som var en varelse till hälften häst och till hälften människa, erbjöd sig att på sin rygg bära dem över floden. Herakles svarade, att han själv ej behövde bliva buren av någon, han kunde vada. Men Deianira skulle Nessus få föra över till andra stranden.
När Nessus kommit över, märkte Herakles, att han ej satte ned sin dyrbara börda utan i stället galopperade bort med henne det fortaste han förmådde.
Herakles förstod väl, att Nessus ämnade på allvar bortföra Deianira; han sände därför efter honom en förgiftad pil, som dödligt sårade centauren.
Men centauren tänkte strax på att hämnas. Innan han uppgav sin anda, sade han till Deianira: "Hör mig, sköna Deianira! Eftersom du är den sista, som jag burit över floden, vill jag göra dig en tjänst." Därmed drog han den giftiga pilen ut ur sin kropp och upphämtade blodet i ett kläde, vilket han lämnade Deianira, i det han tillade: "Om du börjar frukta, att din make ämnar förskjuta dig, så laga blott, att han en stund bär på sig detta kläde, så skall du härigenom strax återvinna hans kärlek."
En tid efter denna händelse drog Herakles ut i strid. Han vann då som vanligt seger och tillfångatog många, bland andra en ung konungadotter vid namn Iole.
Då Deianira fick veta, att en skön prinsessa var Herakles' fånge, började hon frukta, att han skulle taga denna till gemål och förskjuta henne själv. Hon tog alltså fram det blodiga klädet, som centauren hade givit henne, insydde det omärkligt i en präktig klädnad och sände en tjänare med denna till sin make tillika med den önskan, att han för hennes skulle måtte bära denna dräkt, som hon själv hade sytt.
Kort därefter sände hon också sin son Hyllus till Herakles för att påskynda hans hemkomst. Men utan sin fader kom Hyllus tillbaka. Det var med sänkt huvud han gick sin moder till mötes, och icke blott sorg utan även förebråelse kunde hon läsa i hans blick. Länge betraktade han henne under tystnad, men slutligen utbröt han, bittert gråtande: "O, varför är du min moder, du som kunnat begå detta nesliga dåd!"
Darrande av förskräckelse bad Deianira sin son förklara vad han menade och ej längre plåga henne med sina grymma ord.
Och Hyllus sade: "Då jag kom till min fader, stod han färdig att offra tolv de präktigaste oxar till tack för den seger han hade vunnit. Men först gick han att pryda sig med den dräkt du hade sänt - knappast hade han pådragit den förrädiska dräkten, förrän han började skakas av de svåraste plågor. Det var, som om giftiga ormar vridit sig i hans inälvor, han skrek och jämrade sig så högt, att skogar och klippor genljödo därav. Snart kommer han hit på sitt skepp. Du skall få se honom död eller levande. Moder, den härligaste bland hjältar har du skändligen mördat!"
Deianira förstod nu, att Nessus hade bedragit henne. Utan ett ord till försvar gick hon in i sitt sovgemak. Och strax därefter fann sonen henne där död, utsträckt på sin bädd, med bröstet genomborrat av ett tveeggat svärd.
I samma stund kom Herakles, utom sig av plågor, till sitt hem. Och då han av sonen hörde, att den olyckliga Deianira av förtvivlan hade dödat sig själv, ropade han, att även han ville dö.
Av sina tjänare lät han nu bära sig upp på ett högt berg vid namn Eta. Här upprestes på hans befallning, ett bål. Utan hjälp steg Herakles upp därpå, lade sig ovanpå veden och befallde sedan de kringstående att genast antända bålet. Men ingen fanns, som ville bevisa honom denna sorgliga kärlekstjänst. Då anlände slutligen av en händelse hans vän Filoktetes. Honom förmådde han att antända bålet och räckte honom sedan till tack för denna tjänst sin båge och sina segerrika pilar. Då bålet var antänt, nedslogo blixtar från himmeln och påskyndade lågornas utbrott.
Inom kort var den härlige hjältens kropp förtärd, men ett moln sänkte sig ned och upptog hans odödliga själ till Olympen, varest gudarna mottogo den genom elden renade hjälten och gjorde honom till sin like. Själva Hera glömde sitt hat och gav honom till maka sin dotter Hebe, den eviga ungdomens gudinna.
Härmed slutar sagan om Herakles. Men i andra av de sagor, vilka äro berättade i denna bok, torde vi få veta än mer om den väldige gudahjälten.
Då Zevs' majestätiska gemål Hera fick veta detta, blev hon avundsjuk på Alkmene för hennes lycka att äga ett sådant barn och fattade också från den stunden ett bittert hat till Herakles. Alkmene fruktade till och med, att Hera ämnade taga hans liv, och detta ville hon framför allt förhindra.
För att dölja sin son för den hämndlystna gudadrottningen utsatte Alkmene honom långt borta på ett stort fält och bad till gudarna, att de där måtte skydda hans liv.
Följande dag hände det, att Hera och Pallas Atena lustvandrade tillsammans i en av Greklands blomstrande ängder. Pallas föreslog då Hera, att de skulle utsträcka sin vandring till det stora fältet, där Pallas visste att Herakles var gömd. Hera tyckte om att ströva omkring på jorden och följde gärna Pallas Atena.
Då de båda gudinnorna kommo till fältet, fingo de strax se det späda barnet, som låg där ensamt och övergivet, skrikande av hunger.
Hera, som ej anade vems barnet var, kände medlidande med dess nöd och lade det till sitt bröst för att stilla dess hunger. Men då barnet bet henne, under det att hon närde det, kastade hon det åter på marken och skyndade upp till Olympen. Herakles hade emellertid hunnit att insupa gudomlig kraft och odödlighet av den himmelska modersmjölken.
Pallas Atena tog nu det späda barnet i sina armar och bar det till dess moder, som med glädje åter tryckte det till sitt hjärta.
Strax därefter fick Hera veta, vilket barn det var, som hon hade närt vid sitt bröst. Utom sig av vrede beslöt hon, att det skulle dö.
En natt, då Alkmene sov, sände Hera tvenne giftiga ormar in i hennes rum för att döda det späda barnet, som låg i vaggan bredvid sin moders bädd. Ormarna ringlade sig upp i vaggan och snodde sig hårt kring barnets hals. Men redan nu var Herakles färdig att visa sin gudomliga kraft. Med vardera handen fattade han en orm om nacken och kvävde dem båda med en enda tryckning.
När modern vaknade, låg barnet med ett glatt leende på sina läppar och betraktade med uppmärksamhet de ihjälkramade ormarna.
Herakles' uppfostran.
När Herakles' styvfader, Amfitryon, såg, vilka underbara krafter Herakles hade att råda över, beslöt han att giva honom den bästa uppfostran för att lära honom att rätt använda sina medfödda stora gåvor. Av de yppersta hjältar som funnos undervisades han i krigiska idrotter samt av Apollons grånade son Linos i sång och strängaspel. Men för musiken hade Herakles ingen håg, ej heller var Linos en mild och foglig lärare.Uppretad av sin lärjunges håglöhet gav Linos honom en dag ett slag på kinden. Men detta var en skymf, som den stolte Herakles ej kunde underkasta sig utan att hämnas. I vredesmod fattade han lyran och kastade den med sådan kraft i lärarens panna, att Linos föll död ned på golvet.
Till straff för detta dåd blev Herakles bortskickad från konungens palats och måste ända till sitt adertonde år finna sig uti att i en avlägsen landsbygd vakta konungens boskapshjordar.
Herakles vid skiljevägen.
När Herakles hade uppnått sitt adertonde år, var han den längste, starkaste och skönaste man i hela Grekland. Men ännu var han ju blott en fattig herde, som ej hade bestämt, vilken levnadsbana han skulle välja för att finna lycka, ära och berömmelse.Försänkt i djupa tankar satt han en dag vid en skiljeväg, då han fick se tvenne kvinnor nalkas från skilda håll. De voro mycket olika. Den ena var högväxt, hade rena, ädla anletsdrag samt en klar och öppen blick. Hon bar en enkel vit dräkt och förde sig med stilla värdighet.
Den andra däremot hade djärva, blixtrande ögon, ett av smink vanställt ansikte samt en pråligt grann klädnad. Hon kunde ej lugnt se någon i ögonen utan kastade oroliga blickar omkring sig och betraktade dessemellan sig själv med stort välbehag.
Den sistnämnda av dessa båda kvinnor kom först fram till Herakles och började strax att tala till honom.
"Jag ser, unge man", sade hon, "att du är oviss om vilken väg du bör gå för att vinna lyckan i livet. Följ mig, och du skall ej längre behöva undra, var lyckan finns. Allt vad man kallar njutning har jag att bjuda. De eldigaste viner vill jag iskänka åt dig, de kräsligaste rätter vill jag jag duka fram; på ditt mjuka läger skall du smaka en ostörd vila och sedan stå upp för att endast njuta, njuta, njuta med ögon, öron och alla sinnen. Du själv skall ej behöva arbeta, andra skola skaffa dig allt för intet."
Då Herakles hörde detta tal, frågade han med häpnad: "Vem är du, underliga kvinna, som har så mycket att bjuda?"
Kvinnan svarade: "Mina vänner kalla mig Njutningen, och mina fiender kalla mig Vällusten. Men bry dig ej om mitt namn! Följ mig blott!"
Nu framträdde den andra kvinnan och talade milt och bevekande till Herakles: "Lyssna ej längre, unge man, till Vällustens lockande språk! Mitt namn är Dygden. Hör vad jag har att säga, och jag är viss, att du sedan vill följa mig. -
Först av allt måste du dock veta, att ingen, som vill följa mig, kan utan möda och arbete vinna något, som är värt att eftersträva.
Vill du, att dina vänner skola älska dig, så måste du vara dem nyttig. Vill du, att ditt land skall hedra och berömma dig, så måste du bliva ditt lands välgörare. Vill du skörda, så måste du så. Vill du segra, så måste du strida, och vill du, att din kropp skall vara din tjänare och icke din herre, så måste du härda den genom arbete."
Vällusten försökt väl att överrösta Dygden genom hån och smädelser, men Dygden talade fortfarande så skönt om den ära och den lycka, som endast kan vinnas på hennes stig, att Herakles fast beslöt sig att följa henne på den väg hon bjöd honom att gå.
Herakles' välde över sig själv.
I Grekland funnos på denna tid tempel och andra heliga platser, där människorna trodde sig få särskilda uppenbarelser om gudarnas vilja samt om det öde, som väntade var och en.Vanligen var det en kvinna, som meddelade vad man ville veta. Denna hade förut genom svavelångor, som uppstego ur jorden, blivit till hälften bedövad, så att hon blott otydligt kunde svara på de frågor, som gåvos. Dessa svar ansågos dock komma från gudarna och kallades orakelsvar.
Till ett sådant orakel gick nu Herakles efter sitt samtal med Dygden och frågade, vad gudarna först fordrade av honom, då han nu hade beslutat att vandra på Dygdens väg.
Oraklet svarade, att Herakles skulle övervinna sitt högmod och ödmjukt tjäna en man, som i allt var ringare än han.
Denne man var Eurystevs, konung i Mycene.
Zevs' vilja hade varit, att Herakles själv skulle bliva konung i Mycene, men då Hera fått veta detta, hade hon strax ställt så till, att hans släkting Eurystevs i stället blev konung.
Den stolte Herakles hade då föresatt sig att aldrig tjäna denna Eurystevs, vilken i allt var honom underlägsen. Men nu, då han ville vandra på Dygdens väg, måste han ju i allt underkasta sig gudarnas vilja. Och just denna Eurystevs var det, vilken gudarna nu befallde honom att lyda. Om Herakles utan lön åt honom förrättade tio stora arbeten, så skulle Zevs själv belöna honom genom att taga honom upp till Olympen och låta honom bo där bland odödliga gudar.
Snart kom bud från Eurystevs, att Herakles skulle infinna sig hos honom för att mottaga hans befallningar.
Den harm, vrede och förödmjukelse Herakles kände vid mottagandet av detta budskap voro så mäktiga, att de nästan förde honom till vanvettets gräns. Men tanken på Dygdens fordran och på den lön, som väntade honom i Olympens salar, hjälpte honom att vinna denna den största av sima många segrar - segern över sig själv.
Utan vidare knot begav han sig till konung Eurystevs och mottog av honom befallning att utföra de verk, som han förelade honom.
Herakles' storverk.
1. Det nemeiska lejonet.
Det nemeiska lejonet var ett vidunder, som hade sitt tillhåll i Argolis' skogar och där åstadkom både skräck och skada. Ingen hade dittills lyckats att såra det. Intet vapen bet på dess tjocka hud.Detta odjur skulle Herakles döda, så lydde den första befallning han mottog av Eurystevs.
När Herakles begav sig in i skogen för att börja striden med lejonet, var han utrustad endast med sin pilbåge och sin klubba.
Rytande kom lejonet emot Herakles, färdigt att riva ihjäl honom, såsom det hade rivit ihjäl så många andra. Herakles siktade då på dess hjärta och sköt av sin skarpaste pil, men denna studsade tillbaka, liksom hade den träffat den kala klippan. Herakles gick då emot lejonet med sin klubba, bedövade det med ett enda slag och strypte det sedan med sina händer. Därefter lade han det på sina skuldror och bar det till Mycene.
Dristigt steg han in i konungens sal med beviset på sin styrka och tapperhet. Men då Eurystevs såg det väldiga djuret framför sig, greps han av en sådan skräck, att han blev både blek och röd och började skälva i hela kroppen.
"Bort ur min åsyn med det förfärliga odjuret!" utropade han till Herakles samt befallde honom sedan att därefter alltid stanna utanför palatsets port med de segertecken han ville uppvisa.
Från den stunden bar Herakles aldrig sköld eller pansar utan endast det väldiga lejonets hud som skydd mot alla faror. Och aldrig mera skildes han från sin klubba.
zzz
2. Den lerneiska hydran.
I ett träsk vid namn Lerna i Argolis fanns en hydra, ett slags vattenorm med en mängd huvud.Herakles tog med sig sin brorson Iolanus och gick att på Eurystevs' befallning fånga denna hydra.
Sedan han efter mycken möda äntligen lyckats att få ut hydran ur dess håla, fattade han den med den ena handen och höll den, under det att han med den andra handen högg av det ena efter det andra av dess många huvud. Men snart märkte han, att tvenne nya huvud växte fram för vart och ett av dem han avhögg. För att hindra detta lät han sin brorson med en eldbrand vidröra den genomhuggna halsen, vilket hade till följd, att intet nytt huvud uppkom. Alla hydrans huvud blevo nu avhuggna utom ett, som var odödligt. Detta grävde Herakles ned i jorden och vältrade en klippa däröver.
3. Det erymantiska vildsvinet.
"Drag till Arkadien och döda det farliga vildsvin, som där till alla resandes fasa strövar omkring på berget Erymantus!" Så lydde den tredje av de befallningar, som Herakles mottog av Eurystevs.Herakles fullgjorde även detta uppdrag. Men först fångade han vildsvinet och bar det levande med sig på sina axlar till Mycene.
Av en händelse mötte Eurystevs Herakles med vildsvinet utanför porten till sitt slott, och Eurystevs blev därvid så förfärad, att han genast hoppade med uti ett djupt kar, som stod vid vägen, och gömde sig där.
4. Artemis' hind.
Artemis' hind var ett härligt djur med horn av guld och fötter av koppar. Det betade på en av Arkadiens blomsterrika ängar och tillhörde själva Artemis, jaktens gudinna.Denna hind ville Eurystevs äga, han befallde därför Herakles att fånga den och föra den levande till konungens slott.
Den snabba hinden var ej lätt att fånga. Herakles jagde den förgäves ett helt år. Men slutligen lyckades han få den fatt, och nu lade han den på sina skuldror och gick framåt på vägen till Mycene.
På en skogsstig mötte Herakles en skön kvinna, som stannade och med hotfulla blickar betraktade honom och den hind han bar.
Herakles förstod strax, att det var Artemis han hade framför sig. Han bugade sig därför djupt ned till jorden.
Artemis fattade därvid tag i hinden och sporde Herakles med vredgad stämma, hur han hade vågat vidröra denna hind, som tillhörde henne, samt vart han nu ämnade föra den.
Herakles svarade: "Höga gudinna, det är ej övermod som förlett mig att fånga det heliga djur, som tillhör dig. Enligt Dygdens bud har jag blott efterkommit min konungs befallning; och till min konung måste jag nu föra hinden."
Artemis blidkades av detta tal och tillät Herakles att utan vidare hinder bära djuret till Eurystevs.
5. De stymfaliska fåglarna.
Vid sjön Stymfalus hade några förskräckliga rovfåglar sina nästen. De hade näbbar, klor och vingar av järn och åstadkommo mycket ont. Alla dessa fåglar dödade Herakles på Eurystevs' befallning och befriade därigenom Arkadien från en svår landsplåga.6. Augias' stall.
En konung i Elis hette Augias. Han var en rik man, som ägde tre tusen nötkreatur i sina stall, vilka voro belägna strax utanför hans palats.Dessa stall hade aldrig varit rengjorda, men nu skulle de bliva det, menade Augias' grannkonung Eurystevs, som nu tyckte sig hava funnit på ett sätt att grundligt förödmjuka Herakles. "Gå till konung Augias i Elis", sade han till honom, "och rengör hans stall på en enda dag."
Herakles åtog sin även detta utan knot och begav sig genast åstad till Elis.
Men då Herakles framträdde inför Augias och erbjöd sig att på en enda dag rengöra hans stall, betraktade konungen honom med misstänksamma blickar och sade: "Icke kan du, en ädel krigare och en tapper hjälte, vilja åtaga dig detta nesliga trälarbete."
Herakles svarade blott, att Dygden bjöd honom lyda sin konung.
Augias log och sade: "Omöjligt synes det mig i alla fall, till och med för dig, väldige Herakles, att på en dag utföra detta verk. Men skulle du mot min förmodan hinna det, så lovar jag att som belöning giva dig tiondelen av alla mina hjordar."
Herakles gick nu ned till floden Alfeus, som flöt ej långt därifrån, tilldämde dess vanliga utflöde och ledde den i stället tvärs igenom Augias' stall. Och inom några ögonblick hade floden bortfört all orenlighet, som fanns efter de tre tusen nötkreaturen.
Men icke heller för detta arbete fick Herakles någon belöning. "Det är floden och icke du, som har rensat mina stall", sade Augias och drev i vredesmod bort Herakles ur sitt rike, då denne påminde honom om det löfte han fått.
7. Den kretiska tjuren.
En konung vid namn Minos på Kreta hade lovat havets gud, Poseidon, att åt honom offra det första djur, som havet den dagen förärade honom.Poseidon ville sätta Minos' ordhållighet på prov och lät därför en sällsynt präktig tjur uppstiga ur havet i stället för ett vanligt sjödjur.
Minos bestod ej detta prov. Då han fick se den ståtliga tjuren, ångrade han sitt löfte och beslöt att själv behålla den. Han lät genast föra den ut på betesmarkerna till sina hjordar och utvalde bland dessa ett gammalt magert djur, som han i stället för tjuren offrade åt Poseidon.
Men hårt blev Minos straffad för denna bedrägliga gärning.
När tjuren kom in bland de främmande djuren, började han spruta eld av raseri, stångade hjäl Minos' boskap och anställde stor förödelse över hela ön.
Minos beklagade sig då för Eurystevs över denna stora olycka, och Eurystevs befallde Herakles att befria ön från den eldsprutande tjuren.
För Herakles var det en lätt sak att fånga tjuren. När detta hade skett, gjorde han honom tam som ett lamm. Därefter satte han sig upp på tjurens rygg och lät honom bära sig ända fram till Eurystevs' palats.
För första gången prisade nu Eurystevs Herakles' hjältemod. Men sedan han en stund på avstånd med stort välbehag betraktat den underbara tjuren, befallde han Herakles släppa den lös igen.
Då tjuren ej längre stod under Herakles välde, började han åter spruta eld och rasa lika vilt här som på Kreta.
Vi skola i en annan berättelse få se, vilken hjälte det var, som nästa gång fångade den kretiska tjuren.
8. Diomedes' hästar.
Konung Diomedes i Tracien hade fyra hästar, vilka voro så vilda och starka, att de måste bindas vid kopparkrubbor med kedjor av järn.Dessa sina fålar fodrade Diomedes med människokött. Så snart en främling visade sig i landet, fördes han av konungens tjänare till det kungliga stallet och kastades för Diomedes' hästar, vilka med glupskhet strax förtärde den olycklige.
Men även dessa vilddjur kunde Herakles besegra.
Sedan Herakles först hade övervunnit den här av kungliga tjänare, som kom för att handla med honom på samma sätt som med andra främlingar, grep han den grymme konungen själv och kastade honom framför hans egna hästar.
Efter att med vanlig glupskhet hava förtärt även sin herre blevo fålarna så tama, att de utan motstånd läto sig av Herakles föras till Eurystevs. Men för att reta Herakles lössläppte Eurystevs dem åter, och de ystra fålarna blevo omsider ihjälrivna av vilda djur på de Arkadiska bergen.
9. Hippolytes gördel.
Ett släkte av manhaftiga kvinnor, som bodde dels i trakten av Svarta havet och dels i de Kaukasiska bergen, kallades amasoner. Dessa vinnlade sig om manliga idrotter och drogo gärna ut till strids i stora skaror.Krigsguden Ares var amasonernas särskilde beskyddare. Han hade därför åt deras drottning, Hippolyte, givit en dyrbar gördel, vilken hade den underbara egenskapen att göra den, som bar den, mångdubbelt starkare än alla andra.
Denna gördel ville Eurystevs hava för att giva åt sin dotter. Han befallde därför Herakles att hämta den.
En skarpare strid än den, som Herakles nu utkämpade med de tappra och sluga amasonerna, hade han ej varit med om. Men slutligen besegrade han även amasonerna och tvingade Hippolyte att giva honom gördeln, vilken han segerstolt hemförde till konungens dotter, den sköna Admete.
10. Geryons nötkreatur.
Geyron var en vidunderlig jätte, som härskade på en av de Baleariska öarna. Han hade tre huvud, sex armar och sex fötter. Ingen människa hade någonsin vågat strida mot honom.Geyron ägde på ön, där han bodde, en stor hjord av granna rödbruna nötkreatur. Och dessa fick den obetvinglige Herakles befallning att föra till Eurystevs.
Icke heller denna gång vägrade Herakles att lyda, men ej brådskade han med utförandet av detta svåra uppdrag.
På ön Kreta samlade Herakles en stor skara tappra krigare och drog först med dessa till Lybiens öken, vilken han helt och hållet rensade från alla farliga djur, som där hade sitt tillhåll.
Efter långa och mödosamma vandringar kom han till Atlantiska havet. Där uppreste han vid sundet mellan Spanien och Afrika de så kallade Herakles' stoder, varefter han drog vidare, och snart uppnådde han den ö, på vilken Geryon bodde med alla sina hjordar.
Hjordarna vaktades av en jätteherde samt av en hund med tvenne huvud.
Så snart hunden märkte den kommande, rusade han emot honom under vilt skällande. Men Herakles mötte honom med klubban och dödade honom med ett enda slag. Sedan band han jätteherden med en järnkedja, så att han ej skulle kunna försvara sin hjord.
Därefter lockade Herakles till sig nötkreaturen, vilka alla villigt följde honom, och begynte sitt återtåg till Eurystevs. Men under vägen upphanns han av Geryon, och nu uppstod en förfärlig strid.
Denna gång var Herakles nära att duka under, ty hans fiende, gudinnan Hera själv, uppträdde på stridsplatsen för att bistå Geryon, men då Herakles märkte detta, sköt han den hämndgiriga gudinnan med en pil i bröstet, så att hon blödande ur ett djupt sår måste draga sig undan.
Därefter var det lätt för Herakles att föra nötkreaturen till Eurystevs, och mycket gladdes han vid tanken på att detta storverk var det sista av dem han hade åtagit sig att utföra åt denne.
Men då Eurystevs mottog nötkreaturen, sade han till Herakles: "Du tror måhända nu, att du fullgjort alla skyldigheter mot mig och mot ditt land. Men däruti misstager du dig. Ej må du tro, att jag räknar det som ett storverk av dig, att den lerneiska hydran blev besegrad, ty därvid hade du din brorson Iolaus till hjälp. Och inte heller var det du utan floden, som utförde det storverket att rensa Augias' stall. Alltså återstå dig ännu tvenne arbeten att utföra, ifall du vill lyda gudarnas befallning." Den fege Eurystevs fruktade alltjämt, att Herakles skulle taga makten ifrån honom. Han sökte därför ständigt att utsätta honom för de största faror, i hopp att han en dag möjligen skulle duka under.
Men gudarna beskyddade den självuppoffrande hjälten. Intet ont kunde vederfaras honom, så länge han, lydig mot dem, ödmjukt vandrade på dygdens stig.
11. Hesperidernas äpplen.
Hesperiderna voro aftonens döttrar, som långt borta i väster, där solen går ned, ägde en ljuvlig trädgård. I denna sjöngo och spelade de omkring ett präktigt träd med gyllene frukter, vilka ständigt bevakades av en fruktansvärd orm, som slingrade sig omkring trädets stam.Herakles mottog nu konungens befallning att döda denna orm samt taga de gyllene frukterna och bära dem till Eurystevs.
Även detta uppdrag beslöt Herakles att tåligt utföra. Men hur skulle han väl få veta vägen till Hesperidernas trädgård?
Efter långt sökande och många strider till lands och till sjöss kom han äntligen till samma nymfer, som en gång hade förvarat de gåvor, vilka gudarna hade bestämt åt Persevs. Dessa nymfer gåvo honom det rådet att tvinga havsguden Nerevs att visa honom vägen till Hesperiderna. Havsguden Nerevs var en välvillig gammal man, som hade sin boning i havet jämte sina ungdomliga döttrar Nereiderna, vilka tumlade om bland vågorna eller sutto på klipporna, vridande havsvattnet ur sitt långa hår.
Herakles visste, att Nerevs var en vis man, han lydde därför nymfernas råd, sänkte sig ned till honom och förmåde honom att säga, var Hesperidernas trädgård var belägen.
På vägen till denna trädgård kom Herakles till Kaukasus, där den av Zevs så hårt straffade Prometevs hängde, fastsmidd vid klippan.
Herakles såg, hur gamen satt på Prometevs' knä och gnagde sig in i den olyckliges lever. Och han greps härvid av ett så djupt medlidande med den arme titanen, att han beslöt att rädda honom. Han spände genast sin båge och sköt på gamen, vilken ögonblickligen nedföll död till marken, och därefter löste han Prometevs fjättrar.
Prometevs bad nu att få följa Herakles till jätten Atlas, som bar himlavalvet på sina skuldror. Och Herakles var glad åt hans sällskap.
När de kommo till Atlas, sade denne till Herakles: "Jag vet, att du är stadd på väg till Hesperidernas trädgård för att hämta de gyllene frukterna. Men detta är ett farligt företag. Vill du hålla himlavalvet en stund, så skall jag uträtta detta ärende åt dig, ty härifrån är det ej långt till Hesperidernas trädgård." Herakles gick in på detta byte och satte med lätthet sina jätteskuldror under himlavalvets pelare.
Atlas, som enligt sitt löfte gick till Hesperiderna, kom snart åter och hade de gyllene äpplena med sig. Men nu hade han smakat friheten och kände ingen lust att åter taga himlabördan på sina skuldror. Han föreslog därför Herakles att hålla himmeln ännu en liten tid och låta honom gå till Mycene med de gyllena äpplena.
Herakles förstod väl, att Atlas på detta sätt tänkte att för alltid bliva fri från sin syssla. Men Herakles låtsade, som om han ville gå in på hans förslag, och sade, att om blott Atlas en liten stund ville hålla himmeln, medan han finge lägga en dyna över skuldrorna, på vilka himlapelaren för hårt tryckte, så skulle han sedan återtaga bördan.
Atlas trodde Herakles' ord och satte sina axlar än en gång under himlavalvet.
Men så snart Herakles vart fri, sade han Atlas farväl och bar själv de gyllene äpplena till Eurystevs. Och Atlas fick stå, där han stod, med himlavarvet vilande på sina skuldror.
12. Hunden Cerberus.
Eurystevs, som emellertid blev alltmer angelägen om att röja Herakles ur vägen, beslöt nu att giva honom ett uppdrag, som var farligare än alla de föregående. Han skulle nämligen gå ned i Hades' rike och därifrån upphämta den förfärliga hunden Cerberus, vilken stod bunden vid ingången till detta rike för att hindra dem, som kommo in där, att gå tillbaka igen.Cerberus hade tre huvud med gräsliga svalg, ur vilka giftigt etter droppade ned på jorden, samt väsande huggormar i stället för hår på sin kropp.
Till och med Herakles ryste, då han fick befallning att nalkas detta odjur. Han ropade till gudarna om hjälp, och Hermes hörde hans bönerop och kom till hans bistånd. Av honom fördes nu Herakles till underjorden och fick av dess härskare, Hades, tillåtelse att bortföra hunden Cerberus men med det villkor, att han ej därvid finge bruka något av de vapen han bar.
Modigt gick nu Herakles fram till den vilt skällande Cerberus och grep denne om hans tre halsar med ett så kraftigt tag, att han utan försök att göra motstånd fogligt lät Herakles föra sig till Eurystevs.
Men då Eurystevs på avstånd fick se den rysliga hunden, blev han så förfärad, att han blek och darrande ropade åt Herakles, att han genast skulle föra den åter till underjorden, vilket Herakles också gjorde.
Herakles hos Admetus.
Äntligen var nu Herakles befriad från att längre tjäna Eurystevs, men ej upphörde han ändå att utföra stora, berömliga gärningar.Om en bland dessa berättas följande: En konung i Tessalien vid namn Admetus var Appollons synnerlige gunstling. Apollon hade därför av ödets gudinna utverkat den tillåtelsen, att Admetus ej skulle behöva dö, ifall någon funnes, som av kärlek till honom ville dö i hans ställe. Men svårt var det att finna en så god vän. Icke ens hans mycket gamla föräldrar hade lust att bringa honom detta offer.
Blott en fanns, som ville giva allt för honom, till och med sitt liv, och det var hans unga, älskande maka Alcestis.
Knappt hade Alcestis fattat det beslutet att i stället för sin make nedstiga i Hades' rike, förrän hon såg döden nalkas.
Alcestis gjorde sig strax färdig till skilsmässan. Hon badade och klädde sig i prydliga kläder samt nedföll sedan vid husaltaret och bad till gudarna, att de måtte trösta och hjälpa hennes make och barn. Därefter utandades Alcestis sin sista suck, under det att Admetus och barnen snyftade och gräto av sorg.
Medan Alcestis ännu låg på bår, hände det, att Herakles kom på besök till den sörjande konungen.
När Herakles märkte, att alla sågo dystra ut, frågade han Admetus om orsaken härtill. Admetus gav då ett undvikande svar och bemödade sig att dölja sin sorg för att ej störa glädjen och trevnaden för sin gäst.
Dyrbara rätter och viner framdukades. Herakles lät sig det allt väl smaka och var efter måltiden mer glad och upprymd än någonsin.
När kvällen kom, tillsades en tjänare att föra Herakles till hans sovkammare. Men tjänaren hade ej lika stor förmåga som hans herre att behärska sorgen efter den älskade Alcestis. Med tårfyllda ögon betraktade han den muntre Herakles och visade tydligt, att hans skämt förvånade honom,
Detta tjänarens uppförande misshagade Herakles. "Illa passar det dig", sade han till honom, "att visa din herres gäst ett så surmulet anlete. Bort med rynkorna i din panna, och se glad ut som jag!"
Tjänaren svarade: "Vet du då icke, främling, vilken stor sorg som har drabbat min herre och hela hans hus?"
"Nej", svarade Herkules. "Låt mig strax veta vad som hänt!"
Tjänaren berättade honom nu allt, som rörde Alcestis' död, och Herakles utropade med största förvåning: "Är det väl möjligt! Sin unga härliga hustru skulle Admetus hava förlorat! Och oaktat denna sin sorg har han i dag sökt att bereda mig så mycken glädje och trevnad! För en främlings skull har han således lagt band på sin egen smärta. En så ädel självövervinnelse är i sanning värd en rik belöning. Visa mig vägen till hans makas vilorum!"
Åtföljd av en beslöjad ung kvinna inträdde Herakles en stund därefter till den sörjande Admetus och sade: "Då du är en så ädelmodig man, att du döljer din egen smärta för att ej störa en främlings trevnad, så vågar jag förvisso bedja dig om ännu ett bevis på din gästvänlighet. Du ser här en ung kvinna, som är mig mycket dyrbar. Vill du behålla henne i ditt hus, tills jag nästa gång blir din gäst?"
Men i det Admetus med djup rörelse betraktade den beslöjade kvinnan, svarade han: "Gärna skulle jag vilja tjäna dig, ädle Herakles, men bed mig ej behålla denna kvinna i mitt hus. Hela hennes gestalt påminner mig så mycket om min oförgätliga maka, att jag ej skulle kunna se henne, utan att saknadens tårar strömmade ur mina ögon. För henne strax bort ur min åsyn!"
"Men du måste först förvissa dig om att hon verkligen påminner om din maka", sade Herakles och drog härvid slöjan från kvinnans anlete. Och se, där stod nu Alcestis livslevanade inför dem! Utom sig av fröjd och förvåning slöt Admetus henne i sina armar, i det han utropade: "Vilken Gud är det väl, som givit mig min älskade Alcestis tillbaka? prisad och ärad vare han!"
Men Herakles sade: "Tag mot henne som en belöning för din självförsakande gästvänlighet! Jag har för att visa dig min tacksamhet brottats med själva döden och ryckt din ädla maka ur hans armar."
Herakles i Omfales tjänst.
Under vissa tider i sitt liv var Herakles gripen av den rysliga sjukdom, som vi kalla vansinne. Emedan han då ej visste vad han gjort, begick han under sådana tider många grymma dåd och illgärningar. En gång mördade han under ett dylikt anfall sin bäste vän.Herakles, som häröver kände de svåraste förebråelser i sitt samvete, gick då till oraklet i Delfi och frågade, hur han skulle kunna försona detta brott. Oraklet svarade, att han skulle låta sälja sig till slav på tre år samt lämna de pennningar, som betalades för honom, till den mördade vännens hustru och barn.
Herakles lydde oraklets råd och lät sälja sig som slav till Omfale, drottningen i Lydien.
I början av sin slavtid visade sig Herakles även här som en tapper hjälte och fortfor att på dygdens väg utföra stora bedrifter. Men då Omfale, som fann behag i den hjältemodige slaven, snart återgav honom hans frihet samt gjorde honom till sin gunstling, vek Herakles av från dygdens väg och följde för en tid vällustens lockelser. Han blev inom kort så veklig, att alla föraktade honom, till och med Omfale. För att håna honom iklädde hon sig själv hans lejonhud och påsatte honom i stället sina kvinnokläder.
Så utstyrd satt Herakles en tid vid Omfales fötter tillsammans med drottningens tärnor och spann ull, under det att han darrade av fruktan att på något sätt misshaga sin härskarinna.
Men då de tre åren i Omfales tjänst voro tilländalupna, upphörde äntligen Herakles med detta nesliga levnadssätt. Med avsky skakade han av sig kvinnokläderna, sade Omfale farväl, fick tillbaka sin lejonhud och sitt hjältesinne och vart likasom förr den oövervinnelige segraren i alla strider.
Herakles' död.
En tid efter sin återkomst från Lydien utkämpade Herakles en vild strid mot en flodgud, som med våld ville göra en skön konungadotter vid namd Deianira till sin gemål.Herakles övervann flodguden och tog själv Deianira till maka.
Deianira älskade högt sin hjältemodige make och följde honom gärna på hans krigiska färder.
En dag kommo Herakles och Deianira till en flod, varest de påträffade en centaur vid namn Nessus.
Centauaren, som var en varelse till hälften häst och till hälften människa, erbjöd sig att på sin rygg bära dem över floden. Herakles svarade, att han själv ej behövde bliva buren av någon, han kunde vada. Men Deianira skulle Nessus få föra över till andra stranden.
När Nessus kommit över, märkte Herakles, att han ej satte ned sin dyrbara börda utan i stället galopperade bort med henne det fortaste han förmådde.
Herakles förstod väl, att Nessus ämnade på allvar bortföra Deianira; han sände därför efter honom en förgiftad pil, som dödligt sårade centauren.
Men centauren tänkte strax på att hämnas. Innan han uppgav sin anda, sade han till Deianira: "Hör mig, sköna Deianira! Eftersom du är den sista, som jag burit över floden, vill jag göra dig en tjänst." Därmed drog han den giftiga pilen ut ur sin kropp och upphämtade blodet i ett kläde, vilket han lämnade Deianira, i det han tillade: "Om du börjar frukta, att din make ämnar förskjuta dig, så laga blott, att han en stund bär på sig detta kläde, så skall du härigenom strax återvinna hans kärlek."
En tid efter denna händelse drog Herakles ut i strid. Han vann då som vanligt seger och tillfångatog många, bland andra en ung konungadotter vid namn Iole.
Då Deianira fick veta, att en skön prinsessa var Herakles' fånge, började hon frukta, att han skulle taga denna till gemål och förskjuta henne själv. Hon tog alltså fram det blodiga klädet, som centauren hade givit henne, insydde det omärkligt i en präktig klädnad och sände en tjänare med denna till sin make tillika med den önskan, att han för hennes skulle måtte bära denna dräkt, som hon själv hade sytt.
Kort därefter sände hon också sin son Hyllus till Herakles för att påskynda hans hemkomst. Men utan sin fader kom Hyllus tillbaka. Det var med sänkt huvud han gick sin moder till mötes, och icke blott sorg utan även förebråelse kunde hon läsa i hans blick. Länge betraktade han henne under tystnad, men slutligen utbröt han, bittert gråtande: "O, varför är du min moder, du som kunnat begå detta nesliga dåd!"
Darrande av förskräckelse bad Deianira sin son förklara vad han menade och ej längre plåga henne med sina grymma ord.
Och Hyllus sade: "Då jag kom till min fader, stod han färdig att offra tolv de präktigaste oxar till tack för den seger han hade vunnit. Men först gick han att pryda sig med den dräkt du hade sänt - knappast hade han pådragit den förrädiska dräkten, förrän han började skakas av de svåraste plågor. Det var, som om giftiga ormar vridit sig i hans inälvor, han skrek och jämrade sig så högt, att skogar och klippor genljödo därav. Snart kommer han hit på sitt skepp. Du skall få se honom död eller levande. Moder, den härligaste bland hjältar har du skändligen mördat!"
Deianira förstod nu, att Nessus hade bedragit henne. Utan ett ord till försvar gick hon in i sitt sovgemak. Och strax därefter fann sonen henne där död, utsträckt på sin bädd, med bröstet genomborrat av ett tveeggat svärd.
I samma stund kom Herakles, utom sig av plågor, till sitt hem. Och då han av sonen hörde, att den olyckliga Deianira av förtvivlan hade dödat sig själv, ropade han, att även han ville dö.
Av sina tjänare lät han nu bära sig upp på ett högt berg vid namn Eta. Här upprestes på hans befallning, ett bål. Utan hjälp steg Herakles upp därpå, lade sig ovanpå veden och befallde sedan de kringstående att genast antända bålet. Men ingen fanns, som ville bevisa honom denna sorgliga kärlekstjänst. Då anlände slutligen av en händelse hans vän Filoktetes. Honom förmådde han att antända bålet och räckte honom sedan till tack för denna tjänst sin båge och sina segerrika pilar. Då bålet var antänt, nedslogo blixtar från himmeln och påskyndade lågornas utbrott.
Inom kort var den härlige hjältens kropp förtärd, men ett moln sänkte sig ned och upptog hans odödliga själ till Olympen, varest gudarna mottogo den genom elden renade hjälten och gjorde honom till sin like. Själva Hera glömde sitt hat och gav honom till maka sin dotter Hebe, den eviga ungdomens gudinna.
Härmed slutar sagan om Herakles. Men i andra av de sagor, vilka äro berättade i denna bok, torde vi få veta än mer om den väldige gudahjälten.
Grekiska mytologin
Grekiska Mytologi
Det forntida Grekland hade massor av gudar, gudinnor som folket satte sin tillit till. Gudarna är mycket mytomspunna och det finns massor av berättelser och historier om varje gud och gudinna. Den grekiska mytologin är en grundpelare och en del i utvecklingen av greklands kultur. Grekerna var fyndiga och förståndiga, de hade ett utpräglat sinne för klarhet och reda och sökte ivrigt efter alltings ursprung och mening. De var tappra och äventyrslystna, duktiga sjöfarare och handelsmän. De hade en förkärlek för tvist och tävlan, för dispyter och dräpande svar, för det sinnrika och det ironiska. Hur olika de skilda stammarna än var varandra, satte de måttfullhet och självtukt som de bästa kännetecknen på en människa.
Under forntiden var Grekland uppdelat i en mängd små riken, som styrdes av konungar som ofta låg i strid med varandra. Till Grekland hör också de många öarna utanför kusten, styrda av konungar, som från sina kungaborgar försökte behärska sjöfarten och handeln över haven. Dessa förut så mäktiga borgar ligger nu i ruiner, men minnet av konungarnas bedrifter och upptåg lever fortfarande kvar i sagorna och myterna.
Greklands mytologi har mycket gemensamt med den fornnordiska mytologin. Precis som den gamla nordiska mytologin så dyrkas en hel massa gudar och gudinnor, alla med sina speciella ansvarsområden och symboler. Båda religionerna bygger på kampen mellan de goda och de onda. Gudarna och människorna mot de olika groteska monstren som ofta symboliserar den ibland grymma överheten.
När man studerar den grekiska mytologin lite närmare kan man se att släktträden trasslar ihop sig lite med varandra här och där. Detta beror ju på att ingenting egentligen har hänt. Dessutom förekommer det gott med incest och inavel i den grekiska mytologin.
Skapelsen
I begynnelsen rådde Kaos. Världen var formlös och i krig med sig själv. Till sist stoppade Naturen krigen genom att dra isär de krigande elementen: vatten från land och varmt från kallt. Därmed rådde inte Kaoset längre. Ur det dunkla Urmörkret föddes så småningom Natten, och ur natten föddes Dagen. Eros livgivande kraft började genomströmma rymderna. Jorden som kallades Gaia, sänktes till sin plats, och himmelen, Uranos välvde sig över den. Gaia födde tolv jättar och tolv enögda; De tolv titanerna och de tolv cykloperna. Titanerna var väldiga till gestalt och krafter. En av dem, Kronos lyckades tom störta sin far Uranos med hjälp av sin mor Gaia, och ta över makten över världen.
Tiden gick, och så steg människan upp ur jordens stoft. Under Kronos välde rådde guldåldern på jorden. Kronos fru och syster Rehia, födde honom en massa söner, men Kronos fruktade sina söner. Han hade nämligen genom en spådom fått reda på att en av hans söner skulle störta honom från makten. Därför lät han sluka alla sina nyfödda barn. Därför gjorde Rehia så, att när nästa son skulle födas, gömde hon sig bland bergen på ön Kreta och istället för att ge Kronos sin nyfödde son, fick han en utklädd sten att äta upp. Rehia gömde sin son, Zeus bland bergen och han fick växa upp i en grotta. Så småningom besegrade Zeus Titanerna, med god hjälp av cykloperna. Zeus bosatte sig sedan på det höga Olympos i nordligaste Grekland. Men där hamnade han i rasande strider med väldiga jättar, Giganterna, som anföll Olympos. På sin sida hade Zeus främst sin dotter, Pallas Athena. Men också sina återuppkallade bröder Poseidon och Hades. Andra gudar och gudinnor deltog också i striderna, som böljde fram och tillbaka.
I ett sista försök att ta gudaborgen tog Giganterna berget Pelion och staplade det på berget Ossa för att därifrån kasta eldbränder och klippor mot Olympos. Men med allas förenade krafter slogs angreppet tillbaka och Zeus härskade som den obesegrade ledaren över världen. Han blev av alla erkänd som den högste och förnämste av alla gudar och kallades gudars och människors fader.
Gudarna
Zeus är himmelens och vädrens gud. Han var särskilt dyrkad av lantmännen, eftersom det var han som såg till att det blev regn. Zeus såg också till att lag och rätt följdes och han straffade menedare. Den som vågade sticka upp mot i trots och övermod drabbades av hans vredesblixtar. Ingenting kunde undgå Zeus för fåglarna var hans budbärare och framförallt örnen, som var hans heliga symbol.
Hera var Zeus syster och även fru. Hon var den förnämsta gudinnan och kallades Himladrottningen. Hera var äktenskapsgudinnan och vakade över äktenskapens helgd. Husmödrar bad till henne om lycka och trevnad i hemmet. Hon hade många rivaler som hon svartsjukt förföljde. Hon hade många tjänare och väktare, och särskilt en, Argos, som hade 100 ögon och alltid såg sig vakande omkring. När han dödades förvandlade Hera honom till en påfågel. Därför är påfågeln Heras fågel framför andra.
Om någon vågade trotsa hennes makt eller väcka hennes vrede kunde hon precis som Zeus utsätta dom för svåra prövningar.
Hera var Zeus syster och även fru. Hon var den förnämsta gudinnan och kallades Himladrottningen. Hera var äktenskapsgudinnan och vakade över äktenskapens helgd. Husmödrar bad till henne om lycka och trevnad i hemmet. Hon hade många rivaler som hon svartsjukt förföljde. Hon hade många tjänare och väktare, och särskilt en, Argos, som hade 100 ögon och alltid såg sig vakande omkring. När han dödades förvandlade Hera honom till en påfågel. Därför är påfågeln Heras fågel framför andra.
Om någon vågade trotsa hennes makt eller väcka hennes vrede kunde hon precis som Zeus utsätta dom för svåra prövningar.
Poseidon var Heras och Zeus bror. Han va också havets härskare. Djupt därnere i sitt havsrike bodde han i ett palats av guldl. Han åkte i en vagn som drogs av havsväsen, och han följdes av fiskar, delfiner och tritoner (hälften man, hälften fisk). Poseidon hade en treudd som han kunde använda till att röra upp havet till storm, men han kunde också få marken att hävas i vågor. Hans djur var hästen, och inne i landet dyrkades han i hästgestalt. Poseidons fru var Amphitrite, som var havets drottning.
Hades betyder “den osynlige”. Hades var dödsrikets härskare och han fanns nere bland skuggorna i underjorden. Hades var också bror till Zeus. Han var en kraftfull man med ett ganska dystert utseende. Han hade en vagn dragen av fyra kolsvarta hästar. Hans symboler var hans spira, och även den trehövdade hunden Kerberos, som vaktar ingången till dödsriket. Lerberos kan släppa in folk, men han släpper aldrig ut dem igen.. Hades blev oftast dyrkad tillsammans med andra gudar och inte ensam. Förr i tiden var Hades mycket fruktad. Folk fasade t.om att uttala hans namn högt. Istället sa de “den mörke”, eller “jordskakaren”. Med tiden blev han betraktad som en något mildare gud än man ansåg innan. Han rådde över rikedomarna i jordens inre. Därför blev han även kallad “rikedomens gud”. Han dyrkades även som den som ,åter växtligheten spira upp ur jorden.
Hades var gift med sin syster dotter, Persephone, den stränga och sorgsna drottningen av underjorden. Han hade rövat henne från modern, Demeter, åkrarnas gudinna och syster till hades. Ibland fick Persephone återvända till den sörjande Demeter. Då grönskade allt i naturen. men när Hades krävde henne tillbaka, då blev det vinter.
Hades var gift med sin syster dotter, Persephone, den stränga och sorgsna drottningen av underjorden. Han hade rövat henne från modern, Demeter, åkrarnas gudinna och syster till hades. Ibland fick Persephone återvända till den sörjande Demeter. Då grönskade allt i naturen. men när Hades krävde henne tillbaka, då blev det vinter.
Människorna i antiken trodde på ödet. De var övertygade om att man inte kunde fly från sitt eget öde. De trodde att människornas öden avgjordes av de tre ödesgudinnorna. Deras domslut kunde ingen ändra, inte ens Zeus.
Tidsåldrarna
När århundradet förändrades genom krig och andra olyckor, tänkte grekerna tillbaks med längtan till guldålderns fredliga, rättvisa och lyckliga värld. Efter guldåldern kom silveråldern, och de människorna kunde inte mäta sig med guldålderns. Människor hade många och svåra bekymmer och många skyllde detta på gudarna och vägrade tjäna dem. Snart dog silverålderns människor ut och de blev saliga andar. Zeus skapade nu ett kopparsläkte, som gjorde vapen och verktyg av koppar. Kopparålderns människor var starka och våldsamma, de älskade krigsgudens vilda och häftiga lekar , och deras hjärtan var hårda och kalla. De ständiga striderna tog all deras tid och kraft.
Men då, när även det släktet hade dött ut, skapade Zeus ännu ett släkte, Kroniden, en ädlare art av den förra, av halvgudar och hjältar. Det var sagornas tid, då modiga män som Herakles, som drog ut på farliga jakter för att döda vilddjur, härjade i skogarna och bergen. Hjältarna stred i främmande länder, upplevde många storslagna äventyr, och många dog i strid eller när deras skepp gick under i storm.
Sedan kom den femte tidsåldern, järnåldern. Detta är den sista tidsåldern, den vi lever i idag och hemska krig rasar överallt om jordens rikedomar. Men övertygelsen finns, att jäms med ondskan finns ändå godheten kvar. Det gäller att välja den rätta vägen, lyssna till de rätta och goda råden, och inte ge efter för våldet.
Zeus
Son till Rhea och Kronos
Av alla gudar i den grekiska mytologin, räknas Zeus som den största och mäktigaste. Han var gudarnas konung. Hans roll var att skapa rättvisa och övervaka de eder som svors i hans namn. Olympia var hans mest betydande helgedom och där hade alla grekiska stater rätt att tävla i de spel som vart 4:e år hölls till hans ära.
Zeus betraktades som en allvarlig och värdig ledare, men föll även lätt i gräl p.g.a sitt ostadiga och ganska häftiga humör. Zeus kallades även molnskockaren. han samlade molnen kring bergstopparna och sände därifrån både åskan och sina blixtar. Efter åskvädret föll regnet över den törstande naturen och därför var Zeus särskilt dyrkad av lantbrukaren.
Av alla gudar i den grekiska mytologin, räknas Zeus som den största och mäktigaste. Han var gudarnas konung. Hans roll var att skapa rättvisa och övervaka de eder som svors i hans namn. Olympia var hans mest betydande helgedom och där hade alla grekiska stater rätt att tävla i de spel som vart 4:e år hölls till hans ära.
Zeus betraktades som en allvarlig och värdig ledare, men föll även lätt i gräl p.g.a sitt ostadiga och ganska häftiga humör. Zeus kallades även molnskockaren. han samlade molnen kring bergstopparna och sände därifrån både åskan och sina blixtar. Efter åskvädret föll regnet över den törstande naturen och därför var Zeus särskilt dyrkad av lantbrukaren.
Hera
Hera är storasyster och maka åt Zeus. Hon är gudarnas drottning och ägnar särskilt tid åt att vaka över och beskydda äktenskapet. Därför blir hon också extra arg om någon bryter mot äktenskapets regler. Hera hade barnen Ares, Hebe och Hefaistos tillsammans med Zeus. Enligt några historier födde Hera fram Hefaistos på egen hand. Zeus var ofta otrogen mot Hera och hade en massa barn med andra gudinnor, människokvinnor och nymfer. Hera kunde inte göra något åt detta, men hon tog ofta ut en bitter hämnd mot Zeus älskarinnor och deras barn. Bland annat gjorde hon livet surt för Herakles, en av Zeus mest berömda söner, och såg till att hela hans liv blev en ända lång rad av besvikelser och våldsamma äventyr. Hera kunde också vara sträng mot sina egna barn. Hon var särskilt elak mot Hefaistos, som hon tyckte vare alldeles för ful när han föddes och kastade ut honom från berget Olympen. Senare hämnades Hefaistos genom att för en tid fängsla Hera i en tronstol som hon inte kunde komma loss från.
Poseidon
Poseidon
Havets gud, även kallad Jordskakaren, eftersom han också ansågs orsaka jordbävningar. Poseidon var son till Kronos och Rhea, och var bror till Zeus och Hades. Han var Amfitrites make, och med henne hade han sonen Triton. Han hade ockå barn med sina många älskarinnor, till exempel cykloperna, Pegasus, Theseus och Orion.
Ursprungligen var Poseidon vattnets gud, men han blev senare en havsgud och flodernas och källorna yttersta härskare. Hans tempel låg ofta nära havet, och ruinerna av ett kan ses i Kap Sounion, inte långt ifrån Athen. Han var också Jonernas beskyddare.
I konsten avbildades Poseidon med en treudd och hans djur var delfinen.
Poseidon var också hästarnas gud, och de antika grekerna offrade hästar åt honom och sänkte dem i havet. Han var också associerad med tjurar.
Ursprungligen var Poseidon vattnets gud, men han blev senare en havsgud och flodernas och källorna yttersta härskare. Hans tempel låg ofta nära havet, och ruinerna av ett kan ses i Kap Sounion, inte långt ifrån Athen. Han var också Jonernas beskyddare.
I konsten avbildades Poseidon med en treudd och hans djur var delfinen.
Poseidon var också hästarnas gud, och de antika grekerna offrade hästar åt honom och sänkte dem i havet. Han var också associerad med tjurar.
tisdag 8 februari 2011
Svartsjuka
Svartsjuka
Innehållsförteckning
- Inledning
- Vad är svartsjuka?
- Hur upplevs svartsjuka? Och hur uppstår den?
- Hur behandlar man svartsjuka?
- Känner lättare svartsjuka
- Var går gränsen för osund svartsjuka?
- Skäms inte för hur du känner
- Nio steg bort från svartsjukan
- Källor
Inledning
De flesta människor är någon gång i sitt liv svartsjuka. Svartsjuka är en stark och obehaglig känsloreaktion. Den består i förtvivlan och ilska över att någon annan blir föremål för intresse, omsorg och kärlek från en person vars huvudintresse man själv vill vara föremål för.
Vad är svartsjuka? Och var kommer den ifrån?
Svartsjuka kan beskrivas som en spontan känsla som är svår att övervinna, inte ens med förnuft. I första hand har den sin grund i en personlig osäkerhet och en dålig självtillit. Men svartsjukan kan ha många orsaker och samband. En svartsjuk människa saknar förtroende, betvivlar den andres trohet och är rädd att mista den hon/han älskar. Den svartsjuke känner sig ofta värdelös och tar på sig skulden när han/hon blivit sviken för en annan. Psykologer anser att svartsjuka är en följd av för höga äganderättskrav. En mycket svartsjuk människa vill äga den andra helt och hållet och är inte beredd, att först själv skapa förutsättningar för ömsesidigt förtroende.
Svartsjuka grundläggs ofta i barndomen. Om barnet inte får tillräckligt med ömhet, kärlek och trygghet, så kan inte förtroendet till människor utvecklas. Man kan t.ex. redan som barn känna sig förbigången av ett syskon som föräldrarna uppmärksammade mera. Många barn i den situationen lider sen hela livet av mindervärdeskänslor och försöker kompensera sin svartsjuka antingen genom att prestera bra i skolan eller inom någon sport. Men de kan också utvecklas till att bli kriminella eller missbrukare om de inte orkar tävla om föräldrarnas kärlek. När de senare i livet upplever svek i kärlek till en annan människa känner de sig djupt svartsjuka men samtidigt värdelösa.
Män och kvinnor är lika ofta svartsjuka, men deras svartsjuka tar sig olika uttryck. Männens svartsjuka är starkt inriktad på det sexuella beteendet, rädslan att kvinnan har sex med en annan man. Kvinnors svartsjuka är mera inriktad på rädsla för att mannen skall känna mer för en annan kvinna, föra resurser till en annan kvinna och kanske överge sin tidigare partner.
Det kan heller inte uteslutas att allvarlig svartsjuka kan ha en biologisk bidragande orsak. I djurvärlden kan man iaktta hur hannarna bevakar och försvarar sitt revir mot andra hannar. Därav har män sannolikt en större tendens till att utveckla svartsjuka än kvinnor. Evolutionen utvecklar ju sådana egenskaper som bidrar till de egna genernas fortbestånd. Och de egna generna fortlever genom en persons barn. Evolutionen har därför utvecklat tänkande och beteenden som säkerställer att de egna barnen är ens egna. Mäns svartsjuka, och beteenden hos män som hindrar kvinnor att ha kontakter med andra män, är alltså ett beteende för att säkerställa att mannen verkligen är pappa till sina barn och därmed för sina gener vidare. De män som inte är svartsjuka, kanske inte lyckas föra sina egna gener vidare. I vissa kulturer, t.ex. arabvärlden, tvingas kvinnor bära sjal eller burka för att skydda männens "egendom".
Förtroende är grundpelaren och det allra viktigaste i ett förhållande. Den som har förtroende, tvivlar inte. Ett förtroende kan byggas upp genom samtal. Om du upplever svartsjuka själv kan det vara din räddning att försöka tala om det som ditt problem. Det troligaste är att din partner kan förstå dessa känslor hos dig och känna igen dem hos sig själv. Man bör inte sätta detta uppbyggda förtroende på spel genom att t.ex. göra den andra partnern svartsjuk med avsikt, för att sedan kunna lägga beslag på honom/henne ännu mer. Om ni inte kan tala om problemet kommer du förmodligen att försöka kontrollera och dominera din partner och därmed förstöra hans eller hennes möjligheter att respektera och älska dig. Kärleken och vänskapen blir då en maktrelation. Du blir sannolikt antingen övergiven eller får leva med en underkuvad slav såvida inte din partner har en ovanlig styrka och generositet.
Svartsjuka kan gå så långt att det leder till misshandel och psykisk terror. Ofta medverkar alkohol och andra droger till sådana våldsamma reaktioner. Om en människa inte ser någon utväg ur denna fruktansvärda situation måste han/hon söka hjälp!
Hur upplevs svartsjuka?
Svartsjuka är vanligt men tabubelagt
Svartsjuka är något som många personer känner. I dagens samhälle, där alla ska vara starka och självständiga, är det tabubelagt att vara svartsjuk. Expertisen tror att svartsjukan bottnar i dåligt självförtroende. Den svartsjuke individen är osäker huruvida hon/han duger. ”Jag är alldeles för tråkig för honom/henne?” ”Han/hon kommer att lämna mig för en annan.” Denna typ av tankemönster kallas för dysfunktionella tankemönster, och de är vanliga hos svartsjuka individer.Kontrollbehov
För att stilla osäkerheten försöker svartsjuka personer att skapa kontroll. Strävan efter att skapa kontroll kan gå överstyr och personerna gör saker som de sedan ångrar och skäms för, som t.ex. att läsa partnerns mail eller söka igenom hans/hennes personliga saker. Svartsjuka upplevs som ett svart hål som personen försöker fylla genom att stoppa in en massa saker men hålet går inte att fylla igen. Information som den svartsjuke får fram genom sitt snokande lugnar endast för stunden.Svartsjuka skadar relationen
Denna sjukliga form av svartsjuka upplevs ofta som störande och problematisk för förhållandet av båda parterna. Svartsjukan tar över helt och blir det centrala i relationen. Kontrollbehovet blir så stort att det inskränker på den andre partnerns integritet. Han/hon känner ofta att friheten minskar successivt till att slutligen försvinna helt, vilket gör att förhållandet sakta men säkert kvävs.Hur svartsjukeattack utlösesFör att utlösa dessa svartsjukeattacker krävs ingen specifik anledning. För en utomstående verkar det som att de är tagna ur luften. Det kan räcka med att en person pratar med en annan för att det ska väcka svartsjuka. Den svartsjuke individen börjar då att bygga upp egna vanföreställningar i huvudet, tex. om hur partnern kommer att lämna den svartsjuke för den andra personen.
Personer som lider av svartsjuka berättar om en rad fysiska förnimmelser som uppkommer i samband med en svartsjukeattack. De berättar om fjärilar i magen, att hjärtat slår snabbare, att kroppen blir stel, att man tappar talförmågan och att man börja svettas. I mångt och mycket liknar det symptomen som uppkommer vid en ångestattack.
Behandling av svartsjuka?
Om du upplever svartsjuka själv kan det vara din räddning att försöka tala om det som ditt problem, en svårighet inom dig själv. Det troligaste är att din partner kan förstå dessa känslor hos dig och känna igen dem hos sig själv. Om du kan samtala med din partner kan det resultera i ärliga överenskommelser om vilka krav ni kan ställa på varandra och vilken hänsyn var och en är villig att ta. T.ex. har du sagt att du ska komma hem 22.00 så försök att hålla denna tid. Detta bygger upp förtroende, som är grundpelaren och det allra viktigaste i ett förhållande.Det är viktigt att även lägga märke till och bearbeta sin svartsjuka genom att t.ex. inte låta sig provoceras, undvika droger och alkohol i samband med svartsjuka och att stärka sin självkänsla och självinsikt. Fysisk aktivitet kan hjälpa till att förhindra starka hat- och hämndkänslor.
Med psykisk terror och fysisk misshandel kan svartsjukan ödelägga ett helt liv för både offer och gärningsman/kvinna. Om en människa inte ser någon utväg ur denna fruktansvärda situation, måste hon/han söka hjälp! Den som inte finner hjälp i sin närmaste omgivning, kan få hjälp på den psykiatriska öppenvården. Det är viktigt att veta att det alltid finns en utväg, även ur den mest fruktansvärda situation.
Är du medveten om att du gör andra illa på detta sätt och är beredd att kämpa hårt med dina problem kan du få hjälp av en psykolog/psykoterapeut, då dina tendenser till självömkan och självupptagenhet blir utmanade. Det gäller att hitta en terapeut som både kan förstå din smärta och konfrontera dina ursäkter och hjälpa dig sätta gränser för ditt beteende. Det kan även vara nyttigt att få lätta på det inre trycket genom att berätta om sig själv och sina plågsamma reaktioner för en som lyssnar utan att fördöma.
Om du har problem med tvångsmässiga tankar och beteenden, kan det hända att du skulle kunna få hjälp genom en kombination av SSRI-läkemedel och kognitiv beteendeterapi. SSRI-medicin som Fontex är en effektiv medicin mot sjuklig svartsjuka. Om biverkningar uppkommer försök med någon annan tablett. Medicinen kan påverka sexlusten hos vissa personer, men det finns andra liknande mediciner som inte gör det lika mycket. Diskutera med en läkare.
Svartsjuka kan inte alltid botas helt, men man kan lära sig att hantera den och med en bättre självkänsla och större tolerans mildra den. Det är viktigt att svartsjukan inte får slå rot i själen och vålla smärta i resten av livet. Det finns många som blivit bittra och hämndlystna en stor del av livet på grund av svartsjukt självplågeri.
Det är även viktigt att påpeka att den som verkligen har anledning att vara svartsjuk, måste få vara det.
Känner lättare svartsjuka
Vissa personer har lättare än andra att bli svartsjuka. Det kan röra sig om personer som utsatts för otrygga situationer i barndomen eller som råkat ut för otrohet i vuxna livet. Det kan då behövas mindre flisor än för de flesta för att svartsjukan ska bryta ut. Men det är inget man kan skylla på. Du har själv ansvar för din svartsjuka och att jobba bort den. Du kan inte skylla ditt beteende på något du råkade ut för för 10 år sedan.Var går gränsen för osund svartsjuka?
Det kan handla om att man börjar ställa frågor på fel sätt. ”Vem lunchade du med i dag?” är en helt normal fråga. Men det är däremot inte okej när man inte längre nöjer sig med svaret utan börjar ifrågasätta det. Svartsjuka är inget bevis på stark kärlek, det är något helt annat. Att rätta sig efter sin partners kontrollbehov (som till exempel att skicka sms så fort du är hemifrån för att göra din partner trygg) är lika med att gräva sin egen grav. Det löser inga problem – utan lindar bara kortsiktigt in din svartsjuka partner. Samtidigt bryts du själv sakta men säkert ned.
Skäms inte för hur du känner
Det är dock normalt att känna svartsjuka och du ska inte skämmas. Det blir som att slå på sig själv om du skäms. Försök i stället att lyssna till dig själv och på vad det är du känner. Det finns ofta en förklaring till varför du känner som du gör och att du inte känner dig säker. Men det är viktigt att komma ihåg att tankar är tankar – och inte verklighet. Det kan hjälpa när man ska jobba med sin svartsjuka.
Nio steg bort från svartsjukan
1. Acceptera problemet. Du måste inse att du är svartsjuk och att det är ett hinder i din relation för att kunna göra något åt det.2. Påminn dig om en situation där du varit svartsjuk.
3. Se det irrationella i situationen. Finn alternativa, bättre handlingar, som att berätta att du känt dig svartsjuk i stället för att förhöra din partner.
4. Identifiera det hot du kände i situationen. Vad fruktade du mest? Antag att det skulle ha inträffat, som att han varit med en annan kvinna.
5. Analysera varifrån hotet kom. Var det ifrån de "bevis" du hade, eller dina egna tankar?
6. Fråga dig själv: Var dina slutsater om din partners beteende logiska och baserade på fakta? Bevisa för dig själv att så inte var fallet.
7. Sätt konsekvenserna av att han/hon eventuellt haft en affär i proportion. Förmodligen hade du blivit sårad, men det hade inte förstört ditt liv.
8. Agera i enlighet med dina realistiska perspektiv. Kontrollera inte din partner - för en dialog i stället.
9. Analysera åter det som du känt dig hotad av. Förmodligen kan du nu se hotet mer objektivt och med realistiska ögon.
Källor:
www.Google.se
www.web4health.info
tisdag 1 februari 2011
ADD
Sammanfattning
Jag har valt att skriva om ADD som är en undergrupp till ADHD. Jag tänker ta upp skillnaderna mellan diagnoserna. Syftet är att skapa förståelse för ADD. Allt fler barn diagnostiseras idag med ADHD. Det beror troligtvis på att funktionshindret ADHD på senare år studerats i större omfattning, vilket nu leder till att kunskapen ökat inom sjukvården samt hos föräldrar och lärare.
Innehållsförteckning
1. Inledning
2. Bakgrund
2.1 Faktabeskrivning ADHD
2.2 Skillnaderna mellan ADHD och ADD
3. Syfte
4. Metod
5. Resultat
6. Diskussion/slutsats
7. Mina egna erfarenheter om ADD
Jag har valt att skriva om ADD som är en undergrupp till ADHD. Jag tänker ta upp skillnaderna mellan diagnoserna. Syftet är att skapa förståelse för ADD. Allt fler barn diagnostiseras idag med ADHD. Det beror troligtvis på att funktionshindret ADHD på senare år studerats i större omfattning, vilket nu leder till att kunskapen ökat inom sjukvården samt hos föräldrar och lärare.
Innehållsförteckning
1. Inledning
2. Bakgrund
2.1 Faktabeskrivning ADHD
2.2 Skillnaderna mellan ADHD och ADD
3. Syfte
4. Metod
5. Resultat
6. Diskussion/slutsats
7. Mina egna erfarenheter om ADD
Källförteckning
1.Inledning
ADD (Attention Deficit Disorder) är den ouppmärksamma formen, utan hyperaktivitet.
En del har snarare lägre aktivitetsnivå än normalt. I klinisk praxis och vardagslag används därför ibland termen ADD (Attention Deficit Disorder) eller AD(H)D för att karakterisera den grupp som har huvudsakligen uppmärksamhetsproblem enligt ovan men som inte är hyperaktiva/impulsiva. Barn som har mest av den ouppmärksamma formen av ADHD dagdrömmer och har svårt att fokusera, har ofta svårt att organisera sina uppgifter eller aktiviteter, följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på att personen inte förstår uppgifterna) .
2.Bakgrund
2.1 Faktabeskrivning ADHD
Det har funnits många benämningar på barn som har uppmärksamhetsstörningar
och svårigheter med att kontrollera impulser och aktivitetsgrad.
ADHD är den idag mest använda benämningen. Det är den oftast identifierade
diagnosen för beteendeproblem i barndomen. ADHD är en förkortning
av engelskans ” attention deficit hyperactivity disorder” vilket brukar
översättas med ”uppmärksamhetsstörning med överaktivitet”. Ungefär tre till
sex procent av alla barn i skolåldern beräknas ha ADHD. Det är två till tre
gånger vanligare hos pojkar än flickor. Ursprungligen beskrevs ADHD
hos barn. Idag vet man att ADHD också finns hos ungdomar och vuxna.
På senare tid har ett växande intresse riktats mot utformning och
effekter av olika stödåtgärder och behandlingsmetoder. Även kunskapen
om att ADHD inte ”växer bort” är relativt ny. Det gör att det i dagsläget
inte finns lika mycket forskning om verkningsfulla insatser vid ADHD hos
vuxna. Enligt DSM-IV finns det tre olika undergrupper av ADHD:
ADHD med i huvudsak uppmärksamhetsstörning
ADHD med i huvudsak hyperaktivitet/impulsivitet
ADHD med en kombination av båda, dvs. ADHD av kombinerad typ.
2.2 Skillnaderna mellan ADHD och ADD
För diagnosen ADHD med hyperaktivitet/impulsivitet krävs enligt DSMIV
att minst sex av följande kriterier är uppfyllda:
a) har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter eller kan inte sitta
still
b) lämnar ofta sin plats i klassrummet eller i andra situationer där personen
förväntas sitta kvar på sin plats en längre stund
c) springer ofta omkring, klänger eller klättrar mer än vad som anses
lämpligt för situationen (hos ungdomar och vuxna kan det vara begränsat
till en subjektiv känsla av rastlöshet)
d) har ofta svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla
e) verkar ofta vara ”på språng” eller ”gå på högvarv”
f) pratar ofta överdrivet mycket
g) kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren pratat färdigt
h) har ofta svårt att vänta på sin tur
För diagnosen ADD med uppmärksamhetsstörning krävs enligt DSMIV
minst sex av följande symtom:
a) är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbete, yrkesliv
eller andra aktiviteter
b) har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar
c) verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal
d) följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra
skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på
att personen inte förstår instruktionerna)
e) har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter
f) undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver
mental uthållighet (t.ex. skolarbete eller läxor)
g) tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter (t.ex.
leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)
h) är ofta lättdistraherad av yttre stimuli
i) är ofta glömsk i det dagliga livet.
Skillnaderna mellan ADHD och ADD är väldigt tydliga, som natt och dag.
3.Syfte
Syftet med denna rapport är att öka kunskapen om ADD, som är mycket vanligare än vad man förr trodde.
4.MetodJag har sökt efter information på Internet bara, eftersom det inte finns speciellt mycket om bara ADD ännu.
1.Inledning
ADD (Attention Deficit Disorder) är den ouppmärksamma formen, utan hyperaktivitet.
En del har snarare lägre aktivitetsnivå än normalt. I klinisk praxis och vardagslag används därför ibland termen ADD (Attention Deficit Disorder) eller AD(H)D för att karakterisera den grupp som har huvudsakligen uppmärksamhetsproblem enligt ovan men som inte är hyperaktiva/impulsiva. Barn som har mest av den ouppmärksamma formen av ADHD dagdrömmer och har svårt att fokusera, har ofta svårt att organisera sina uppgifter eller aktiviteter, följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på att personen inte förstår uppgifterna) .
2.Bakgrund
2.1 Faktabeskrivning ADHD
Det har funnits många benämningar på barn som har uppmärksamhetsstörningar
och svårigheter med att kontrollera impulser och aktivitetsgrad.
ADHD är den idag mest använda benämningen. Det är den oftast identifierade
diagnosen för beteendeproblem i barndomen. ADHD är en förkortning
av engelskans ” attention deficit hyperactivity disorder” vilket brukar
översättas med ”uppmärksamhetsstörning med överaktivitet”. Ungefär tre till
sex procent av alla barn i skolåldern beräknas ha ADHD. Det är två till tre
gånger vanligare hos pojkar än flickor. Ursprungligen beskrevs ADHD
hos barn. Idag vet man att ADHD också finns hos ungdomar och vuxna.
På senare tid har ett växande intresse riktats mot utformning och
effekter av olika stödåtgärder och behandlingsmetoder. Även kunskapen
om att ADHD inte ”växer bort” är relativt ny. Det gör att det i dagsläget
inte finns lika mycket forskning om verkningsfulla insatser vid ADHD hos
vuxna. Enligt DSM-IV finns det tre olika undergrupper av ADHD:
ADHD med i huvudsak uppmärksamhetsstörning
ADHD med i huvudsak hyperaktivitet/impulsivitet
ADHD med en kombination av båda, dvs. ADHD av kombinerad typ.
2.2 Skillnaderna mellan ADHD och ADD
För diagnosen ADHD med hyperaktivitet/impulsivitet krävs enligt DSMIV
att minst sex av följande kriterier är uppfyllda:
a) har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter eller kan inte sitta
still
b) lämnar ofta sin plats i klassrummet eller i andra situationer där personen
förväntas sitta kvar på sin plats en längre stund
c) springer ofta omkring, klänger eller klättrar mer än vad som anses
lämpligt för situationen (hos ungdomar och vuxna kan det vara begränsat
till en subjektiv känsla av rastlöshet)
d) har ofta svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla
e) verkar ofta vara ”på språng” eller ”gå på högvarv”
f) pratar ofta överdrivet mycket
g) kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren pratat färdigt
h) har ofta svårt att vänta på sin tur
För diagnosen ADD med uppmärksamhetsstörning krävs enligt DSMIV
minst sex av följande symtom:
a) är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbete, yrkesliv
eller andra aktiviteter
b) har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar
c) verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal
d) följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra
skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på
att personen inte förstår instruktionerna)
e) har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter
f) undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver
mental uthållighet (t.ex. skolarbete eller läxor)
g) tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter (t.ex.
leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)
h) är ofta lättdistraherad av yttre stimuli
i) är ofta glömsk i det dagliga livet.
Skillnaderna mellan ADHD och ADD är väldigt tydliga, som natt och dag.
3.Syfte
Syftet med denna rapport är att öka kunskapen om ADD, som är mycket vanligare än vad man förr trodde.
4.MetodJag har sökt efter information på Internet bara, eftersom det inte finns speciellt mycket om bara ADD ännu.
Resultat
Ångest, depression och tvångssymtom
Det är mycket vanligt att barn och ungdomar med ADD är ängsliga, osäkra och saknar tilltro till sin förmåga. En del döljer det genom en tuff framtoning medan andra är tillbakadragna och ledsna. Några har korta perioder av nedstämdhet medan andras sinnestämning nästan ständigt präglas av depressiva känslor. Vissa utvecklar en egentlig depression.
Ångest, depression och tvångssymtom
Det är mycket vanligt att barn och ungdomar med ADD är ängsliga, osäkra och saknar tilltro till sin förmåga. En del döljer det genom en tuff framtoning medan andra är tillbakadragna och ledsna. Några har korta perioder av nedstämdhet medan andras sinnestämning nästan ständigt präglas av depressiva känslor. Vissa utvecklar en egentlig depression.
En del barn med ADD upplever stark oro eller till och med ångest inför vissa företeelser, som t.ex. att gå till skolan. Depression hos barn tar sig andra uttryck än hos vuxna vilket gör att deprimerade barn ofta blir missuppfattade. Depression hos barn visar sig ofta som ett ledset och irriterat humör och ointresse för sådant som tidigare varit lockande. Dåligt humör, olust, ilska vid små motgångar och protester kan vara tecken på att barnet är deprimerat.
Det är också möjligt att trots och uppförandeproblem kan vara en del av ADHD-bilden. Oavsett uppkomstmekanismer är det angeläget att vid varje utredning av ett barn med ADHD analysera om barnet också har andra problem. Förekomst av sådana har stor betydelse för behandlingens inriktning.
Troliga orsaker till ADD
Vetenskapliga familje-, adoptions- och tvillingstudier har under de senaste
årtiondena visat att det finns en hög grad av ärftlighet vid ADD. Ärftligheten förmedlas via vissa gener. Generna kontrollerar de signalämnensom överför information mellan hjärnans celler. Brist på vissa av dessa eller nedsatt verkan av dem i vissa delar av hjärnan ger förändringar av psykologiska/kognitiva funktioner som t.ex. kan innebära att barnet inte
kan reglera sitt beteende. Det leder i sin tur till de typiska symtomen på ADD i form av rastlöshet, uppmärksamhetsproblem och impulsivitet.
Men hjärnans utveckling påverkas förstås också av upplevelser och erfarenheter.
Både arv och miljö spelar således roll för hur problemen vid ADD kommer till uttryck. Sedan länge har man känt till att barn som varit med om komplikationer under graviditet, förlossning och nyföddhetstid oftare än andra barn har neurologiska avvikelser, inlärningsproblem och beteendeproblem. Studier av vilka belastningar som barn med ADD haft tidigt i livet visar att det någon enstaka gång handlat om en dramatisk faktor som t.ex. en hjärnblödning.
Oftare handlar det om tecken på bristande syre- eller näringstillförsel till fostrets hjärna, för tidig födsel och låg födelsevikt. Det finns ett samband mellan alkoholmissbruk under graviditeten och uppkomsten av ADHD-liknande symtom hos barn. Mödrar som röker under graviditet får oftare än andra mödrar barn med ADHD men förklaringen till detta är inte klarlagd.
Behandling för barn med ADD
Det finns sedan lång tid erfarenheter av behandling med läkemedel som kan, om inte bota så i varje fall mildra svårigheterna vid ADD. De som visats ha bäst effekt och samtidigt har relativt få biverkningar är de som benämns centralstimulantia (med läkemedelsnamn som Ritalin, Amfetamin). De påverkar signalsubstanser (framför allt dopamin och noradrenalin) i hjärnan. Centralstimulantia förbättrar koncentrationsförmågan och minskar överaktivitet och impulsivitet. Därigenom förbättras barnets sätt att fungera.
Samvaron med andra underlättas och misslyckandena i vardagen blir färre.
Barnet har också lättare att klara skolan. Dessutom tycks medicinen förbättra kognitiva funktioner som att tänka ut lösningar på problem.
Det är också möjligt att trots och uppförandeproblem kan vara en del av ADHD-bilden. Oavsett uppkomstmekanismer är det angeläget att vid varje utredning av ett barn med ADHD analysera om barnet också har andra problem. Förekomst av sådana har stor betydelse för behandlingens inriktning.
Troliga orsaker till ADD
Vetenskapliga familje-, adoptions- och tvillingstudier har under de senaste
årtiondena visat att det finns en hög grad av ärftlighet vid ADD. Ärftligheten förmedlas via vissa gener. Generna kontrollerar de signalämnensom överför information mellan hjärnans celler. Brist på vissa av dessa eller nedsatt verkan av dem i vissa delar av hjärnan ger förändringar av psykologiska/kognitiva funktioner som t.ex. kan innebära att barnet inte
kan reglera sitt beteende. Det leder i sin tur till de typiska symtomen på ADD i form av rastlöshet, uppmärksamhetsproblem och impulsivitet.
Men hjärnans utveckling påverkas förstås också av upplevelser och erfarenheter.
Både arv och miljö spelar således roll för hur problemen vid ADD kommer till uttryck. Sedan länge har man känt till att barn som varit med om komplikationer under graviditet, förlossning och nyföddhetstid oftare än andra barn har neurologiska avvikelser, inlärningsproblem och beteendeproblem. Studier av vilka belastningar som barn med ADD haft tidigt i livet visar att det någon enstaka gång handlat om en dramatisk faktor som t.ex. en hjärnblödning.
Oftare handlar det om tecken på bristande syre- eller näringstillförsel till fostrets hjärna, för tidig födsel och låg födelsevikt. Det finns ett samband mellan alkoholmissbruk under graviditeten och uppkomsten av ADHD-liknande symtom hos barn. Mödrar som röker under graviditet får oftare än andra mödrar barn med ADHD men förklaringen till detta är inte klarlagd.
Behandling för barn med ADD
Det finns sedan lång tid erfarenheter av behandling med läkemedel som kan, om inte bota så i varje fall mildra svårigheterna vid ADD. De som visats ha bäst effekt och samtidigt har relativt få biverkningar är de som benämns centralstimulantia (med läkemedelsnamn som Ritalin, Amfetamin). De påverkar signalsubstanser (framför allt dopamin och noradrenalin) i hjärnan. Centralstimulantia förbättrar koncentrationsförmågan och minskar överaktivitet och impulsivitet. Därigenom förbättras barnets sätt att fungera.
Samvaron med andra underlättas och misslyckandena i vardagen blir färre.
Barnet har också lättare att klara skolan. Dessutom tycks medicinen förbättra kognitiva funktioner som att tänka ut lösningar på problem.
Den förbättrar också finmotoriken och minskar humörsvängningar. Effekten av centralstimulantia på barn med i huvudsak uppmärksamhetsproblem är mindre väl dokumenterad. Andra saker man kan göra för att underlätta för personer med ADD är:
• Behov finns av olika hjälpmedel för att organisera/planera vardagen. Tex. påminnare, almanacka och ”kom ihåg tavla”.
• Vissa personer har stort behov av påputtning (starthjälp) för att t ex komma igång med sysslor eller få ett ärende gjort.
• Lägga in täta raster för att kunna bibehålla koncentration vid t ex arbets- och skoluppgifter.
• Hjälpa till att hitta fungerande rutiner. Exempelvis kan det vara ett städschema eller att ha bestämda platser för saker och ting t ex post.
• Vid information: Ge både muntliga och skriftliga instruktioner.
• Ge stöd i att beräkna tid. – Vad är rimligt att hinna med under en halvtimma?
• Stöd personen genom att göra saker tillsammans. Detta hjälper honom/henne att få saker gjorda och skapa rutiner.
• Behov finns av olika hjälpmedel för att organisera/planera vardagen. Tex. påminnare, almanacka och ”kom ihåg tavla”.
• Vissa personer har stort behov av påputtning (starthjälp) för att t ex komma igång med sysslor eller få ett ärende gjort.
• Lägga in täta raster för att kunna bibehålla koncentration vid t ex arbets- och skoluppgifter.
• Hjälpa till att hitta fungerande rutiner. Exempelvis kan det vara ett städschema eller att ha bestämda platser för saker och ting t ex post.
• Vid information: Ge både muntliga och skriftliga instruktioner.
• Ge stöd i att beräkna tid. – Vad är rimligt att hinna med under en halvtimma?
• Stöd personen genom att göra saker tillsammans. Detta hjälper honom/henne att få saker gjorda och skapa rutiner.
6.Diskussion/slutsats
Det finns en omfattande internationell forskning om ADHD. Kunskapen växer snabbt, vilket bidrar till förbättrade metoder för behandling. Personer med ADHD har rätt till vård och behandling i enlighet med den kunskap som finns idag. Det betyder att många olika verksamheter i samhället måste förstå och hantera svårigheter som personer med ADD har.
Bara att känna till hur ett barn med ADD tänker och lär sig kan spela en viktig roll. Det kan vara hela skillnaden mellan att ha en elev som ständigt hamnar på efterkälken och att samma elev i stället tillhör klassens ljus, eller åtminstone klarar sig bra.
Det finns en omfattande internationell forskning om ADHD. Kunskapen växer snabbt, vilket bidrar till förbättrade metoder för behandling. Personer med ADHD har rätt till vård och behandling i enlighet med den kunskap som finns idag. Det betyder att många olika verksamheter i samhället måste förstå och hantera svårigheter som personer med ADD har.
Bara att känna till hur ett barn med ADD tänker och lär sig kan spela en viktig roll. Det kan vara hela skillnaden mellan att ha en elev som ständigt hamnar på efterkälken och att samma elev i stället tillhör klassens ljus, eller åtminstone klarar sig bra.
7. Mina egna erfarenheter om ADD.
Jag har själv mina erfarenheter om ADD, eftersom jag själv har det. Jag har ända sen jag började skolan haft problem med mina studier, har haft det svårt att ta till mig det läraren t.ex. går igenom på lektionerna, jag förstår vad vi ska göra men när vi sen ska sätta igång så är det som jag blir precis tom i huvudet. Det var sommaren 2010 som jag fick göra min utredning så jag har inte vetat om det så länge än. Jag fick tips från en tjej i min klass att testa mig för att se om jag har någon koncentrationstörning av något slag, hon har själv ADHD så hon kände igen mycket av de svårigheter jag hade. Det känns skönt att fått veta vad mina svårigheter beror på och har börjat min behandling. Mina syntom jag har problem med är att jag ofta känner mig ängslig, osäker och saknar tilltro till min förmåga. Får mig att känna tillbakadragen och ledsen. Har korta perioder av nedstämdhet och sinnestämning nästan ständigt präglas av depressiva känslor. Upplever stark oro eller till och med ångest inför vissa företeelser, som t.ex. att gå till skolan. När jag hamnar i mina depressioner blir jag oftast ledsen och på irriterat humör och blir ointresserad för sådant som tidigare varit lockande. Men det har blivit betydligt bättre sen jag börja med medicinerna, känner att jag mer kan fokusera på mina studier utan svårigheter och att jag mer kan kontrollera mina känslor. Visst går jag inte helt utan att nån gång att hamna i små depressioner då och då, men jag tar mig lättare ur dessa perioder idag än vad jag gjorde förr. Förhoppningsvis kommer jag väl slippa dessa syntom och depressioner en dag, men än så länge har jag bara börjat min behandling, så jag har fortfarande en lång resa kvar att gå tills jag känner så pass stabilitet i mitt liv och kanske slipper medicinerna för gott.
Källförteckning
Källor:www.frkf.wordpress.com
www.adhdforum.se
www.dagoholm.se
www.adhdinfo.se
www.web4health.info
http://www.janssen-cilag.se
Italien
HISTORIA
Italien (italienska: Italia), officiellt Italienska Republiken (Repubblica italiana) grundades och erkändes 17 mars 1861. Italien är en republik i södra Europa bestående av den stövelformade Apenninska halvön, området närmast norr om denna halvö samt öarna Sardinien och Sicilien i Medelhavet. I norra Italien ligger bergskedjan Alperna, där landet gränsar till Frankrike, Schweiz, Österrike och Slovenien och maritimt med Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro och Albanien över Adriatiska havet. De självständiga staterna Vatikanstaten och San Marino är enklaver inom Italiens gränser.
Italien är en av de stater som 1951 grundade Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och 1957 grundade Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), som senare blev Europeiska unionen. Landet är även medlem av militäralliansen Nato sedan den bildades 1949.
Italien grundades och blev en stat 1861 två år efter Slaget vid Solferino då Apenninska halvöns småstater, delar av Kyrkostaten, Toscana och Bägge Sicilierna införlivades med kungariket Sardinien (bestående av Sardinien och Piemonte), under kung Viktor Emanuel II av huset Savojen. Ledarna för de italienska enhetssträvandena – risorgimento – var Sardiniens premiärminister Cavour och frikårsledaren Giuseppe Garibaldi.
Trots segern i första världskriget skakades den parlamentariska demokratin av politiska oroligheter, ekonomiska problem och en tilltagande nationalism som krävde införlivandet av områden som ej tillerkänts landet i Versaillesfördraget. En stark marxistisk rörelse fick mothugg av exsocialisten Benito Mussolinis allt populärare fasciströrelse, som kombinerade sociala krav med en vilja att fullända Italiens enande med besittningar utomlands. I oktober 1922 kunde fascistpartiet i marschen mot Rom gripa makten med kung Viktor Emanuels hjälp. Fascisterna fick egen majoritet i valet 1924, och 1925-28 infördes en totalitär enpartistat. Inledande motsättningar mot den forne fienden Tyskland ersattes efter Abessinienkrisen med ett intimt närmande, vilket kulminerade när Italien under Mussolinis ledning inträdde och besegrades i andra världskriget. Mussolini avsattes 1943 av fascistpartiet, men tyska och Mussolinilojala trupper fortsatte kampen till krigsslutet. År 1946 ersattes monarkin med en republik efter en folkomröstning och två år senare infördes en ny konstitution som befäste landets roll som parlamentarisk demokrati.
Från 1947 till slutet av 1980-talet dominerades det italienska politiska livet av det kristdemokratiska partiet (Democrazia Cristiana, inledningsvis under dess grundare Alcide de Gasperi), genom mittenkoalitioner till 1963 och därefter genom mitten-vänsterkoalitioner med socialistpartiet under bl a Bettino Craxi.
I början av 1990-talet skakades Italien av en omfattande politisk kris och korruptionshärva vilket fick till följd att den första republiken gick i graven och ersattes med en andra, genom omfattande ändringar av 1948 års författning avsedda att skapa stabila majoriteter i parlamentet (1993) och överföra maktbefogenheter till regionerna (2001). Ett modifierat majoritetsvalsystem infördes, men det politiska livet har fortfarande präglats av täta regeringsskiften, senast mellan Romano Prodis (2006-08) och Silvio Berlusconis (2008-) regeringar.
Italien är en av Natos och EU:s (EEC:s) ursprungliga medlemmar.
Enligt Italiens författning från 1948, med senare ändringar, delas den offentliga makten mellan de lagstiftande, verkställande och dömande makterna. Statsöverhuvud är Republikens president (Presidente della Repubblica), som väljs på sju år av parlamentet i förenad session med ett litet antal regionala delegater.
Den lagstiftande makten utövas av det nationella parlamentet, de regionala parlamenten, och i Trentino-Alto Adige av provinsparlamenten för Trento och Bolzano. Den verkställande makten utövas av centralregeringen, de regionala regeringarna, provinserna och kommunerna. Den dömande makten utövas av de oberoende domstolarna.
Det nationella parlamentet är ett tvåkammarparlament, som består av deputeradekammaren och senaten. Parlamentet väljs i allmänna och direkta val i en blandning av majoritetsval och proportionella val. Enligt lagen från 1993 tillsätts 75 procent av parlamentsplatserna genom majoritetsval i enmansvalkretsar, och de återstående 25 procent tillsätts på proportionell basis.
Centralregeringen, (Consiglio dei ministri), som leds av premiärministern (Presidente del consiglio dei ministri). Presidenten nominerar premiärministern, som föreslår de andra ministrarna (formellt utnämnda av presidenten). Regeringen måste ha stöd av båda kamrarna i parlamentet.
Det italienska rättssystemet är baserat på romersk rätt som modifierats genom Code Napoléon och senare lagstiftning. Efter andra världskriget fick Italien en författningsdomstol, Corte Costituzionale, som prövar om lagar är förenliga med grundlagen.
Alla italienska medborgare över 18 år har rösträtt till deputeradekammaren och alla från 25 år till senaten.
År 1994 vann Forza Italia och dess koalitionspartner Lega Nord valet, men regeringen avgick efter några månader då Lega Nord utträdde. En expeditionsministär stödd av vänsterpartier och Lega Nord regerade till Romano Prodis nya center-vänster koalition vann valen 1996. 2001 vann en center-höger koalition valen och en regering ledd av Silvio Berlusconi satt vid makten under hela den femåriga valperioden. Vid valet 2006 vann Prodis samarbetspartier valet. Vid valen 2008 vann åter Silvio Berlusconis centerhögerallians Frihetens folk över Walter Veltronis center-vänsterallians.
Den största delen av industrins råvarubehov och mer än 75 procent av energin importeras. Över 78 procent av energiproduktionen sker med fossila bränslen och drygt 18 procent av vattenkraft. Utöver detta importeras en stor mängd energi.
Arbetslösheten uppgick i hela landet till 9 % (juni 2010) med stora regionala variationer. Störst var den i södra Italien med 24,9 %, minst i nordöstra Italien med 7,5 %.[3]
Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har Italien fört en ekonomisk åtstramningspolitik för att motsvara kraven för medlemskap i EMU och både inflationen och räntorna har sänkts. Skatteuttaget är 41,8 % av BNP (2004). Italien har en hög statsskuld på omkring 920 miljarder US dollar (2005), ungefär 110 % av BNP.
Sedan sent 1990-tal har Italien haft en låg ekonomisk tillväxt. En betydande svårighet är att en stor del av landets industri är baserad på låg- eller medelavancerad teknologi, vilket leder till hård konkurrens från bland annat Sydöstasien och Östeuropa.
Militären i Italien
Italien och droger
Italien har stora problem med droger från bl.a Sydamerika och Asien
Cannabis ( Cannabis sativa ) is the common hemp plant, which provides hallucinogens with some sedative properties, and includes marijuana (pot, Acapulco gold, grass, reefer), tetrahydrocannabinol (THC, Marinol), hashish (hash), and hashish oil (hash oil). Cannabis (Cannabis sativa) är den gemensamma hampa växt, som ger hallucinogener med vissa lugnande egenskaper, och innehåller marijuana (pot, Acapulco guld, gräs, Reefer), tetrahydrocannabinol (THC, Marinol), hasch (hasch) och hasch olja (hash olja).
Kokain är ett stimulerande kommer från bladen av koka busken.
Hasch är det hartsartade sårsekret av cannabis eller hampa växt (Cannabis sativa).
Heroin är ett semisyntetiskt derivat av morfin.
Om flyktingar
Italien får hård kritik för hanteringen av flyktingar. Förhållandena för afrikanska migranter i södra Italien är ”förskräckliga”, enligt Läkare utan Gränser. Många lever i förfallna hus utan vare sig vatten eller elektricitet och med råttor springande på golven.
Det är i ovanligt hårda ordalag som frivilligorganisationen Läkare utan Gränser (MSF) beskriver verkligheten för de många afrikaner som kommit till södra Italien för att söka ett bättre liv. Organisationen kallar gruppen med migranter för en ”osynlig och sårbar armé”.
Många är av dem saknar uppehållstillstånd och lever illegalt i landet. I flertalet fall har de tagit sig över Medelhavet i rangliga båtar med skoningslösa människosmugglare, och söker säsongsjobb som exempelvis fruktplockare eller byggnadsarbetare i regionen Kalabrien. De får uselt betalt: omkring 20 euro, runt 200 kronor, för en tolv timmars arbetsdag, enligt MSF.
De afrikanska migranterna lever under eländiga förhållanden, enligt MSF.
– De bor i förstörda hus, hangarer eller övergivna fabriker utan vare sig rinnande vatten eller elektricitet och värme. Ofta är de omgivna av sophögar som drar till sig råttor och vilda hundar, enligt Antonio Virglio som ansvarar för MSF-kontoret i Kalabrien.
Mest orolig är organisationen över den ”förfärande” bristen på elementär hygien där de afrikanska migranterna bor. Enligt MSF uppfylls inte ens FN:s minimistandard med en toalett per 20 personer.
I försök att förbättra hygienen delar organisationen ut sovsäckar och toalettartiklar till migranterna, samt uppmanar myndigheterna i Kalabrien att ordna toaletter, duschar och dricksvatten till afrikanerna. Den stora faran är att luftvägsinfektioner eller diarré-sjukdomar bryter ut i de ouppvärmda byggnaderna.
Italien är tillsammans med Spanien och Grekland de länder som är under hårdast tryck från illegala invandrare på jakt efter en bättre tillvaro i Europa. Grekland fick nyligen kritik för brutal och även olaglig behandling av migranter och asylsökande flyktingar.
Italien (italienska: Italia), officiellt Italienska Republiken (Repubblica italiana) grundades och erkändes 17 mars 1861. Italien är en republik i södra Europa bestående av den stövelformade Apenninska halvön, området närmast norr om denna halvö samt öarna Sardinien och Sicilien i Medelhavet. I norra Italien ligger bergskedjan Alperna, där landet gränsar till Frankrike, Schweiz, Österrike och Slovenien och maritimt med Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro och Albanien över Adriatiska havet. De självständiga staterna Vatikanstaten och San Marino är enklaver inom Italiens gränser.
Italien är en av de stater som 1951 grundade Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och 1957 grundade Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), som senare blev Europeiska unionen. Landet är även medlem av militäralliansen Nato sedan den bildades 1949.
Italien grundades och blev en stat 1861 två år efter Slaget vid Solferino då Apenninska halvöns småstater, delar av Kyrkostaten, Toscana och Bägge Sicilierna införlivades med kungariket Sardinien (bestående av Sardinien och Piemonte), under kung Viktor Emanuel II av huset Savojen. Ledarna för de italienska enhetssträvandena – risorgimento – var Sardiniens premiärminister Cavour och frikårsledaren Giuseppe Garibaldi.
Trots segern i första världskriget skakades den parlamentariska demokratin av politiska oroligheter, ekonomiska problem och en tilltagande nationalism som krävde införlivandet av områden som ej tillerkänts landet i Versaillesfördraget. En stark marxistisk rörelse fick mothugg av exsocialisten Benito Mussolinis allt populärare fasciströrelse, som kombinerade sociala krav med en vilja att fullända Italiens enande med besittningar utomlands. I oktober 1922 kunde fascistpartiet i marschen mot Rom gripa makten med kung Viktor Emanuels hjälp. Fascisterna fick egen majoritet i valet 1924, och 1925-28 infördes en totalitär enpartistat. Inledande motsättningar mot den forne fienden Tyskland ersattes efter Abessinienkrisen med ett intimt närmande, vilket kulminerade när Italien under Mussolinis ledning inträdde och besegrades i andra världskriget. Mussolini avsattes 1943 av fascistpartiet, men tyska och Mussolinilojala trupper fortsatte kampen till krigsslutet. År 1946 ersattes monarkin med en republik efter en folkomröstning och två år senare infördes en ny konstitution som befäste landets roll som parlamentarisk demokrati.
Från 1947 till slutet av 1980-talet dominerades det italienska politiska livet av det kristdemokratiska partiet (Democrazia Cristiana, inledningsvis under dess grundare Alcide de Gasperi), genom mittenkoalitioner till 1963 och därefter genom mitten-vänsterkoalitioner med socialistpartiet under bl a Bettino Craxi.
I början av 1990-talet skakades Italien av en omfattande politisk kris och korruptionshärva vilket fick till följd att den första republiken gick i graven och ersattes med en andra, genom omfattande ändringar av 1948 års författning avsedda att skapa stabila majoriteter i parlamentet (1993) och överföra maktbefogenheter till regionerna (2001). Ett modifierat majoritetsvalsystem infördes, men det politiska livet har fortfarande präglats av täta regeringsskiften, senast mellan Romano Prodis (2006-08) och Silvio Berlusconis (2008-) regeringar.
Italien är en av Natos och EU:s (EEC:s) ursprungliga medlemmar.
Geografi
Det italienska statsterritoriet har en yta av 301 328 kvadratkilometer. Italien har i medeltal 197,5 invånare per kvadratkilometer. Befolkningstätheten är mycket varierande beroende på den stora förekomsten av berg.- Högsta punkt: Monte Bianco (Mont Blanc) , 4 808 meter över havet
- Bergskedjor i Italien: Alperna, Apenninerna
- Norra Italien (Italia del Nord, Nord Italia eller Alta Italia eller Settentrione på italienska): Den övre delen som sammanhänger med kontinenten och som går från Alpernas ryggraden till den linje som går tvärsöver landet ungefär där halvön börjar (norr om Pisa söder om Ravenna). Regionerna som ligger i norra Italien heter Valle d'Aosta, Piemonte, Lombardiet, Ligurien, Veneto, Trentino-Alto Adige, Friuli-Venezia Giulia, Emilia-Romagna. I Norra Italien bor största delen av landets befolkning.
- Södra Italien (Sud Italia, Italia del Sud, Meridione eller Mezzogiorno): Själva "foten" och de stora öarna. Regionerna är Apulien, Kampanien, Basilicata, Kalabrien, Sicilien och Sardinien.
Statsskick och politik
Palazzo Chigi - det italienska regeringskansliet
Italiens regioner
Enligt Italiens författning från 1948, med senare ändringar, delas den offentliga makten mellan de lagstiftande, verkställande och dömande makterna. Statsöverhuvud är Republikens president (Presidente della Repubblica), som väljs på sju år av parlamentet i förenad session med ett litet antal regionala delegater.
Den lagstiftande makten utövas av det nationella parlamentet, de regionala parlamenten, och i Trentino-Alto Adige av provinsparlamenten för Trento och Bolzano. Den verkställande makten utövas av centralregeringen, de regionala regeringarna, provinserna och kommunerna. Den dömande makten utövas av de oberoende domstolarna.
Det nationella parlamentet är ett tvåkammarparlament, som består av deputeradekammaren och senaten. Parlamentet väljs i allmänna och direkta val i en blandning av majoritetsval och proportionella val. Enligt lagen från 1993 tillsätts 75 procent av parlamentsplatserna genom majoritetsval i enmansvalkretsar, och de återstående 25 procent tillsätts på proportionell basis.
Centralregeringen, (Consiglio dei ministri), som leds av premiärministern (Presidente del consiglio dei ministri). Presidenten nominerar premiärministern, som föreslår de andra ministrarna (formellt utnämnda av presidenten). Regeringen måste ha stöd av båda kamrarna i parlamentet.
Det italienska rättssystemet är baserat på romersk rätt som modifierats genom Code Napoléon och senare lagstiftning. Efter andra världskriget fick Italien en författningsdomstol, Corte Costituzionale, som prövar om lagar är förenliga med grundlagen.
Alla italienska medborgare över 18 år har rösträtt till deputeradekammaren och alla från 25 år till senaten.
Politiska partier
I början på 1990-talet skakade en serie skandaler, som gavs öknamnet Tangentopoli (mutstaden), det italienska politiska systemet. Konsekvenserna av den efterföljande stora polisutredningen, Mani pulite (rena händer), ledde inte bara till stora konstitutionella förändringar utom gjorde också om det efterkrigstida partipolitiska systemet. Nya partier och nya koalitioner uppkom. Till höger efterträdde mediamogulen Silvio Berlusconis Forza Italia (Heja Italien!) det kristdemokratiska partiet. Till vänster efterträdde Democratici di Sinistra (vänsterdemokraterna) kommunistpartiet.År 1994 vann Forza Italia och dess koalitionspartner Lega Nord valet, men regeringen avgick efter några månader då Lega Nord utträdde. En expeditionsministär stödd av vänsterpartier och Lega Nord regerade till Romano Prodis nya center-vänster koalition vann valen 1996. 2001 vann en center-höger koalition valen och en regering ledd av Silvio Berlusconi satt vid makten under hela den femåriga valperioden. Vid valet 2006 vann Prodis samarbetspartier valet. Vid valen 2008 vann åter Silvio Berlusconis centerhögerallians Frihetens folk över Walter Veltronis center-vänsterallians.
Ekonomi
Italien har en diversifierad industriell ekonomi som är något mindre än Frankrike och Storbritannien, både totalt och per capita. Den norra delen av landet är rikt och domineras av privata företag är industriellt välutvecklad, medan södra Italien är fattigt och mer beroende av jordbruk och har en arbetslöshet på omkring 20 procent.[2]Den största delen av industrins råvarubehov och mer än 75 procent av energin importeras. Över 78 procent av energiproduktionen sker med fossila bränslen och drygt 18 procent av vattenkraft. Utöver detta importeras en stor mängd energi.
Arbetslösheten uppgick i hela landet till 9 % (juni 2010) med stora regionala variationer. Störst var den i södra Italien med 24,9 %, minst i nordöstra Italien med 7,5 %.[3]
Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har Italien fört en ekonomisk åtstramningspolitik för att motsvara kraven för medlemskap i EMU och både inflationen och räntorna har sänkts. Skatteuttaget är 41,8 % av BNP (2004). Italien har en hög statsskuld på omkring 920 miljarder US dollar (2005), ungefär 110 % av BNP.
Sedan sent 1990-tal har Italien haft en låg ekonomisk tillväxt. En betydande svårighet är att en stor del av landets industri är baserad på låg- eller medelavancerad teknologi, vilket leder till hård konkurrens från bland annat Sydöstasien och Östeuropa.
Demografi
Italien hade 2003 57 888 215 invånare. Av dessa var 28 068 608 män och 29 819 637 kvinnor. Det dog 42 105 personer fler än som föddes, men då invandringen var 609 580 personer, ökade befolkningen med 567 175 invånare detta år. 18 procent av befolkningen bor i kommuner med mindre än 5 000 invånare, 30 procent bor i kommuner med 5 000-20 000 invånare och 23 bor i kommuner med mer än 100 000 invånare.- Befolkningens medelålder: 41,4 år (2004)
- Befolkningens medellivslängd: 79,5 år (2004)
- Fertilitet: 1,27 barn per kvinna (2003)
Religion
Befolkningen i Italien är huvudsakligen katoliker, med en minoritet protestanter i en liten del av norra Italien och minoritetsgrupper av judar, muslimer och hinduer. Katolicismen är inte längre statsreligion, men genom konkordatet mellan Italien och Vatikanen 1929 och 1985 meddelas undervisning i den katolska religionen i alla skolor till dem som så önskar, vilket en majoritet gör.Militären i Italien
Den italienska försvarsmakten ( italienska : Forze Armate dello Stato) är den militära av Italien , är de under befäl av den italienska högsta rådet med försvarsministrarna , som leds av president i Republiken Italien . Det totala antalet aktiva militär personal är 293.202. [1] Italien har den tionde högsta militära utgifter i världen. Den italienska armén (Esercito Italiano) är marken försvar kraft Italien . It has recently become a professional all-volunteer force of active-duty personnel, numbering 104,000 in 2010. [ 1 ] Its best-known combat vehicles are the Dardo infantry fighting vehicle , the Centauro tank destroyer and the Ariete tank , and among its aircraft the Mangusta attack helicopter , recently deployed in UN missions. Det har nyligen blivit en professionell allt-volontär kraft i tjänst personal, numrering 104.000 under 2010. [1] Dess mest kända stridsfordon är Dardo infanteri striderna fordon , det Centauro tanken jagare och Ariete tanken , och bland dess flygplan den Mangusta attackhelikopter , iordningställas nyligen i FN-uppdrag. The headquarters of the Army General Staff are located in Rome , opposite the Presidential Palace . Huvudkontoret för arméns generalstab ligger i Rom , mittemot presidentens slott .
Den italienska armén uppstod som den kungliga armén ( Regio Esercito ) som daterar från utropandet av kungariket Italien efter beslagtagandet av Kyrkostaten och Italiens enande ( Risorgimento ). In 1861, under the leadership of Giuseppe Garibaldi , Victor Emmanuel II of the House of Savoy was invited to take the throne of the newly independent kingdom. År 1861, under ledning av Giuseppe Garibaldi , Victor Emmanuel II av huset Savojen inbjöds att ta tronen i det självständiga kungadömet.
Den italienska maffian
 Ordet ’maffia’ gör att tankarna ofta går till Sicilien och filmer som Gudfadern. Men i verklighetens Italien finns dessa kriminella organisationer inte bara på Sicilien, och namnen är annorlunda. Italien är ett land där det sällan är lätt att urskilja var gränserna går. Gråzonen mellan lagligt och olagligt, stat och maffia, är en del av samhället. Här kommer ett kortfattat försök till att förklara Italien, och fenomenet maffia. Vilken roll den har i samhället, och hur du som turist ingår i spelet. |
 Först av allt kan det vara på sin plats att reda ut olika begrepp. I Sverige använder gemene man ordet maffia, för samtlig organiserad kriminalitet i Italien, och främst tänker man på Sicilien. I Italien är bilden något mer nyanserad, även om man ibland använder sig av ordet maffia för att hänvisa till den mentalitet och den struktur dessa organisationer bygger på. Det finns således olika maffiaorganisationer i olika delar av Italien. På Sicilien finner man Cosa Nostra, medan man i Neapel med omnejd har Camorra, som fått stort utrymme i internationell media sedan boken Gomorra av Roberto Saviano publicerades. I regionen Kalabrien hittar man 'Ndrangheta och i Puglia finns Sacra Corona Unita. Förklaringen till maffians uppkomst i Italien ligger långt tillbaka i Italiens historia. Långt innan Italien var enat och samlat med ett officiellt språk och flagga med Rom som huvudstad. Många forskare och sociologer hävdar att maffian föds ur de feodala jordbrukssamhällen som karaktäriserade främst Sicilien. Där rika och inflytelserika markägare höll lokalbefolkningen med järnhand och fungerade både som arbetsgivare och beskydd. Under hårda förhållanden förblev dessa ’proprietari terrieri’ en fast punkt, om än deras makt gränsade till utnyttjande av befolkningen. När sedan Italien enades och nationen byggdes var det svårt att komma utifrån och försöka bestämma över dessa samhällen och ibland lämnades de åt sitt öde. Man brukar tala om att Syditalien och Sicilien aldrig tagit åt sig staten som ett koncept, utan hållit fast vid idén om en ’padrino’ som upprätthållare av ett fungerande samhälle. Det finns sociologer som hävdar att när staten aldrig fått fäste i befolkningens mentalitet men likväl försöker bestämma över hur de ska leva och kräver in skatter, skapas en så kallad anti-stat. En parallell samhällsordning som inte erkänner staten utan anser sig vara den rättmätige utövaren av makten, och som bekämpar staten. Andra hävdar att den italienska staten till stor del är beroende av de kriminella organisationerna och att de fungerar både som en anti-stat och som en del av staten.  Italienarna har en infekterad relation till dessa organisationer. Det finns de som föraktar och aktivt jobbar emot den. De som riskerar livet för att inte hamna i deras klor och för att tvätta bort maffiastämpeln från Italien. Sen finns det en stor skala italienare som hävdar att maffian är en del av Italien. Ingenting de är stolta över, men något som inte går att förändra. De vill inte ta itu med problemet för på ett eller annat sätt har de dragit fördel av systemet eller anser att staten stjäl lika mycket som maffiaorganisationerna. Just det, staten. Återigen blir det tydligt att den italienska staten inte alltid ligger högt i kurs bland italienarna och många menar att den har starka band även till sin egen motpol, anti-staten, maffian. Att den italienska politiken har problem med korruption är ingen nyhet och bland folket har politikerna inte mycket till förtroende. En förödande situation som får många italienare att uppgivet låta spelet fortgå. På ena sidan staten och på den andra maffiaorganisationerna och däremellan ett otydligt gränsland.  Som turist är det inte alltid så lätt att förstå dessa maffiaorganisationers inflytande, speciellt med tanke på att italienarna själva inte tycker om att prata om ämnet och för att det mesta pågår bakom kulisserna. Det är heller inte att föreslå att försöka ge sig in och prata om ämnet, då många föredrar att vifta bort det eller tar illa vid sig. Inte utan anledning kallas den sicilianska maffian för cosa nostra, vår sak. En stor del av mentaliteten som särpräglar områden med hög maffianärvaro är just att låtsas som ingenting, att inte se och inte veta. En av anledningarna till att den är så svår att bekämpa. Det italienska språket har ett specifikt ord för denna mentalitet, omertà, som översätts, en aning missvisande och förenklat, till förbrytarmentalitet och tyst samförstånd. Att få tillstånd att driva barer eller souvenirbutiker i turisttäta områden, att sälja piratkopior av väskor och dylikt från kända italienska modehus, att ekonomiskt klara av att smälla upp stora turistresidence i exklusiva områden, har ofta att göra med dessa organisationer. Det pratas om att de ligger bakom byggnader, köpcenter och motorvägar. Vissa kommuner har till och med utretts för misstankar om att de styrs direkt av maffian. Man kan lätt tro att det främst handlar om svart arbetskraft och narkotikahandel, men sanningen är att dessa organisationer tagit plats överallt i samhället till den grad att man inte längre lägger märke till det. Utan de svarta pengar som tvättas av de olika maffiaorganisationerna skulle stora delar av den italienska ekonomin inte snurra. Som turist ingår man indirekt i spelet. Som turist i Italien finns ingen egentlig risk att oroa sig för de olika maffiaorganisationerna. På samma sätt som de flesta italienare lever utan problem. Dessa organisationer har utvecklats och moderniserats och inte mycket av hollywoodmyten i gudfader-stil lever kvar. Självklart kan vissa områden, med kraftig maffianärvaro och hög kriminalitet vara farliga, men som turist kommer man sällan i kontakt med dem.  Om man är intresserad av att läsa mer om de italienska maffiaorganisationerna, tycker jag att boken Gomorra av Roberto Saviano ger en ganska bra och brutal bild av fenomenet. Samtidigt anser jag att man bör läsa på om två sicilianska domare, Giovanni Falcone och Paolo Borsellino, som tog det som livsuppgift att bekämpa maffian på Sicilien under åttio och nittiotalet, kom en bra bit på väg för att sen kallblodigt mördas. För det finns ett Italien som jobbar mot dessa organisationer, och som förtjänar att inte glömmas bort. (För er som behärskar italienska kan jag rekommendera boken ’Cose di Cosa Nostra’ skriven av just Giovanni Falcone.)Avslutningsvis är det på sin plats att understryka att den här artikeln inte utger sig för att vara en fullständig guide vad beträffar ämnet, men hoppas kunna bidra med lite grundläggande fakta för de som inte känner Italien speciellt väl och är intresserade av detta fenomen. |
Italien och droger
Italien har stora problem med droger från bl.a Sydamerika och Asien
Cannabis ( Cannabis sativa ) is the common hemp plant, which provides hallucinogens with some sedative properties, and includes marijuana (pot, Acapulco gold, grass, reefer), tetrahydrocannabinol (THC, Marinol), hashish (hash), and hashish oil (hash oil). Cannabis (Cannabis sativa) är den gemensamma hampa växt, som ger hallucinogener med vissa lugnande egenskaper, och innehåller marijuana (pot, Acapulco guld, gräs, Reefer), tetrahydrocannabinol (THC, Marinol), hasch (hasch) och hasch olja (hash olja).
Kokain är ett stimulerande kommer från bladen av koka busken.
Hasch är det hartsartade sårsekret av cannabis eller hampa växt (Cannabis sativa).
Heroin är ett semisyntetiskt derivat av morfin.
Om flyktingar
Italien får hård kritik för hanteringen av flyktingar. Förhållandena för afrikanska migranter i södra Italien är ”förskräckliga”, enligt Läkare utan Gränser. Många lever i förfallna hus utan vare sig vatten eller elektricitet och med råttor springande på golven.
Det är i ovanligt hårda ordalag som frivilligorganisationen Läkare utan Gränser (MSF) beskriver verkligheten för de många afrikaner som kommit till södra Italien för att söka ett bättre liv. Organisationen kallar gruppen med migranter för en ”osynlig och sårbar armé”.
Många är av dem saknar uppehållstillstånd och lever illegalt i landet. I flertalet fall har de tagit sig över Medelhavet i rangliga båtar med skoningslösa människosmugglare, och söker säsongsjobb som exempelvis fruktplockare eller byggnadsarbetare i regionen Kalabrien. De får uselt betalt: omkring 20 euro, runt 200 kronor, för en tolv timmars arbetsdag, enligt MSF.
De afrikanska migranterna lever under eländiga förhållanden, enligt MSF.
– De bor i förstörda hus, hangarer eller övergivna fabriker utan vare sig rinnande vatten eller elektricitet och värme. Ofta är de omgivna av sophögar som drar till sig råttor och vilda hundar, enligt Antonio Virglio som ansvarar för MSF-kontoret i Kalabrien.
Mest orolig är organisationen över den ”förfärande” bristen på elementär hygien där de afrikanska migranterna bor. Enligt MSF uppfylls inte ens FN:s minimistandard med en toalett per 20 personer.
I försök att förbättra hygienen delar organisationen ut sovsäckar och toalettartiklar till migranterna, samt uppmanar myndigheterna i Kalabrien att ordna toaletter, duschar och dricksvatten till afrikanerna. Den stora faran är att luftvägsinfektioner eller diarré-sjukdomar bryter ut i de ouppvärmda byggnaderna.
Italien är tillsammans med Spanien och Grekland de länder som är under hårdast tryck från illegala invandrare på jakt efter en bättre tillvaro i Europa. Grekland fick nyligen kritik för brutal och även olaglig behandling av migranter och asylsökande flyktingar.
Varför jag valt Italien.
Jag valde Italien för att jag tycker att de är ett land med som har haft en stor betydelse för människans och demokratins historia. Jag tycker Italien är ett mycket vackert land som jag önskar en dag kommer resa till. Vill bl.a åka och skåda den historiska gladiatorarenan Colosseum.
En speciell stad som jag skulle vilja åka till i Italien är Venedig, som är väldigt känd för sin turistiska popularation.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)